Chrille åkte till jobbet vid halv åttatiden på morgonen idag och det har hittills tagit honom mellan 30 och 50 minuter att åka till kontoret. Jag gick då ut och gick och tänkte egentligen ta en promenad längs den lilla sjön som vi bor vid, men jag fick inte gå in i parken eftersom jag inte hade några pengar med mig. Utlänningar måste betala cirka 2 USD i inträde medan de lokala slipper. Jag gick runt några stadskvarter istället och såg då bland annat ett litet slumområde bland husen.
Sara och jag åkte sedan till en husagent som visade oss en lägenhet och några hus. Lägenheten var helt förskräcklig - trots att det var ett penthouse. Trist då läget var bra - nära skolan. Huset nedan låg också bra till, men var så slitet. Husägaren bodde där för närvarande och hade precis lagat en massa mat - oset slog riktigt emot oss när vi gick in.
Ägaren hade ingen lust att renovera utan skulle bara städa lite inför uthyrningen.
Inte så fräscht.
Ett hus var dock riktigt trevligt. Det låg något längre från skolan men fortfarande på ett OK avstånd.
Det var fint invändigt också.
Enda orosmomentet var den lilla floden som flöt alldeles bredvid - den transporterade en hel del sopor såg man.
Soporna hamnade bland annat på granntomten vilket också kändes ofräscht.
Sista huset för dagen var för stort och standarden invändig var för rackig.
Vi hämtade därefter upp Hugo på hotellet och åkte till en indisk restaurang som jag hade hört skulle vara bra. Den låg något trist - på en parkeringplats i anslutning till Yangon International Hotel, men visade sig vara mycket bra. Vi åt så öronen skakade.
Vi hade en del inköp att göra och åkte därför till stadens största köpcentrum efter lunchen. Junction Square var som Jakartas Poins Square ungefär. Eller kanske något sämre till och med. Vi hittade i alla fall pärmar, pennor och block till skolan men simkort fick vi vara utan för att vi inte hade våra pass med oss. Det fanns annars inte så många roliga affärer där.
Barnen badade sedan länge i hotellpoolen och dagen kändes bättre än gårdagen. Vi börjar att vänja oss vid att det inte är lika utvecklat här som i Jakarta. Och det kommer nog att bli mer hardship här. Jag tycker nästan att miljöerna känns som tagna ur filmen Brännpunkt Jakarta. Och staden är nog som Jakarta var för 20-30 år sedan.
Fler hus väntar imorgon. Barnen vill då inte följa med utan har planerat att gå till gymmet istället. De börjar bli rejält uttråkade nu eftersom de inte har så mycket att göra. De har haft jullov i drygt en månad dessutom så det blir toppen med skola på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar