måndag 27 april 2015

Nytt hus! Så mycket jobb!

Så har vi återigen en ny adress. Vi lämnade vår fina lägenhet på Shangri-La i lördags och flyttade till huset. Vi skulle egentligen ha flyttat redan på onsdagen, men det visade sig vara en omöjlighet. Dels hade de man då inte hunnit packa upp alla möbler, dels var ingenting i huset riktigt klart. Jag kommer aldrig mer att välja att flytta in i ett nybyggt hus. I alla fall inte i Asien.


Jag kämpade onsdag och torsdag med 14 män från flyttfirman. Vi sprang alla upp och ner för trapporna och vi fick betala ett extratillägg då huset har mer än 2 våningar. Jag försökte packa upp allt efterhand och få allt på plats. Vi hade dessutom sällskap av ett antal byggarbetare som höll på att fixa det sista eftersom ingenting var riktigt klart. Jag var genomsvettig konstant och trött så att hela kroppen värkte.





Chrilles födelsedag i onsdags blev därför lidande. Vi var ute och åt på Union och jag höll fullständigt på att somna vid matbordet. Det berodde nog först och främst på vattenbrist. Han blev firad av oss på morgonen också. Precis som vanligt. Och fick otroligt fina tårtor på jobbet av sin personal.


Även Shangri-La hade köpt en tårta till Chrille. Den fick han när vi kom hem sent på kvällen efter födelsedagsmiddagen på Union.


Efter att ha packat allas saker på hotellet kom jag ensam fram till huset i lördags. Alla andra var ute på sitt och ingen hade tid att hjälpa mig. Väl framme fanns det ingen el och jag trodde jag skulle börja gråta.

Nu, några dagar senare är vissa saker åtgärdade men det återstår massor med jobb. Varmvattnet fungerar från och med idag och vi har också fått en generator som verkligen behövs eftersom elledningen in i huset är för tanig och ska bytas ut så småningom. Det är strömavbrott flera gånger varje dag dessutom.


Internetinstallationen har tagit flera dagar. Detta beroende på att det har varit strömavbrott varje gång killarna skulle börja arbeta. Förutom internet har de även ordnat med övervakningskameror som finns lite överallt i huset. Vi kommer att kunna se vad som pågår i huset även när vi inte är där. Hoppas att ingen annan har tillgång till detta system. 
Internätet fungerar dock mycket dåligt så vi har redan sagt upp det abonnemanget. Det finns ingen anledning att betala upp till 200 USD för 200 svajiga kilobyte. Vi får koppla upp oss via våra mobiler istället. Observera virrvarret på bilden nedan. Jag bad ägaren bygga igen detta eftersom de har envisats med att placera övervakningsutrustningen i det fina vardagsrummet på fjärde våningen.


Chrille är missnöjd med vårt sovrum som han tycker är för litet och vill att vi nu byter rum med Hugo. Pust. Får se om jag får tag på några flyttgubbar som kan hjälpa till med detta. Observera garderoben där inga galgar fick plats....man fick lyfta av dörrarna för att kunna hänga upp något där inne. 


Jag är så besviken på husägaren som lovade att allt skulle vara klart till den 20 april och att huset då skulle vara städat till 80 procent. Det var inte ens en procent rent någonstan skulle jag säga. Så här ser varenda fönster ut. Det är målarfärg både på in- och utsidan och det kommer inte bli lätt av putsa dessa eftersom de öppnas utåt. Vissa fönster är fasta dessutom och man kommer inte åt utsidan eftersom de sitter fyra våningar upp. Detta är ett vanligt problem i Asien där man inte verkar tycka att rena fönster än särskilt viktigt.


Middag i matsalen ikväll. Dörren in till det lilla vardagsrummet har byggts igen med ett stort fult skåp som inte sväljer någonting alls. Det hade varit så trevligt med en trappa där istället eftersom det är lite nivåskillnad och man hade haft en kontakt med de i vardagsrummet också. 


Till exempel med lilla Sara som satt och gjorde läxan på andra sidan av skåpet idag.


Vi har ett gäng stora hundar som springer omkring på vår gata och de är riktigt läskiga. Jag som är hundvan törs knappt att gå ut. De verkar gilla att ligga och sova precis utanför vår grind dessutom.
Just nu känns det som om vi skulle ha stannat kvar på Shangri-La och sålt av varenda pinnal vi har. Det är så jobbigt att få ording på alla saker när man flyttar så här. Det är dubbelt så jobbigt när inte huset ens är färdigt och allt inte fungerar som det ska. Detta är nog den jobbigaste flytten so far.

lördag 18 april 2015

Koh Samed med Carlströms

I torsdags förflyttade vi oss från Pattaya till Koh Samed. En resa som började redan tidigt på morgonen då man starkt hade rekommenderat detta på grund av att stora vattenfestivalsfiranden skulle hållas både i Pattaya och i hamnstaden Ban Phe samma dag. Vi tog en minibuss till Ban Phe - en resa som inte tog mer än en dryg timma, men trots det inkluderade den det obligatoriska stoppet vid en bensinmack. Bilarna verkar alla gå på gas och alla måste då lämna bilen vid själva tankningen så det blir en kort drickapaus på varje resa.


