Fotskada

Hugge har varit skadad den senaste tiden eftersom han råkade stuka foten ordentligt på gympan i fredags. Foten svullnade upp rejält och han har varken kunnat gå eller stå på den under hela helgen. Nu är den dock bättre. Kryckorna använde han bara i fredags då de gjorde ont under armarna.

Det var lite taskigt att det hände just den här helgen. Han missade nämligen världens fest samma kväll då en klasskompis till honom hade ett stort födelsedagsparty på den nyöppnade franska rooftop-restaurangen på hotell Novotel.

Jag höll Hugo sällskap hela helgen och vi var bland annat ute och åt lunch på Taverna - en restaurang med medelhavsmat som smakade riktigt bra för en gångs skull.

Jag har nu också införskaffat stödstrumpor som han kan använda framöver.

Det är inte lätt att bo i ett fyrvåningshus när man skadat foten. Hugo har fått hoppa upp och ner i alla trappor på ett ben. I söndags hoppade han också in på Sharky´s nya restaurang inne i stan. Vi har en Sharky´s i närheten av oss också men ville testa den nya. Tyvärr var inte maten lika bra som på moderkrogen. Men deras hemgjorda glass var lika god som tur var.

Sharky är en burmes som bott länge i Europa. Han serverar därför europeisk mat och har även tillverkning av en massa goda saker. Man kan köpa mozzarella, chevre, korvar, hummus, yoghurt och gott bröd hos honom bland annat.

Väl hemma igen var det strömavbrott som vanligt och Sara fick hoppa över planket för att öppna grinden manuellt. Vår generator var igång, men tyvärr gav den igen el i huset då automatiken inte fungerar. Alltid är det något.

Hundarna på gatan har lugnat sig lite gentemot oss och det är bara ibland som de skäller och springer efter oss. De verkar dock inte bitas och om man tar upp en sten så blir de rädda för att man ska slänga den på dem. Typiskt att de alltid ska ligga och sova just utanför vår grind.

Det är europeisk filmfestival i stan och vi var och såg en schweizisk film i söndags - Der Sandmann, som var småkul men lite väl långrandig. Sverige är också med och representerar - jag och Hugo ska se Stockholm Stories ikväll. Johan som arbetar på den svenska representationen här hade tydligen svårt att välja en lämplig svensk film - det fick inte förekomma något naket eller svordomar i filmen bland annat.

Jag var lite extra uppmärksam under föreställningen och höll upp fötterna då och då eftersom jag precis hade läst en artikel om att det finns mycket råttor på biograferna här. På denna biograf är det dock förbjudet att ta med sig snacks in i biosalongen så förhoppningsvis finns här inte lika många råttor som på andra ställen.

Sara kan inte följa ikväll med då hon har en fotbollsmatch. Hon var och såg Cool Kids Don´t Cry - en holländsk film, i förra veckan med en kompis och kom hem helt rödgråten. Hon hade aldrig sett en så sorglig film i sitt liv sa hon. 

Jag har börjat träna på ett gym och hade hunnit gå i två veckor innan jag i måndags fick reda på att priset man sagt till mig inte längre gäller utan att jag nu måste bli medlem. Jag har hittills kunnat betala en avgift på 10 USD per gång och nu vill man dubblera denna avgift eller tvinga mig att blir medlem under en längre period. Suck! Jag tycker kanske inte att det är värt att betala 20 USD för ett 30-minuter långt pump-pass. De flesta passen är bara 30 minuter långa. De lokala damerna tycker nog att det blir för jobbigt med en timma -  många kommer dessutom gärna tio eller femton minuter sent till ett pass. Jag gick en promenad på morgonen idag istället - längs Inya Lake.

Det finns mycket man inte får göra i parken.

Det är ganska rent och snyggt i alla fall - soptunnorna längs promenaden verkar användas.

Det finns bänkar längs vattnet och många unga par satt och kramades i skydd av dessa i morse. På en liten halvö finns en driving range och ett sönderrostat pariserhjul.

Vi bor alldeles söder om denna sjö och är därmed nästan grannar med Aung San Suu Kyi som har ett hus längst stranden här.

Längs sjön byggs ett stort shopping- och kontorskomplex. Hugo var inbjuden till en invigning av en juvelaffär där för ett tag sedan och det är den enda affären som flyttat in där än så länge. Hoppas att det inte dröjer länge tills man öppnar stället helt då vi har gångavstånd dit. En fräsch bio vore bra att ha i närheten också.

Imorgon är det damgolf igen. Det är hett nu när det inte regnar så mycket. Vi väntar med spänning på den kalla, torra monsunen från nordöst. En bild från förra onsdagen.

Golftävling i ett u-land

I lördags var det golftävling igen. På vägen ut till golfbanan hängde molnen stora och tunga över staden och det såg ut som om det skulle börja regna när som helst, men vi fick inte en droppe på oss.



Jag spelade återigen i grönt och hade bland annat Bob i min grupp. Bob är ytterst ansvarig för en gasrigg och måste därför följa väderutvecklingen hela tiden. Han berättade de goda nyheterna om att vinden äntligen har vänt och att vi inom två veckor kommer att slippa regnet. Monsunen från sydväst - den som för med sig allt regn, kommer att ersättas med en torr monsun från nordost. Vinden vänder alltså 180 grader under en två veckor lång period då det fortfarande kommer att regna och åska.



Mitt gäng spelade bra - vi fick totalt sex birdies men hade dessvärre även två boggies så vi fick ingen topplacering. Inte Chrilles lag heller tyvärr.



Det blev middag som vanligt efteråt och på vägen hem fick vi tvärbromsa då det stog en liten lastbil i vår fil.



Det var en ung kille som körde lastbilen och han hade råkat köra in i ett stålräcke. Hela bilens underrede satt ordentligt fast. Både Chrille och vår chaffis försökte hjälpa till och gunga loss bilen, men det lyckades inte. Vi fick backa tillbaka i vår fil tills det fanns en öppning i räcket och fick sedan köra mot trafiken över hela bron.
Hoppas att killen fick hjälp senare. Jag tyckte så synd om honom.



I söndags åt vi lunch på Rangoon Teahouse och kors i taket - vi fick med oss lilla Little för en gångs skull. Maten var som vanligt - bara OK.



I söndags uptäckte jag att både min dator och printern var helt döda. Jag hoppades på att de inte hade pajjat helt utan att det skulle räcka att köpa nya adapters - något jag fått göra till andra elsaker tidigare. Både måndagen och tisdagen har jag ägnat åt att hitta nya adapters. Det räcker inte att åka till ett serviceställe för HP-datorer och HP-printrar vilket man skulle kunna tro. Jag blev hänvisad vidare - först till den 22:a gatan nere i stan, i China Town för övrigt. Där gick jag in i flera affärer innan jag fick nästa hänvisning - till 38:nde gatan.



Från 38:nde gatan fick jag snällt gå vidare till Seikkanthagatan och i nedantående affär fick jag tag på en adapter till min dator.



Därifrån blev jag skickad tillbaka till 38:nde gatan igen...



...och i nedanstående affär fick jag tag på en adapter även till printern. Inga originaldelar tyvärr, utan kopior tillverkade i Kina.



Nu tar vi inte fler risker. Jag har investerat i Safeguards som jag placerat ut vid nästan alla våra elapparater. Bor man i ett u-land med svajig elförsörjning måste man ha sådant. Och jag hade tur i oturen - båda datorn och printern överlevde.

De som undrar vad jag gör hela dagarna - ordar med liknande praktikaliteter allt som oftast.



På hemvägen idag stannade jag till vid vår närmaste lilla marknad - Bahanmarknaden. Jag brukar köpa snittblommor i nedanstående stånd.





Det finns så många jyckar på gatorna här och de bara förökar sig. Tiken nedan verkar tung vid bysten och har nog en kull med valpar någonstans. Louise - en kompis till mig, berättade att en tik på hennes gata fött elva valpar häromdagen. Tre överlevde inte, men åtta ska nu ut till denna bittra verklighet. Det är inget lätt liv de fötts till.

Hundarna käkar gärna matrester. De är så vana vid de burmesiska smakerna att de är lite kräsna. I alla fall hundarna på vår gata som vill att deras mat ska kryddas med fisksås för att de ska äta den.





Nästan varje dag är jag och handlar på Marketplace. Det är den bästa affären i stan och många expats åker hit och handlar - även om de bor långt därifrån. Vi har nära tack och lov.



Pizza Hut ska öppna restaurang mittemot också.



Vi var och tog passbilder häromdagen då det går åt en massa små foton. Varje gång vi lämnar landet måste vi ju ansöka om visum.

Bullbak

Så har ännu en vecka passerat. Lika snabbt som vanligt utan att jag har gjort något speciellt egentligen. Vi var och tog vår tredje rabiesspruta i måndags och som vanligt sprang vi på någon vi kände i den lokala SOS-kliniken dit de flesta västerlänningar går för att besöka en läkare.

Vi har en fransk läkare på plats här - doktor Chantal, som är en mycket trevlig kvinna.

Jag har lärt Soe Soe att göra schnitzlar på kycklingfilé och planerar att utöka hennes repertoar vartefter.

Jag har också letat efter fler tyger till Joannas klänningar och hade väl maximal otur i onsdags då jag besökte en liten tygaffär som ligger i närheten av där vi bor. En dag i månaden har man stängt och jag lyckades så klart pricka in den dagen.

Jag åkte in till stan istället och hamnade mitt i ett stort bråk på den av turister mycket välbesökta Bogyoke-marknaden. En ung tjej stod och skrek och kastade saker mot en kille i en trång gång. Det blev en folksamling omedelbart. Dramatiken blev inte sämre av att det regnade kraftigt mot plåttaket och man hörde åskan slå ner runtomkring.

Jag har slutat använda vanliga skor nu under regnperioden då de bara blir förstörda av allt vatten. Jag har på mig flipflops istället. Det är svårt att gå torrskodd i denna stad då det bildas decimeterhöga pölar överallt. Ibland lyckas man inte att parkera nära trottoaren heller och då är det bara att vada.

Jag har även bakat bullar för första gången här då jag fått tag på torrjäst. Vår lilla R2D2-spis är inte så dum som den ser ut. Det är en elektrisk ugn i den och det är ju toppen för bakning.

Min chaffis tipsade om en bra sömmerska så nu är de tre första klänningarna som Joanna beställt på gång.

Hoppas att det blir bra. Det såg rent och snyggt ut och tjejerna sydde för fullt på sina trampmaskiner tror jag att det var.

Burmeserna är snälla mot alla djur som stryker omkring på gatorna. Sömmerskorna hade två katter som verkade ha varit med om både det ena och det andra. Den ena hade stygn precis överallt och honom vågade jag inte gå nära. Kissen nedan låg och gnydde hela tiden så han verkade ha ont han också.

Jag har fått hem mina krukor från förra veckans tur.

Idag har jag varit och ätit en lyxlunch på Le Planteur med Louise - en trerätters extraallt. Vi avslutade med vin och mojitos eftersom det är fredag och allt.

Veckan som gått

Barnen var lediga från skolan i måndags. Sara hade egna planer som vanligt, men jag fick med mig Hugo ut på lunch. Vi gick till en indisk restaurang - Bawarchi, som är en restaurangkedja och finns på flera ställen runt om i Asien. Oftast när man går ut och äter här i Yangon, är maten OK. Inte mer än så tyvärr. Det var samma sak här. OK, men inget man måste komma tillbaka till.

Hugo har varit hemma från skolan två dagar denna vecka då han har känt sig risig. Det är något influensaaktigt som går just nu och många verkar bli dåliga i bara någon dag. Det är ju säsongsbyte snart, och därför vanligare med infektioner konstigt nog. Sara var lite dålig förra veckan.

Jag kom ut på onsdagsgolfen i alla fall och vi fick en härligt solig dag ute på banan.

På onsdagen var det även föräldramöte i skolan och jag såg en del av Saras fotbollsträning.

Annars har vi haft strul med tvättmaskinen igen. För tredje gången och varje gång något händer kan jag inte tvätta på en hel vecka, så det bildas stora tvätthögar varje gång. Maskinen verkar bara bli mer och mer trasig för varje reparation och jag undrar om reparatörerna vet vad de håller på med. I fredags, när jag var ute på min utflykt, kom de och lagade maskinen för tredje gången. Jag hade väntat på dem både i tisdags, onsdags och i torsdags, men de dök då aldrig upp. 

De lagade maskinen och provkörde den men stängde av den efter några minuter eftersom de sa att vi måste installera en safeguard innan - så att maskinen skyddas i händelse av elabrott. Min maid hade dessutom lyckats fylla maskinen helt med en stor omgång svart tvätt - egentligen lämpad att köras i olika temperaturer. Så nu låg allt där genomblött i trumman. Finblusar ihop med fotbollsstrumpor. En mardröm för en anal tvättare som mig.

Det kom en kille sent på fredagskvällen och levererade en safeguard. Tyvärr en modell som behövdes installeras av en elektriker. Jag gick i taket eftersom jag sedan i början av veckan hört att jag ska kunna tvätta imorgon.  Jag hittade en annan safeguard på ett annat ställe i huset, kopplade in den och försökte sätta på den nu enligt uppgift lagade maskinen. Maskinen var då helt död. 

Då åkte jag in till stan och tog några glas vin med Chrille och Tess på Union.

Jag hade dessförrinnnan haft en diskussion med vår hyresvärd. Hon insåg till slut allvaret i situationen och har nu ställt sin egna tvättmaskin hos oss under tiden som vår repareras för nu fjärde gången. Jag sa till hyresvärden att inte köpa en kombinerad tvätt- och torktumlare när hon skaffade den i slutet av april. De går ju bara sönder.

I lördags spelade Chrille och jag en tidig morgonrunda ihop med Sarah och Graham. Vi hoppades på att undvika regnet som ju brukar komma på eftermiddagen först. Tyvärr inte igår utan vi fick ett varannathålsväder. Det öste ner emellanåt. Typiskt.

Det var härligt att komma ut i alla fall.

Hundarna på gatan jagade en katt igår. De skäller och skäller. Även på nätterna. Dessutom är det någon i närheten av oss som skaffat en tupp. Det är som ett dårhus här ibland.