Mrauk U - båttur till Chinbyar

Efter soluppgångsäventyret väntade ett annat - vi skulle ut och åka båt på Lay Mro-floden i närheten av Mrauk U. Två båtar låg och väntade på vår lilla explorergrupp.

Vyn över den lilla hamnen. Man har inte kommit så lång med sophanteringen.

Vi såg fram emot att åka till Chin-staten och besöka tre olika byar.

Floden var inte så djup och längs med hela vägen såg vi unga killar som plockade upp sten från botten. Stenen används sedan till vägbyggnad tydligen och de hade hela familjer med sig som bodde tillsammans med dem vid floden nu under hela den torra perioden.

Avstigning vid dagens första by.



Huvudgatan.



Barn fanns det överallt då man här gifter sig redan vid 14 års ålder och inte ofta använder preventivmedel.

Endast 30% av Burmas invånare är uppkopplade till ett elnät. Många förlitar sig på solceller istället.



Och ved.

Rena, rama medeltiden sa de tre franska paren vi mötte på vägen. Varje hushåll hade grisar som verkade lyckliga eftersom de fick springa omkring helt fritt. En fest utan en griscurry är tydligen inte en bra fest sa man i dessa trakter.

Kvinnorna i Chin-staden brukade tidigare tatuera sina ansikten - för att visa vilken by man kom från. Detta förbjöds på 70-talet då militären i den nya enade Burma förbjöd olika sådana statspecifika traditioner. Alla kvinnor med tatueringar är över 60 år gamla idag.

Vi besökte även bykliniken som servade flera av byarna runtomkring.

En ung sjuksköterska berättade om sin verksamhet. Hon visade bland annat ett förlossningskit (bedövning var det inte tal om) och berättade att man hade problem med malaria och olika diarresjukdomar.

 

Alla i byarna tuggade betelnöt och Sanna ville också prova men det var ingen större hit precis. 

Vi fortsatte till nästa by....

....där kvinnorna sålde tyger de hade vävt. 

Jag hittade ett fint tyg i en grov bomull som jag ska ha som bordsduk, men tyvärr verkade det som om man oftast använder sig av billiga polyestergarner i sina saker.

Barn som föds med hår har en speciell frisyr i flera år.

Ungarna i den sista byn hoppade i sandhögarna och hade så kul.

Vi hade under dagen sett några militärbåtar och det verkade nästan som om de hade följt efter oss. I den sista byn gick militären upp i byn direkt efter vi hade lämnat den. Vi hade gett en liten donation till byn som byäldste ville att vi skulle skriva in i en skrivbok så som de andra turisterna hade gjort innan oss. Hoppas, hoppas att militären inte snodde alla pengarna.

En härlig dag på floden...

...som avslutades med ett motorhaveri.

Som tur var bara ett stenkast från hamnen så vi kunde till och med ha vadat i land om inte en båt hade kommit och hämtat upp oss.