Vi klarade oss torrskodda genom den sömniga lilla hamnstaden Ban Phe där man hade ställt iordning stora vattentunnor längs huvudgatan, men som tur var hade firandet inte kommit igång ännu. Vi lastade ombord vårt bagage i speedboaten.



Motorn startade dock aldrig...


...och vi fick byta båt till en röd sådan som var både större och häftigare.



Båtresan tog inte mer än cirka 20 minuter så vi var framme vid vår lilla beach Ao Phai ganska snabbt.



Man fick hoppa i vattnet från båten och eftersom vågorna gick höga blev vi rejält blöta om rumpan.


Carlströmmarna flög in från Singapore samma dag och anlände till ön bara en timme efter oss. Det var så kul att synas igen och höra hur de hade haft det. Självklart blev det phad thai till lunch.


Vi gick en kort promenad efter maten.




Hotellhunden som promenerar omkring bland solstolarna på stranden är enorm men verkar vara jättesnäll. På bilden nedan har någon grävt ner den i sanden och spökat ut den utan att den protesterade det minsta.


Första kvällen åt vi middag med fötterna i sanden på hotellrestaurangen, maten var god och det var så mysigt! Det var precis så som det skall vara när man är i Thailand. Igår blev det en utflykt till andra sidan av ön.


Jag och Anneli gick tvärs över - en promenad som bara tog en kvart, medan de andra åkte taxi.



Ao Prao-stranden var så fin. Här skulle vi ha bott istället! Det låg några hotell där men de var fullbokade fick vi veta.





Att få hyra solstol på den stranden var dock inte det lättaste då hotellen bara hade solstolar till sina gäster.


Till slut hittade vi ett ställe som kunde hjälpa oss. Vi stora gungan.


Lunch på stranden på tjusiga restaurangen Buzz. Så härligt!





Vi brände oss allihopa lite granna då vi låg i vattnet länge, länge. Några av oss snorklade längs det lilla revet också, men man såg inte så mycket mer än några musslor och sjöborrar.


Chrille spelade kort med barnen på eftermiddagen också.


Vi blev kvar på västkusten ända tills solnedgången och hann även med några happy hour-drinkar på det tjusiga Buzz.


På kvällen hamnade vi vuxna på en bar där vi efter en stund tyckte att det var väl mycket män och inga kvinnor i publiken. Det var ett riktigt partyställe.


 Idag väntar en båttur.

onsdag 15 april 2015

Golf och Wipeout

Igår ville Hugo spela golf vilket Chrille blev överlycklig för. De åkte ut till Pattaya Golf and Country Club som är en lite enklare bana men väldigt prisvärd. Hugo träffade bollen bra hela tiden och hade en väldigt fin sving enligt den stolte fadern. Han verkade tycka att det var riktigt kul också. Om han bara tränar lite så att han får ordning på sitt korta spel kommer han att bli riktigt bra trodde Chrille.
Sara och jag shoppade järnet på Outlet-mallen under tiden.


Idag spelade Chrille och jag på samma bana igen och hade en riktigt spännande match som jag vann till slut eftersom jag hade turen på min sida. Jag gjorde sex par och en birdie vilket räckte för vinst.


Barnen kom ut till klubben efteråt och vi åt en god thailändsk lunch tillsammans.


Vi åkte därefter till ett vattenland. 


Det fanns en Wipeout-bana som var som den på TV. Lika kul när man ramlade i vattnet dessutom.



Barnen klarade av flera delmoment vilket Chrille inte lyckades med. Jag är glad att jag stog över eftersom Chrille sträckte ena lårmuskeln ordentligt vid ett av alla fall ner i vattnet.



Detta var nog dagens läskigaste övning. Det var en bedrift bara det att ta sig upp på madrassen och lägga sig på det markerade krysset....


...och sen läskigt att invänta hoppet....




Chrille var helt tagen efter dagen övningar.


Sara och Hugo hade urkul och jag har fått med så roliga klipp när jag har filmat allt detta.


Vi tog en sista drink i vår bar ikväll eftersom det är vår sista i Pattaya för denna gång. Imorgon drar vi vidare till Koh Samed.