Jakarta, Ngwe Saung och Yangon

Hugo och jag landade i Jakarta på torsdagskvällen och vi var båda så glada över att vara tillbaka. Efter att ha bott här i fyra år, känns det nästan som att komma hem.

Hugo åkte direkt till en av hans kompisar och honom har jag inte sett så mycket av sedan dess. Han kommer hem, duschar, får mer pengar och sticker igen. Jag har fått roa mig mest på egen hand vilket inte har varit alltför svårt. Sedan i fredags har jag betat av en hel del gamla favoriter såsom dˋBrasco....

...CITOS...

...PIM...

...Lippo Mall...

....Blossom och Warehouse....

Jag har träffat flera kompisar också. I fredags åkte jag in till Kemang....

...och hamnade på KOI...

...för en reunion med Melissa och Cris. Så kul!

I lördags var jag ute med Mari och Peo på Akira Back - en japansk fine dining-restaurang. Maten där är så god och det bästa är nästan deras tonfiskpizza - en tunn, tunn botten med tonfisksashimi och tryffelolja på. Så enkelt, men så himmelskt gott.

Shrimp popcorn åt vi också bland annat och tyvärr gör bilderna inte maten någon som helst rättvisa.

En nasi goreng slank ner redan andra dagen....

...och jag har hunnit med att äta chili shrimp udon på Din Tai Fung också.

 I söndags var jag på brunch med ett helt gäng gamla Jakan-kompisar; Jenny&Kent, Carmela&Björn och Linda&Johan. Så trevligt och så gott - vi var på Intercontinetals italienska buffé. Direkt från brunchen åkte jag på söndagsmiddag hos Gitte och Kenneth vilket var ett kärt återseende.

Idag måndag var det dags för Mangga Dua. Melissa och jag gav oss av tidigt och körde genom den disiga staden. Tydligen har smoggen från Sumatra kommit hit nu också - det är inte bara grannländerna som drabbas alltså. Jakarta har hittills varit förskonad från röken.

Mangga Dua var sig likt förutom att det var strömavbrott hela tiden. Strömmen kom tillbaka med jämna mellanrum och varje gång blev det ett stort jubel och alla applåderade. Världens stämning med andra ord.

Tyvärr var alla väskaffärerna stängda. Oerhörd otur ju när det var det som jag var ute efter. Man hade tydligen stängt på grund av en polisräd - man ska nu försöka stävja handeln med kopior även här i Indonesien. 

Melissa och jag hängde in läpp för det utan hade en ytterst produktiv dag på andra ställen istället - vi betade av Mall Ambassador, ITC Kuningan och Pasar Raya. Jag hann även in på Livingroom en sväng innan jag tog en Gojek hem - alltså en motorcykeltaxi. Jag satte mig först i en vanlig taxi, men trafiken från Kemang var helt stillastående. Turligt not fick alla mina kassar plats mellan mig och chaffisen också.

Ikväll har Hugo och jag ätit vår första måltid tillsammans här i Jakan. Hugo åt Kristals goda Mighty Burger. Han har annars tillbringat hela dagen på JIS - det är alltid någon kompis som har håltimme så han har haft sällskap hela tiden.

Vi bor på kära gamla hotell Kristal denna gång och det är toppen då Hugos gamla skola - JIS, och alla hans kompisar bor på gångavstånd härifrån.

Det var trevligt att vi fick ett av de renoverade rummen också.

Sara ville som bekant inte följa med till Jakan eftersom hon absolut ville åka på den kommande fotbollsturneringen ihop med sitt fotbollslag nu på torsdag. Hela vägen, från Yangon till Singapore. Innan dess fick hon följa med Aisha till beachen i Ngwe Saung - det verkar ju vara riktigt fint där.

Chrille är hemma och håller ställningarna i Yangon. Han verkar ha haft påhälsning i huset av någon som velat markera att de varit inne. Chrille har ännu inte upptäckt att något har blivit stulet. Vi får nog skaffa oss en säkerhetsvakt asap.