Imorse var det rekordtidig uppstigning för barnen Engström som har vant sig att sova fram till lunch nu när det är sommarlov. Vi lämnade Cannes redan klockan 08:30 och gav oss iväg mot Nice i morgonrusningen. Vi skulle nämligen ut på en cykeltur runt staden och träffade de andra cyklisterna på Promenade des Anglais i höjd med Operan och gamla stan.
Vi började med att titta på en liten staty av Frihetsgudinnan - en av cirka 200 sådana som ska finnas i världen. Denna staty hamnade här så sent som förra året.
Sen promenerade vi in mot gamla stan för att hämta cyklarna.
Utanför Palais de Justice demonstrerade man, vilket ju är en typisk fransk företeelse. Här verkade det dock vara för en god sak i alla fall.
Vi fick lära oss att Nice har fått sitt namn efter den grekiska gudinnan Nike och att staden fram till 1860 var mer italiensk än fransk. Det italienska syns i stadsbilden - färgerna på husen till exempel som går i gult och terracotta - gärna med gröna fönsterluckor till.
Flera byggnader och kyrkor i barockstil finns i Nice - såsom den nedan - en stil som annars inte förekommer så mycket i Frankrike då fransmännen inte har tyckt om den. Och Nice har ju bara varit franskt i drygt 150 år.
Ett stopp under något som tidigare var en toalett.
Vi fick reda på att engelsmännen började komma till Rivieran och Nice på 1800-talet och då främst på vintern. Drottning Victoria hjälpte till att göra stället populärt eftersom hon ofta reste hit. Hon gick tydligen gärna och drack te i tesalongen på bilden nedan. Innan det fanns en järnväg tog det 40 hela dagar att ta sig hit från England.
Promenade des Anglais byggdes ett år då det var missväxt och apelsinskörden slog fel. De som annars brukade plocka apelsiner hyrdes då in för att bygga promenaden längs vattnet. Idag är den elva kilomer lång.
Amerikanerna började komma hit under depressionsåren och under förbudstiden reste de hit för att partaja - som mest anlände sju båtar per dag hit från USA. En amerikan byggde hotellet och kasinot på bilden nedan. Amerikanerna gjorde så att Rivieran blev populär även under sommaren.
Vi fick höra en massa anekdoter om hotell Negresco också, men jag lyckades inte få med den fina byggnaden på bild. Bill Gates ville för något år sedan köpa hotellet från den nuvarande ägaren som fick en blank check från honom. Hon ville dock inte sälja trots att hon i princip hade kunnat skriva i vilken siffra som helst på checken.
Vi cyklade vidare till Place Massena där det nu pågår en jazzfestival.
Man har byggt en fin fontän där också.
Cykelturen forsatte sedan österut - upp mot höjden som ligger mellan den gamla staden och hamnen - där det tidigare stora fortet låg. Det var en brant stigning uppåt och vi fick ligga i för att komma upp. Jag lyckades cykla upp hela vägen också och var heller inte sist upp trots att jag var äldst i gruppen. Guiden var mäkta imponerad över vår grupp då vi tydligen kom upp rekordsnabbt. Det brukar i genomsnitt ta en kvart längre än vad det gjorde för oss. Vi fick lite extra tid att vila upp oss.
På krönet finns det en fin kyrkogård där de rika och mäktiga Nice-familjerna har sina begravningsplatser.
Kompositören till Fantomen på operan iggger bland annat begraven här.
Man hade en härlig vy över Änglarnas Bukt härifrån.
En fin vy hade man även från den andra sidan där man såg ut över hamnen.
Sean Connery har ett hus på udden nedan och Elton John bor inte så långt härifrån han heller.
Det var en skön och lång färd nedför och vi stannade till vid minnemonumentet för de omkomna i första och andra världskriget.
Det var en mycket trevlig och intressant tur även om barnen retades med mig och tyckte att jag var Teacher's Pet när jag ställde frågor till guiden. Kelly - vår mycket energiska guide, pratade för övrigt urbra engelska eftersom hennes mamma var amerikan. Hon leder även matturer i Nice som jag gärna följer med på nästa gång jag kommer ner hit.
Efter tre timmar och cirka 12 kilometer i hettan var det gott med lunch och vi hamnade på en restaurang i en av de trånga gränderna i gamla stan.
Många hus i staden har falska fönster. Detta hus hade en hel gavel fylld.
Vi stannade till på Cap3000 på vägen hem eftersom jag ville köpa ett par skor jag hade tittat ut - något jag inte hann med när vi var här sist med hela gänget.
Det blev två par glittriga sommarskor.
Sist, men inte minst, måste jag tipsa om ett jättegott bröd som vi har hittar på Geanten. Köp det när ni tröttnar på baguetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar