Flip flop season

Så är regnsäsongen äntligen här. Det är så skönt att slippa hettan som vi har haft under de senaste månaderna. Det är visserligen fortfarande ganska varmt mellan regnskurarna, men temperaturen har sjunkit avsevärt. 

Och - när det regnar så regnar det ymnigt. Som igår när skulle jag gå den kanske 500 meter långa sträckan mellan Marketplace och skolan. Tyvärr hade jag inte mina flipflops på mig eftersom jag ville vara finare när jag skulle gå och se skolans Broadway Night. Jag fick köpa ett paraply och gav mig ut i vattenpölarna. Bara efter några minuters regn blir det översvämning och pölarna blir då hela sjöar. Jag hoppade mellan de höga punkterna längs vägen och på ett ställe - där trottoaren plötsligt tog slut och det var cirka en meter till nästa trottoarkant, var jag tvungen att ta ett steg i ett vatten som jag inte visste var hur djupt det var och åkte då ner i ett stort hål. Jag blev helt dygnsur ända upp till midjan. Tur i oturen att jag inte gjorde mig mer illa och kom under med bara ett rivsår och antagligen ett blåmärke.

Jag såg Sara sjunga och dansa till 'We Go Together' från Grease som tursamt var showens öppningsnummer, och kunde sen gå hem och byta kläder. Jag fick dessutom bokstavligen gå hela vägen hem eftersom det inte gick att få tag på någon taxi. Det tog 50 minuter. Det var ingen kul fredagskväll

Hann även se lite av konstutställningen på vägen ut. Saras kompis hade använt Sara som modell i ett fotografiprojekt.

Redan förra helgen började molnen att torna upp sig. Vi hade världens tur när vi spelade golf mellan två stora molnsystem som passerade utan att det regnade en droppe på oss.x

Innan regnen, hann Mia och jag ge oss ut på en sista varm promenad i staden. Vi började vid Dagon Center där detta fina tempel ligger.

Detta måste vara det renaste och bäst städade templet i stan - jag blev riktigt imponerad.

Mia köpte tyg. Det fanns flera tyger med Mumin-motiv på vilket var lite kul.

Vi avslutade med en lunch på det nya Junction City shoppingcentrat där man satt upp följande informationsskyltar på toaletterna:

Jag gick även en annan promenad häromdagen då jag skulle gå och hämta mitt nya körkort hos honorärkonsuln. Det kommer nya regler från och med i maj som säger att svenskar som bor utomlands ska i framtiden få sina körkort förnyade först när de flyttar hem igen. Man kommer under tiden man bor utomlands att bara få ett intyg som talar om att man har ett körkort. Jag vet inte varför denna ändring har gjorts och till vilken nytta, men jag ville inte riskera att stå utan ett körkort så jag förnyade mitt innan de nya reglerna börjar att gälla. Det har många andra också gjort.

Jag gillar i alla fall att promenera här i stan. Man ser så mycket intressant på vägen. Fina hus till exempel.

Såg även detta lilla gratisbibliotek i Golden Valley som är ett stort villaområde.

Hugo spelar en hel del fotboll även nu trots att den säsongen är slut. Han spelar dels i ett skollag som har matcher mot andra skolor, dels i ett vuxenlag tillsammans med en hel del lärare. Han har fått tillbaka några av sina rättade exams och kom hem med en SJUA i matte vilket ju var helt fantastiskt. En sexa är svårt att få så vi hade absolut inte väntat oss mer än det.

Idag ska båda barnen gå på prom som skulle ha hållits på en båt, men eftersom regnsäsongen är här fick man flytta festen till en torrare lokal. Sara ska ha en av mina klänningar på sig. Det finns ju inte så mycket shoppingmöjligheter här ännu så det var tur att hon gillade en av mina och att den dessutom passade. Vi hittade dock ett par nya klackaskor till henne i alla fall.

Guldsmycken

En promenad började jag min dag med idag. Det blev nästan den vanliga rundan bort till tidningsaffären.

Tyvärr fick jag inte med mig någon på detta, men till lunchen var det fler som ville haka på. Vi åkte då bort till den nyöppnade restaurangen Dibar som faktiskt fick godkänt av oss alla. Vi hade dock råkat att beställa in alldeles för mycket mat, så vi fick med oss en stor doggy bag hem.

Chrille och jag har i veckan även testat en nyöppnad japansk ramenrestaurang. Där missade de vår beställning först och vi fick vänta urlänge på att få in maten som dock var urbra när den väl kom eftersom ägaren tidigare hade fått flera utmärkelser. Vi blev bjudna på varsin efterrätt som plåster på såren och de kalla nudlarna i mandelmjölk var faktiskt goda. Annars tycker jag inte att japanerna är så bra på just efterrätter. 

I tisdags var jag på en utflykt med Yangon Newcomers igen. Vi besökte då Turquoise Mountain Jewellry. Turquoise Mountain är en organisation som startades år 2006 av prins Charles. Den främjar lokal konst, hantverk och arkitektur i utvecklingsländer. Här i Yangon har man flera projekt inom husrenovering och smyckestillverkning. Man skapar arbetstillfällen genom att utbilda och anställa människor i de olika projekten.

Guldsmeder i arbete.

I detta projekt har man valt att tillverka smycken med inspiration av smycken från den antika Pyu-eran (200 fKr - ca 900 eKr). Bronsåldern är detta så smyckena är relativt enkla och tillverkningen sker också enligt gamla metoder.

Man använder sig givetvis av burmesiskt guld som smältes i små keramikskålar.

Små delar gjuts i formar urkarvade i bläckfiskben eller -brosk eller vad det nu är. 

Färdiga smycken som hittills designats av den brittisk formgivaren Pippa Small.

Jag gillade flera av dem, men de var något för dyra för att jag skulle slå till. Min favorit var örhänget format som ett bananblad - det kostade cirka 1000 USD.

Ungarnas exams är äntligen färdigskrivna och de har kunnat andas ut. Hela helgen har därför gått åt för kompishäng. Hugo är numera så långhårig att Sara gjort fina flätor på honom flera gånger.

Han säger att han ska klippa sig. Snart.

Häng med på en promenad...

...i mina hemkvarter i Yangon. Rundan nedan är på cirka 7000 steg och man svettas ymnigt redan efter ett par hundra nu i den nästan 40-gradiga hettan. Från vårt bostadsområde tar man en backe upp till Kan Yeik Thar Road som ligger söder om den av engelsmännen anlagda Kandawgyi-sjön. Sen tar man vänster, vänster och kommer....

...ut på Upper Pansodan Road, som är en av huvudgatorna i staden och går i en syd-nordlig riktning. Vi befinner oss nu i de yttre delarna av innerstaden.

Den västra sidan av denna gata gränsar till en kloak som är full av skräp och luktar riktigt, riktigt illa. Folket här i Myanmar slänger sitt skräp där de går och står. Historiskt har detta fungerat då skräpet mest bestod av organiska material såsom bananblad som ofta användes för emballage förr i tiden. Nu - i plaståldern, fungerar inte detta och skräpet kläggar igen avloppssystemen för att så småningom sköljas ut i Yangonfloden och till sist hamna i havet. 

Sen tar vi första gatan till höger och hamnar på Bo Min Kaung Street - en gata som ligger söder om Rangoon Zoo och man hör ofta både rytande lejon och apors skrik i dessa kvarter.

På andra sidan av Bo Min Kaung Street ligger det ett stort bostadsområde.

Så här ser ett typiskt bostadshus ut.

Trottoarerna runt bostadsområdet är fulla av små affärer och restauranger så man för se sig för.

Själva trottoarerna måste man också hålla ett öga på så att man inte ramlar ner i något hål.

