Stenar

Förra veckan var det föräldramöten i skolan. Både Chrille och jag var där och träffade de flesta av lärarna. Vi fick veta att båda barnen skötte sig bra även om en av dem inte riktigt visade sin fulla potential och gott kunde ägna lite mer tid åt skolarbetet. 

Den nya skolbyggnaden är numera invigd och man en härlig utsikt från den sjätte våningen. Självklart ser man den stora pagodan.

Skolans fotbollsplan.

På taket till den nya byggnaden finns en mindre sådan också.

Skolan ligger granne med den Australiensiska klubben där de har en tennisbana bland annat.

Hugge han bara pluggar och pluggar. Hela hans förra helg gick dessutom åt till den årliga MUN-konferensen. MUN -  Model United Nations, är ett ämne i skolan där man lär sig att kommunicera och debattera. Under konferensen, som en en simulering av ett FN-möte, representerar man ett land -  Hugge var indier denna gång. Man debatterar mot andra studenter som kommer från de övriga internationella skolorna i stan. Han var tvungen att ha på sig skjorta och kostym hela helgen.

I lördags följde jag med Louise för att titta på stenar. Hon är expert och har hittat ett perfekt inköpsställe. En lokal samlare bjuder varje helg in säljare till sitt hotell. Intresserade köpare är välkomna dit för att köpa de också. Och ta en drink på hotellets takterrass.

Denna gång var det två säljare där. De visade stenar i olika storlekar och prisklasser. Jag såg flera fina stenar som tyvärr var lite för dyra.

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vilka stenar jag eventuellt skulle köpa, trots att Louise sagt att det är stenen som väljer dig och inte tvärtom. Jag fick därför gå tillbaka dit på söndagen också - då tillsammans med Chrille, och slog till på fyra fina stenar. Alla från gruvstaden Mogok i Myanmar. Det blev en ljusblå safir, en lila stjärnsafir, en blå spinell och en grön diopsid.
Louise och jag träffades igen i tisdags för att göra smycken av våra fynd. Man får nämligen inte exportera stenar som inte är infattade. Jag beställde fyra ringar med hjälp av Louise som även har koll på sådant.

I onsdags var det damtävling ute på Pun Hlaing. Jag spelade med Sarah, Amy och Laura och vi hade en urtrevlig runda även om ingen av oss spelade något vidare. Det var varmt - vi har runt 40 grader mitt på dagen just nu.

Vi behövde inte sitta på helspänn under middagen och prisutdelningen med andra ord utan kunde slappna av totalt. Detta blev även den sista rundan med Sarah som nu flyttar till Jakarta. Lyllos henne.

Det blev en sen kväll med mycket vin eftersom det ingick free flow av detta hela kvällen. Det bidde även dans eftersom det fanns en DJ på plats. Tyvärr var de japanska damerna inte där denna gång eftersom flera av dem var på en begravning samma dag. En 45-årig japansk kille dog på just denna bana förra lördagen - det fanns blommor vid ett träd där det hände. Jeff, golfproffset, har utbildat alla caddies och övrig banpersonal i första hjälpen och trots att man hade en defibrillator till hands och gav hjärtmassage, kunde mannen inte räddas.

Barnen har ledigt onsdag, torsdag och fredag denna vecka eftersom lärarna har utvecklingsdagar. De är överlyckliga - barnen alltså. Sara åkte till Ngwe Saung med två tjejkompisar igår torsdag och väntas hem först på söndag. 

De verkar ha det toppen.

Nay Pyi Taw

Förra helgen var Louise, Dorthe och jag i Myanmars nya huvudstad NPT - Nay Pyi Taw eller Naypyidaw som den också kan heta. Militärregimen som tidigare styrde landet, flyttade landets huvudstad år 2005 från Yangon till denna helt bisarra stad. Man har byggd upp allt från grunden in the middle of nowhere. Landets bästa infrastruktur finns här. Tiofiliga nästan helt outnyttjade vägar har byggts överallt. Ministrarna arbetar här i veckorna, men åker hem till sina familjer i Yangon på helgerna. Självklart fungerar elnätet här också - 24/7 dessutom.

Parlamentet är en massiv, slottsliknande byggnad som man inte får gå nära. När vi gick ut ur bilen för att ta foton kom genast vakter och sa till oss att det var förbjudet att stanna till just där. Det ligger långt från allting och man har även byggt en stor vallgrav runt hela härligheten.

 De olika ministerierna ligger utpridda och långt ifrån varandra men bara ödemark emellan. Det finns ingen stadskärna.

Det finns dock en hel del fina hotell i en egen hotellzon i staden. För att få driva hotell i Yangon, var de olika hotellkedjorna tvungna att även bygga ett hotell i NPT. Vi bodde på Hilton och det kändes som vi var de enda gästerna där.

Helt öde vi poolen. 

Det riktigt ekade när man gick genom hotellkorridorerna. Och luktade apotek.

Vi var de enda gästerna i hotellbaren. Och på de olika restaurangerna som vi besökte. Serveringspersonalen överallt var så sugna på att prata med oss eftersom de var så uttråkade.

Vi betade av Uppatasanti-pagodan första dagen. Det är en replika av den stora Shwedagon-pagodan i Yangon, några centimeter lägre bara.

Där såg vi lite folk. Vi hade nämligen hamnat mitt i firandet av noviser - pojkar som ska gå in i kloster.

De var oerhört tjusigt klädda och även uppsminkade.

Vi var en stor attraktion vi med.

Utsikten från pagodan.

Det blev dessvärre inte mycket shopping alls i huvudstaden.

Vi hittade fina korgar på marknaden dock.

Vi såg även vita elefanter som är heliga här. De är ofta blinda och det var kanske därför som de alla stod och blundade hela tiden.

Vi besökte även the Gems Museum och såg Burmas alla fina ädelstenar. 

Den andra dagen gick vi en promenad i djurparken som var förvånansvärt trevlig.

Mimmi och Musse som välkomnade utanför hade så eländiga kläder på sig - helt trasiga överallt.

Dagen coolaste djur var marabou-storken. Den gick helt fritt och började följa efter oss. Den höll sina vingar på ryggen och gick framåtlutad så han såg ut som en gammal man när han spatserade omkring.

Djuren verkade ha det ganska bra - fågelinhängnaden var fin - vi såg bland annat en massa asgamar som tyvärr inte fastande på bild.

Vi tog även safarituren. Utlänningar får ofta betala mycket mer för inträde än vad de lokala gör - här tretton gånger mer.

Vi hamnade dock alla på samma buss och självklart utan engelsktalande guide. Man får inte riktigt valuta för pengarna.

Safarituren var ganska ointressant. Man såg inte så mycket genom gallren och de smutsiga fönsterna. Det bästa med den var stoppet med giraffen - man öppnade dörren och började mata den med bananer när den hade stuckit in hela skallen. Riktigt kul.

Vi besökte även en fontänpark och hade då betat av nästan alla sevärdheter i staden.

Vi träffade på Mia och Johan som också var i stan och hade lite poolhäng med dem på söndagen.

Det var en riktigt annorlunda resa. Mycket kul att ha varit där.

Jordbävning

Igår kväll var det jordbävning här igen. En liten sådan med epicentrum cirka sju mil norr om Yangon, men den kändes riktigt ordentligt. Det skakade riktigt länge och jag var alldeles svajig i benen ett tag efteråt.

Vädret hållet också på att slå om. Sommaren blir tidig i år och det börjar bli rejält varmt på dagarna - uppemot 37 grader är inte ovanligt. Man märker att något håller på att hända även på de dimmiga mornarna. Vi har annars under ett bra tag vaknat till en alldeles klarblå himmel.

Förra veckan var jag på en utflykt till General Aung Sans hus - pappan till Aung San Suu Kyi. Familjen bodde i detta hus när hon var liten och man bodde kvar i några år även efter det att pappan hade mördats.

Tyvärr förstod man inte så mycket av vad guiden sa, men man kunde läsa lite på några skyltar.

Vardagsrummet på nedervåningen med originalmöblemang.

Burmesiska möbler ser fortfarande ofta ut så här - inte mycket till sittkomfort med andra ord.

Radion som familjen lyssnade på.

Informativt!

Aung San Suu Kyi hade två bröder som hon delade sovrum med. Hon var yngst i syskonskaran.

Det fanns en stor och fin trädgård vid huset....

...så även en damm. Tyvärr drunknade mellanbrodern i dammen när han var nio år gammal.

Familjens bil. Det var en trevlig utflykt som avslutades med lunch i vanlig ordning.

Barnen och jag har spelat en hel del tennis på kvällarna. Ljuvligt och himla kul!

I fredags var det utgång på 50th Street bar eftersom baren fyllde 20 år. Detta ställe är en riktig institution här i stan och det hela blev verkligen festligt, folkligt och fullt. I lördags var det party hemma hos Mia och Johan med anledning av sommarens ankomst.

Chrille har åter landat här hemma hos oss och redan nu till helgen är det min tur att ge mig av på en liten resa. Jag ska till Naypyidaw med Louise och Dorthe.