Hemma i Yangon igen

Vi hade det så himla bra under vår Jakartavistelse - det var verkligen superkul att åka tillbaka. Alla var så nöjda även om Hugo var riktigt ledsen över att behöva åka ifrån alla sina polare igen.

Han var med sitt grabbgäng hela tiden vilket tog på krafterna. De hade bland annat varit på bio och gått ut på tonårsstället Root i Kemang flera kvällar.

En lunch var allt vi fick tillsammans och då hängde Andy med också. Vi gick till vår absoluta favorit Ramen 38 på CITOS och åt ramensoppa med deras fantastiska dumplings till.

Saras bästis Halle kom hem på lördagen och tjejerna hann med en sleepover också. Sara hade även tid att besöka skolan på måndagsmorgonen för att träffa resten av kompisarna. Vi lyckades också klämma in ett besök på en annan favorit - Din Tai Fung. På Pacific Place för restaurangen på PIM var under ombyggnad.

Eftersom JIS hade springbreak var jag lite orolig över att de flesta av mina kompisar skulle vara bortresta. Men jag fick träffa fler än jag hade hoppats på. Bland annat hemma hos Carmela och Björn som hade ordnat en urtrevlig middag på lördagskvällen. På söndagen - vår sista kväll i Jakan, var det hamburgarmiddag hemma hos Mari - urtrevligt även det. Hugo hängde faktiskt med då också vilket var kul då han fick träffa Axel.

Även om solen sken i Jakarta när vi flög därifrån tyckte jag att det kändes bra att återvända hem till Yangon som har ett betydligt lugnare tempo. Jag börjar tycka om Myanmar och Yangon mer och mer.

Chrille var ledig förra fredagen då man firade Army Day här i Burma och tog då en tur till KL för att träffa Big John och Renee för en långhelg. Harry var där från Bangkok också så de kunde spela golf tillsammans.

Chrille hade världens tur då det var Formel 1 i KL just den helgen. Han fick köpa ny biljett hem till måndagsmorgonen så att han inte missade loppet på söndagen.

Väl hemma på plats har Chrille och jag besökt huset i veckan och bygget verkar fortskrida enligt plan.

Det ser bra ut inför flytten den 22 april. Vi får tillgång till huset redan den 20 och då planerar jag att få huset ordentligt städat innan möblerna lastas in den 22. Jag har även haft den stora turen att redan få tag på en maid och är så lycklig för det. Det är tydligen inte så lätt här annars.

Vardagrummet högst upp är avlångt och smalt men så tjusigt! Utsikten är fin. Chrille vill ha en TV här uppe för han tror annars att vi inte kommer att använda det,  men jag vet inte hur jag då ska möblera rummet. Jag vill inte ha TV:n framför ett fönster...

Det är många fönster i hela huset så det är ljust och fint. Det enda fula är de bruna små väggarmaturerna som ägarinnan har satt upp överallt. Glaskärmarna ser ut som bruna vindruvsklasar och är riktigt anskrämliga vilket Chrille så klart påpekade för henne när vi mötte henne igår morse.

Vi ville träffa ägarinnan igår för att säkerställa att allt blir klart och levererat innan vi betalar hyran. Han forsatte sedan till golfen och jag fick ta en promenad genom området. Så här ser en typisk gata ut i vårt framtida område.

Från Kabar Aye Pagoda Road - en av de större vägarna i närheten av vårt hus, kan man köra in i området genom denna portal.

Jag och barnen har spelat tennis några gånger denna vecka. Vi spelar kungen och de tycker att det är så kul. 

Hugge fick tillbaka ett matteprov i statistik som han skrev för att tag sedan. Han var så nöjd med resultatet och rapporterade genast hem om det. Han hade tyckt att provet varit svårt och därför trott innan att han skulle få ett riktigt dåligt resultat. De har en sjugradig betygsskala där betyg 6 och 7 motsvarar en femma. En sjua är dock ytterst svårt att få.

Något mindre kul i veckan var Hugos utskällning som han fick i torsdags av Mr Sturmey - en helt kolerisk lärare. Han skulle spela en Friendly Soccer Tournament i skolan mot lag i de andra årskurserna samt ett lärarlag. Hugos ena lagkompis hade köpt niornas lila dräkter men Hugos dräkt visade sig vara cirka fem storlekar för liten. Eftersom han knappt kunde röra sig i den tog han på sig en tröja i en liknande färg. En av lärarna på skolan som spelade i lärarlaget skickade Hugo av plan och började gasta om fel tröjfärg. När Hugo och hans kompis försökte förklara tystade han dem genom att hotfullt säga -'Do you talk back to me',  -'If you talk back to me then.... ' flera gånger. Hugo kände sig riktigt rädd. Och inte fick han spela mer under den turneringen heller. Typiskt att han som knappt har kunnat sporta här överhuvudtaget skulle möta på denna galning.

Eftersom det inte var den första gången han hotade våra barn kände vi att vi måste göra något. Sara fick en utskällning av samme galning för att hon var sen till en fotbollsträning. Vi hade då bara varit här i någon vecka och hon blev sen den gången på grund av att vår chaufför hade missförstått och kommit sent. När hon försökte be om ursäkt och förklara vad som hänt ignorerade tränaren henne först för att sedan skälla ut henne efter noter. Hon var riktigt skakad då. Det är ju verbal abuse och intimidation som vi sa till rektorn när vi träffade henne i fredags morse. Härskartekniker som inte har på en skola att göra.

På fredagseftermiddagen träffade vi rektorn igen tillsammans med skolkuratorn och då fick Hugo vara med och själv redogöra för vad som hade hänt. Han var nervös innan, men vi var riktigt imponerade av hans styrka och mod efteråt. Speciellt Chrille. På måndag ska Hugo nog träffa den galne läraren.

En trevligare sak var nyårsfesten arrangerad av Steves företag i fredags. Buddhisterna firar sitt nyår den 14 april och innan dess bjuder alla företag sina anställda på fina fester som är årets höjdpunkt. I samband med nyårsfirandet tar alla ut sin semester varför vi andra också kommer att vara lediga då hela landet står still. Festen var på det fina Kandawgyi Palace Hotel som ligger på  gångavstånd från vårt hotell där vi bor nu.

Det bjöds på buffé och drinkar. Även karaoke som burmeserna älskar. Vi avstod dock från att uppträda.

Igår lördag var det påskmässa i Nordiska Huset med en svensk präst influgen från Bangkok. Hugo, Sara och jag hoppade dock mässan och kom efteråt, lagom till lunchen. Det var lite skämmigt eftersom vi var de enda som hade gjort så. Tur att jag hade bakat kladdkaka till efterätt vilket räddade ansiktet på oss lite granna i alla fall. UDs representant Johan och hans fru Mia hade ordnat detta och bjudit in alla svenskar på plats här. Vi var kanske åtta familjer där igår. Chrille var inte med då han spelade golf....han missade de goda sillmackorna och köttbullarna som serverades.

På kvällen gick vi till en nyöppnad restaurang som fått fin kritik i pressen, Hummingbird.

Allt var inte riktigt färdigt i lokalen och vi såg knappt någonting vid vårt bord då belysning saknades helt. Maten var dock helt OK även om min fiskrätt knappt smakade någonting. 

Chrille hade kul med vaniljsåsen som severades till den fritterade bananen till efterrätt.