Så småningom kommer vi till en stor korsning där vi går över Zoological Garden Road. Här måste vi vara försiktiga eftersom bilisterna kör ganska så snabbt just här. Ingen tar heller någon som helst hänsyn till gångtrafikanter och det finns inget övergångsställe - varken här eller på knappt några andra ställen i staden. 

Vi kommer nu in på Alan Pya Pagoda Road. Mittemot den brittiska ambassaden ligger denna karamellfärgade kyrka.

 Vi korsar gatan genom att gå över en bro....

...och tar sedan höger in på Nawaday Street där en taxichaufför ligger och tar sig en snooze i sin bil. 

Detta område är ett av de mer hippa områdena i stan. Här ligger det flera konstgalleriet, restauranger och kaféer.

En offergåva hänger i ett träd utanför Dagon 1 High School. Just nu är det högsommar här och studenterna har därför sommarlov i några veckor till.

Vi tar sedan väster in på Bo Yar Nyunt Road....

...där man kan få fotmassage och reflexologi för 5000 kyats som är ungefär 3.6 USD.

På denna gata håller även skomakarna till. Tyvärr jobbar de på det gamla sättet där man spikar fast sulorna i skorna. De är inte speciellt skickliga på det heller och förstörde ett par av Chrilles skor som jag lämnade in för sulning.

Så småningom måste vi korsa en järnväg och det pågår full kommers på järnvägsövergången. Man säljer bland annat billiga bomullsplagg och det finns en hel del turister här....

.

...eftersom på andra sidan av järnvägen ligger den stora Bogyoke-marknaden som är en av de stora turistattraktionerna i staden. De stora saluhallarna syns till höger på bilden nedan.

Utanför saluhallarna, på Aung San Thuriya Taik Chun Street, säljer man frukt, snacks och en massa tyger.

Vi lämnar Bogyke-marknaden bakom oss och tar vänster in på Bo Gyoke Road. Bogyoke betyder general och man syftar då på general Aung San, det vill säga Aung San Suu Kyis pappa.

Fritters.

I denna lilla bokaffär brukar jag köpa New York Times.

I hörnet av Bogyoke Road och Alan Pya Pagoda Street ligger det gamla järnvägsministeriet som ska bli det framtida Peninsula-hotellet. Vår kompis Tess jobbar med stadsplanering i detta projekt.

I samma hörn har man precis installerat trafikljus för gångtrafikanter. Det måste vara de första i staden och folk har ännu inte vant sig vid detta utan går både när det lyser grönt och rött.

Vi har nu gått halva vår runda och svänger vänster in på Alan Pya Pagoda Street. Vi måste korsa järnvägen återigen och man kan skymta centralstationen i bakgrunden. Det finns en tåglinje som går i en ring runt de norra delarna av staden.Tre timmar tar det att åka hela vägen.

Vi går förbi Thamada som är en av de större biograferna i staden....

...och kommer så småningom fram till Bogyoke Stadium - en fotbollsstadion.

Affärer och restauranger ligger vägg i vägg hela vägen runt fotbollsplanen.

Det verkar som om det pågår en damliga här just nu.

Vi rundar stadion och på den norra sidan, på Gyo Phyu Street, finns vår närmaste mataffär Citymart. Det är en ganska så liten affär men man kan få tag på det mesta. Kött köper jag dock inte här eftersom denna affär är lite småsmutsig.

Mittemot Citymart ser man de södra delarna av bostadsområdet som vi passerade nyss från den norra sidan.

Vi svänger vänster in på Upper Pansodan Road igen.

Det byggs överallt i stan - både hus och shoppingställen. Min kompis Mia räknade att det tillkommit sju nya shoppingcentra under de senaste två åren. När vi flyttade hit för snart 2.5 år sedan fanns det i princip bara ett någorlunda modernt shoppingcenter - Junction Square.

Tyvärr rivs många av de gamla husen för att ge plats åt allt det nya.

Uppe i krönet av Upper Pansondan Road svänger vi höger och är då hemma igen.