Jakarta, Ngwe Saung och Yangon

Hugo och jag landade i Jakarta på torsdagskvällen och vi var båda så glada över att vara tillbaka. Efter att ha bott här i fyra år, känns det nästan som att komma hem.

Hugo åkte direkt till en av hans kompisar och honom har jag inte sett så mycket av sedan dess. Han kommer hem, duschar, får mer pengar och sticker igen. Jag har fått roa mig mest på egen hand vilket inte har varit alltför svårt. Sedan i fredags har jag betat av en hel del gamla favoriter såsom dˋBrasco....

...CITOS...

...PIM...

...Lippo Mall...

....Blossom och Warehouse....

Jag har träffat flera kompisar också. I fredags åkte jag in till Kemang....

...och hamnade på KOI...

...för en reunion med Melissa och Cris. Så kul!

I lördags var jag ute med Mari och Peo på Akira Back - en japansk fine dining-restaurang. Maten där är så god och det bästa är nästan deras tonfiskpizza - en tunn, tunn botten med tonfisksashimi och tryffelolja på. Så enkelt, men så himmelskt gott.

Shrimp popcorn åt vi också bland annat och tyvärr gör bilderna inte maten någon som helst rättvisa.

En nasi goreng slank ner redan andra dagen....

...och jag har hunnit med att äta chili shrimp udon på Din Tai Fung också.

 I söndags var jag på brunch med ett helt gäng gamla Jakan-kompisar; Jenny&Kent, Carmela&Björn och Linda&Johan. Så trevligt och så gott - vi var på Intercontinetals italienska buffé. Direkt från brunchen åkte jag på söndagsmiddag hos Gitte och Kenneth vilket var ett kärt återseende.

Idag måndag var det dags för Mangga Dua. Melissa och jag gav oss av tidigt och körde genom den disiga staden. Tydligen har smoggen från Sumatra kommit hit nu också - det är inte bara grannländerna som drabbas alltså. Jakarta har hittills varit förskonad från röken.

Mangga Dua var sig likt förutom att det var strömavbrott hela tiden. Strömmen kom tillbaka med jämna mellanrum och varje gång blev det ett stort jubel och alla applåderade. Världens stämning med andra ord.

Tyvärr var alla väskaffärerna stängda. Oerhörd otur ju när det var det som jag var ute efter. Man hade tydligen stängt på grund av en polisräd - man ska nu försöka stävja handeln med kopior även här i Indonesien. 

Melissa och jag hängde in läpp för det utan hade en ytterst produktiv dag på andra ställen istället - vi betade av Mall Ambassador, ITC Kuningan och Pasar Raya. Jag hann även in på Livingroom en sväng innan jag tog en Gojek hem - alltså en motorcykeltaxi. Jag satte mig först i en vanlig taxi, men trafiken från Kemang var helt stillastående. Turligt not fick alla mina kassar plats mellan mig och chaffisen också.

Ikväll har Hugo och jag ätit vår första måltid tillsammans här i Jakan. Hugo åt Kristals goda Mighty Burger. Han har annars tillbringat hela dagen på JIS - det är alltid någon kompis som har håltimme så han har haft sällskap hela tiden.

Vi bor på kära gamla hotell Kristal denna gång och det är toppen då Hugos gamla skola - JIS, och alla hans kompisar bor på gångavstånd härifrån.

Det var trevligt att vi fick ett av de renoverade rummen också.

Sara ville som bekant inte följa med till Jakan eftersom hon absolut ville åka på den kommande fotbollsturneringen ihop med sitt fotbollslag nu på torsdag. Hela vägen, från Yangon till Singapore. Innan dess fick hon följa med Aisha till beachen i Ngwe Saung - det verkar ju vara riktigt fint där.

Chrille är hemma och håller ställningarna i Yangon. Han verkar ha haft påhälsning i huset av någon som velat markera att de varit inne. Chrille har ännu inte upptäckt att något har blivit stulet. Vi får nog skaffa oss en säkerhetsvakt asap.

Visa run till Bangkok

I fredags var det hög tid för oss att lämna landet och åka på en så kallad visa run. Vi drog till Bangkok eftersom det är den närmaste stora stad från Yangon och dit åker de flesta när de måste förnya sina visum.

Även om flygtiden bara är en timme tar det tid att komma fram. Vi tog tåget in till stan för att undvika fredagstrafiken och det är ganska så smidigt förutom att man måste släpa resväskor upp och ner för en massa trappor.

Vi tog en promenad bort till det närmaste shoppingcentra redan första kvällen...

..och hamnade på lyxbio.

Små tilltugg ingick i biljettpriset, likaså ett glas vin för mig.

Salongen var precis lika härlig som i Jakan.

Sara tyckte att det var toppen att se vanliga affärer igen.

Dagen därpå vaknade jag tidigt till en fantastisk fin dag. Utsikten från hotellrummet på 31:a våningen.

Eftersom barnen gillar att sova länge, passade jag på att simma. Jag fick ha hela poolen för mig själv.

Bafs ville sen ut och shoppa. Det är alltid en massa saker hon behöver, den lilla tjejen.

Vi är i Thailand ganska så ofta och har därför investerat i lokala simkort. Så här flotta butiker går man in i då man ska toppa upp sina konton.

Chrille landade inte förrän till lunch, så det blev mat och biljard vid hotellpoolen.

På lördagskvällen var vi vuxna på Harrys 50-års fest. Harry känner vi från Jakarta och han har numera flyttat till Bangkok, liksom Bobby. Vi blev ett helt Jakan-gäng då även Renee och Stefan & Maritza flög in till partyt. Så kul och alla var på så otroligt gott humör. Det var tyskt tema så vi åt både sill och tyska charkuterier. De thailändska desserterna var dock bäst. Speciellt kokossoppan med gröna rispastagrejer i - så himla gott! Det finns en liknande dessert i Indonesien.

Våra små gryn var ute och åt middag på eget håll och dagen efter blev det äntligen lite thai-mat. Vi fick bästa bordet! Här skulle det vara bra att bo var vi alla överens om.

Denna vecka blir en kort vecka här i Yangon för både Hugo och mig. Vi ska till Jakan redan på torsdag.

Ny promenad, ny pagoda

Torsdag har blivit en ny utflyktsdag och så även igår. Louise bjöd Sara och mig på kaffe med hemgjorda munkar innan vi gick på en promenad i hennes kvarter i norra Yangon. Det är rena rama landet bara några kilometer ut från stadskärnan.

Vägarna är primitiva.

Vi gick till den lokala pagodan som var riktigt stor och flott. Och varmt som tusan var det - både i luften och att gå på de varma stenarna eftersom man alltid måste ta av sig skorna.

Vi var helt genomsvettiga och ganska tagna av promenaden, men lyckades upptäcka att de vaktande lejonen hade rödmålade naglar och snoppar.

Det var svalt och skönt inne i pagodan som jag tyckte såg ut som en moske.

Utanför kunde man ta sig en matbit.

I de enklaste restaurangerna serveras ofta nudlar med inälvor. Det ser absolut inte gott ut. En gång såg jag en kille försöka bita loss en seg, lång tarmbit med tänderna och han fick hålla på och dra länge.

Och är man törstig kan man ta sig ett glas vatten vid vägen eftersom det finns små vattenstationer lite varstans.

De kan se lite olika ut.

Vi skyndade oss förbi en politisk kampanjbuss då vi fått varningar om att undvika sådant i rådande valtider. Vi ska heller inte uttala oss politiskt och vara beredda på en eventuell evakuering om det skulle bli oroligheter kring den 8 november då valet ska hållas. Det går rykten om att de styrande ska släppa ut en massa fångar ut ur fängelserna för att få mer röster. Man kanske redan har gjort det då det har varit en inbrottsvåg i hus under den senaste tiden. Även i våra kvarter och då gärna nattetid när folk ligger och sover.

Vi avslutade promenaden med att mata fiskar i en konstgjord sjö - bröd köpte man i nedanstående lilla stånd. Även hundarna fick smaka.

Chrille har varit bortrest hela veckan och jag har roat mig med diverse saker. Bland annat bråkat med husägaren om elräkningar. Jag kom på att jag betalat både vår och grannens elräkningar, och när jag påtalade det för Maw Maw vägrade hon lyssna på mig. Det visade sig dock att jag hade rätt och dagen efter ringde hon till vår chaffis för att reda ut situationen. Att ringa till mig direkt hade nog fått henne att tappa ansiktet. Det finns nämligen fyra elmätare på ett ställe för båda parhusen och man har inte brytt sig om att skicka rätt elräkning till rätt mottagare.

En dag åkte jag tillbaka till adapter-gatan för att köpa nya sladdar. Jag lyckades välja en regnig dag...

..och lyckades fastna med mina tofflor i leran utanför affärerna flera gånger.

Man fick verkligen balansera för att ta sin in i butikerna men det är härligt att se att man arbetar med infrastrukturen i staden. Nya trottoarer byggs lite överallt.

Även vägen ut till golfbanan håller på att förbättras.

Mycket av arbetet görs förfarande för hand.

Vädret håller så smått på att bli bättre och bättre, men forfarande snurrar hög- och lågtryck runt varandra. Det har varit ett riktigt huvudvärksväder på sistone.

Kathleen, Jin och jag fick en härlig golfrunda i alla fall. Jag gjorde dessutom två birdies.

I skrivande stund sitter Hugo, Sara och jag på flygplatsen. Vi ska på en så kallad visa run till Bangkok. Chrille möter upp oss där imorgon.