I fredags gjorde jag en utflykt västerut, ut till Twante (Twantay) tillsammans med Mia och Louise. Vi stannade till vid en bro för att ta dagens första bilder - härliga panoramavyer med Yangon i bakgrunden.
Vi körde bara i cirka en timma, men förflyttade oss tillbaka i tiden desto mer.
På torget i Twante stog General Aung San staty. Han räknas som grundare av det självständiga Burma och är pappa till Aung San Suu Kyi. Såg på Wikipedia att självaste George Orwell var polis i staden - på britternas tid.
Vi letade efter keramikverkstäder och fick fråga oss fram med hjälp av chauffören flera gånger. Mia passade också på att fråga om pris på solpaneler på ett ställe.
De sålde även TV-apparater där. Främst tjocka sådana.
I utkanten av den lilla staden låg keramikverkstäderna.
Vi förflyttades ännu längre bak i tiden, men på ett ställe fanns det biljardbord.
Bybor offrar till olika andar, men man får inte gå nära dessa offerställen i onödan.
Vi såg att det rök ur en skorsten så vi chansade och gick dit.
Och visst tillverkades det keramik där. Under mycket primitiva, mörka och dammiga förhållanden.
Det mesta gjordes för hand.
I denna verkstad tillverkade man bara ett sorts kärl....
...som visade sig vara vattenfilter - ett projekt sponsrat av FN. Ett paket bestående av en plastdunk med kran och keramikfilter kostar cirka 10 USD.
Kärlen tillverkas av lokal lera uppblandad med risskal. På andra håll i världen har användandet av dessa gjort så att man halverat antalet insjuknade i diarrésjukdomar.
Verkstadens toalett, en enkel inrättning men som låg idylliskt nere vid floden.
Innan man slår till och köper ett filter kan man testa det och se att det fungerar.
I en annan verkstad tillverkade man andra saker....
...och vi fick en hel genomgång av vad man kunde få fram. En man satt vid drejskivan som snurrades av hans kusin, för hand.
Han var otroligt skicklig, en riktig drejmästare.
Kusinen hade ett tungt jobb hon.
De sålde ingenting där på stället....
...utan vi fick åka till affärerna vi floden för att kunna köpa keramiken.
Vi gick även förbi den lokala frisörsalongen som för tillfället var tom. Det var nog lunchrast precis då.
Även handeln på marknaden var slut för dagen.
Vi såg bara en gris som fortfarande gick omkring bland marknadsstånden.
Jag ville passa på och handla lite lök i en affär som fortfarande hade öppet, men löken var dessvärre lika svartmöglig som på alla andra ställen. Just lök ska vara svårt att lagra i detta klimat.
Vi fortsatte vår tur och åkte till ett lokalt väveri som verkade ha specialiserat sig på att väva tyg till väskor.
En och en halvtimme tog det att väva tyg som räckte till en väska. Fyra tyger var per dag vävde flickorna på bilden.
Tygerna var verkligen vackra.
Vid det här laget började det att kurra ordentligt i magen och vi kom på att vi hade kört förbi några restauranger i utkanten av staden som hade sett helt OK ut. Vi satsade på Shangri-La.
Vi hade enormt låga förväntningar när vi blev ledda in i ett privat luftkonditionerat rum, med egen toalett dessutom. Maten var förvånandsvärt god och vi hade råkat att beställa in mat till ett helt kompani. Det gjorde ju inte så mycket då notan inte slutade på mer än 20 USD.
Vi fick sedan skjuts till Dala - ett samhälle som ligger söder om Yangon - på andra sidan av floden så vi tog färjan över in till stan.
Försäljare i hamnen i Dala....
...som för övrigt var otroligt välorganiserad. En gångbro för passagerare som gick av båten, och en för dem som skulle gå på. Verkligen imponerande. Detta är ett stort pendlarställe.
En försäljare ombort. Hon har thanaka i ansiktet - det är bark från ett träd som man blandar med vatten till en pasta. Thanaka används dels som kosmetika, dels som solskydd. En kvinna utan thanaka är inte inte lika vacker som med tycker man här. De flesta kvinnor och barn har thanaka i ansiktet och man verkar lägga stor möda på att applicera det snyggt - gärna i något mönster.
Dalasidan.
Yangon-sidan.
Man möts av leenden överallt. Det är fantastiskt.
En härlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar