Företagsfest

Vi var på en stor företagsfest med Chrilles jobb i fredags kväll. Partyt hölls i hotell Inyas trädgård och det blev en varm kväll för alla herrar - kavaj var nämligen den föreskrivna klädseln vilket är ovanligt för våra breddgrader. 

Det var en familjetillställning så några små bebisar sprang omkring. Vi fick dock inte med oss våra små gryn utan fick parta själva.

Det började med prisutdelning för de som hade blivit utvalda som bästa medarbetare.

Sen blev det uppträdande av flera stora lokala stjärnor och buffé samt free flow av dricka. En ganska kul kväll.

På lördagen fick jag med mig Chrille på en konst- och hantverksutställning i en av parkerna vid Kandawgyi-sjön.

Konst och hantverk från hela landet visades och såldes. Vi köpte dock inget med tanke på att vi eventuellt ska flytta till mindre boende snart och behöver göra oss av med så mycket saker. 

Det fanns ett mini-Skansen i parken också...

...och ett hus som ser ut som ett stort skepp (från andra hållet i alla fall) där man varje kväll kan äta middag med en kulturell show till som underhållning.

Vi fikade på ett trevligt litet café efteråt.

Barnen har haft en busy helg som vanligt. Hugo åker skateboard med några kompisar nästan varje fredagseftermiddag och har enligt egen uppgift blivit riktigt bra på det nu. Efteråt åker de alltid hem till en av grabbarna och spelar PS4 - hela nätterna ibland. Sara var borta hela dagen igår eftersom många i skolan hade blivit inbjudna till en vattenpark som öppnade igår. Tyvärr var nästan inga vattenrutschbanor färdiga att tas i bruk så de fick åka och bowla istället.

Idag var jag uppe med tuppen och sitter just nu och väntar på flyget till Bangkok. Ska äntligen få göra min koloskopi. Såg en fin soluppgång på flygplatsen.

Bästisar på besök

Tidigt i morse skakades Yangon av en jordbävning med en magnitud av 4,4 på Richterskalan. Jordbävningar över 4 är tydligen inte så ovanliga här och man har varnat för att staden inte är väl förberedd på större jordbävningar.

Jag märkte dock ingenting eftersom jag då var på väg ut till damgolfen.

Enligt meteorologerna, ska El Nino drabba landet extra hårt i år. Den varma heta årstiden ska bli extra lång och varm i år. Rekordtemperaturer är att vänta och vattenbristen i landet kommer därmed att bli påtaglig. Detta i sin tur medför att det kommer att bli fler elavbrott vilket vi redan noterat. I helgen ska dessutom en stor gasledning kopplas på så det kommer att bli mörkläggning en masse.

Vi har redan märkt att den kalla och torra årstiden verkar ha passerat och det var så skönt så länge det nu varade. Det är riktigt varmt redan tidigt på mornarna och uppemot 35 grader hett på dagarna. Jag har fått alla AC:s servade och två har dessutom bytts ut helt eftersom de var trasiga - de höll inte ens ett helt år.

Efter den heta golfrundan idag åkte indonesiska Amy och jag till den bästa fiskaffären i stan. Enligt uppgift i alla fall. Den ligger inte så långt ifrån golfbanan i hus H149 i ett compund. Familjen som driver affären har en egen båt som de åker ut och fiskar med.

Jag köpte en stor sea bass som jag fick filead på plats.

Sara har ju haft två av sina bästisar från Jakarta boende här hos oss - de kom på onsdagen och åkte hem på söndagsmorgonen så de fick flera dagar tillsammans. Tjejerna var så glada över att ses igen. På lördagskvällen sjöng Halle och Bea i en stor konsert på Nationalteatern tillsammans med studenter med från 19 olika internationella skolor i Asien och Mellanöstern.

Deras medföljande musikfröken - Mrs Schwartz som vi känner från Jakan, ringde hem till oss flera gånger för att kolla om allt var OK och om både tjejerna och vi skötte oss. Vi fick inte lämna dem ensamma hemma till exempel, men jag lät tjejerna åka en sväng till det nya shoppingcentrat Myamar Plaza samt till det mer lokala shoppingstråket Pearl Condo på egen hand. De fick även äta fredagsmiddag själva på Sharky´s vilket flickorna verkade uppskatta.

Annars har det återigen varit strul med försäkringsbolaget som vägrar att betala för transport till Bangkok. Jag hade en koloskopi inbokad i tisdags, men fick ställa in allt kvällen innan eftersom de vägrade att gå med på att ersätta flygbiljetter och hotell trots att det skall ingå i vår försäkring. Jag har majlat med dem i alla oändlighet och har varit riktigt ursinnig eftersom exakt samma sak hände mig i augusti förra året. Suck!

U Thants hus

Idag var det utflykt med Yangon Newcomers igen och dagen handlade om U Thant. Näst efter Aung San Suu Kyi, den internationellt mest kände burmesen genom tiderna. U Thant var FN:s tredje generalsekreterare och var verksam där mellan åren 1961-71. 

Vi besökte först hans grav. Mot alla odds fick han en fin gravplats trots att militärregimen som hade tagit makten medan han var i USA, först hade vägrat att ge honom en statsbegravning. Han ligger nu i fint sällskap bredvid den elaka Queen Supalayat - den sista drottningen här i Burma, Aung San Suu Kyis mamma samt landets störste skald.

U Thants mausoleum.

Vi fortsatte sedan till hans hus där han bodde då han var verksam i landets regering på 50-talet. U Thants dotterson, som mestadels har bott utomlands, upptäckte detta hus nyligen och har fått lov att sanera och göra om det till ett museum. I detta hus samt i grannfastigheterna som ligger i det fina Windermereområdet, bodde tidigare högre engelska ämbetsmän.

Dr Thant Myinth-U heter dottersonen och han har skrivit flera bra böcker om Burmas historia. Vi köpte några som vi ska få signerade - tyvärr missade vi själve författaren med bara en halvtimme eller så.

Det var skönt att gå in i AC:n en stund på slutet för att se på arkivfilm från FN.

En mycket trevlig utflykt.

Igår åt Chrille och jag lunch tillsammans. Det händer inte så ofta att vi gör det på vardagarna, men igår slog vi till och gick på Minn Lann - en känd skaldjursrestaurangskedja här i stan. Barnen var lediga från skolan igår och vi ville att de skulle hängt med de också - men det var nog tur att de inte gjorde det.

Vi har varit där tidigare och då ätit riktigt gott, men nästan inget av det vi beställde igår att få ner. Usch och fy. Fisksoppan nedan var complimentary...den smakade så som den såg ut - diskvatten med fisksmak.

Den grillade seabassen kom in bränd och helt okryddad. Så dåligt.

De wokade grönsakerna bestod av trötta, gröna blad. Seafood fried rice smakade ganska OK, men tyvärr hade man öst ner svarta sniglar eller vad det nu var i den - jag kunde inte äta dem i alla fall. Blä.

Barnen har haft en långhelg - de var lediga både i fredags och igår måndag. De spelade final i en basketturnering i lördags. Båda lagen vann. 

Chrille och jag missade detta eftersom vi tävlade på annat håll. Det var golftävling och Chrille var kapten för det gröna laget. Jag spelade i det oranga, men vi fastnade tyvärr inte på någon bild. Synd för vi gjorde bra ifrån oss och kom två. Chrilles lag låg längre ner på resultatlistan.

Det var trevligt som vanligt och vi åt middag tillsammans efteråt. Även det precis som vanligt.

På alla hjärtans dag fick Sara en massa kramar av oss alla.

Hon ville dock inte följa med och äta lunch på Port Autonomy. Det är nog vår favoritrestaurang här i stan. Det mesta de gör är smaskigt.

Imorgon ska Halle och Bea - Saras två kompisar från Jakan, flytta in här hos oss. De ska vara här i fyra dagar eftersom de ska vara med på en körfestival. Massor med studenter från många olika internationella skolor landar här imorgon och på lördag har man en stor konsert på självaste nationalteatern.

Termiterna svärmar just nu och barnen och jag har fått jaga flygfäna med elektriska tennisracketar nu ikväll och spreja med insektsmedel. Det är ju springor vid varenda fönster i huset så de tar sig lätt in överallt. Fy f-n. 

Ovanlig mani-pedi

Idag hängde jag med på en utflykt som några tjejer i Yangon Newcomers Group arrangerade. Vi besökte Mary Chapman School for the Deaf - en skola som startades redan 1918 av en engelsk dam.

Barnen kommer från hela landet och många bor därför i skolan. Vissa åker inte hem mer än tre gånger per år men de trivs. För många av dem är det först när de kommer hit som de får ett språk och kompisar. Barn som kommer från landsbygden lever ofta väldigt isolerat eftersom det inte alltid finns hjälp att få som döv.

Man börjar skolan när man är sex år men det finns nybörjarklasser för äldre barn också, så kallade late starters - barn vars föräldrar inte kände till i tid att det fanns en skola för döva.

Skolan erbjuder undervisning till och med årskurs sju, sen kan eleverna gå vidare i den ordinarie skolan. För de som inte är intresserade av högre utbildning erbjuds viss yrkesutbildning. Det var härligt att se att barnen såg så friska och hela och rena ut. Även lokalerna verkade välstädade vilket hör till ovanligheterna här i landet.

Vi besökte en klass med late starters. De lärde sig bland annat burmesiska, engelska och teckenspråk. Samt läsa på läppar. Alfabetet verkar vara samma som det svenska teckenspråksalfabetet.

Två pojkar i kindergarden. Den ene av dem var svårt sjuk i tuberkulos när han kom till skolan, men var frisk nu.

Syverkstaden - här tillverkar man enklare saker som säljs i skolans souvenirshop.

Skolan har även skönhets- och massageutbildning och man tar emot kunder för att tjäna lite pengar. Halva vårt gäng tog shiatsumassage, medan vi andra gick ner till salongen för diverse behandlingar. Jag provade en mani-pedi och allt var toppenbra förutom lackeringsmomentet.

På eftermiddagen cyklade jag ner till skolan för att se Hugo spela en basketmatch. De har en miniturnering med några lokala skolor just nu. Tanya och jag satt och hejjade på våra gossar och Hugges lag vann stort. Det var trevligt att se att alla fick vara med och spela. Saras lag hade bortmatch idag - tjejerna spelar i turneringen de också.

Båda barnen cyklade till och från skolan idag också...  

....och det borde de göra det lite oftare. Det tar inte många minuter att ta sig till plugget och det är ganska så mysigt att cykla på smågatorna i området. Vädret är så härligt just nu också.

I söndags var vi ute och åt lunch på Gekko - en trevlig japansk restaurang.

Utanför säljer man böcker. Jag köpte två som handlade om Burma - en roman och en om landet.

Jag har fortsatt mina promenader längs sjön. Ibland får jag sällskap av Helena och ibland lyssnar jag på P1. Det är ljuvligast på mornarna då det nästan är småkyligt i luften. 

Internationell dag i skolan

Idag lördag hade skolan ordnat en internationell dag. Prick klockan åtta på morgonen skulle man vara på plats för att se flaggparaden.

Det svenska gänget är inte så stort.

Jag tycker alltid det är så rörande att se alla glada barn i sina respektive nationaldräkter. Och så våra barn i sportkläder förstås.

Det bjöds på uppträdande av de yngre i skolan...

... och körsång. Hugo var med - något trött dock eftersom han hade spelat PS4 till klockan fem i morse tillsammans med tre andra grabbar hemma hos Simon.

Hugo med några av sin kompisar. Tengay från Frankrike och Simon från Danmark bland annat.

Sara med sin bästis Aisha som är från Canada.

Föräldrar hade ordnat massor med mat och hela basketplanen blev en enda stor foodcourt.

Det burmesiska inslaget var störst eftersom det är övervägande burmesiska barn som går i denna skola. De bjöd på massor av lokal mat och jag vågade mig på en pannkaka fylld med palmsocker och färskriven kokosnöt - riktigt smarrigt faktiskt.

TV var där och filmade till och med.

Jag har äntligen hittat en tennispartner - ryska Tanya och jag spelade igår på den amerikanska klubben där hon är medlem eftersom hon är gift med en amerikan. Vi var jämna och det var urkul att spela -  i synnerhet som jag vann matchen med 5-2 i game. Vi svalkade av oss i poolen efteråt. Det enda trista är att hon snart ska börja jobba och då har jag återigen ingen att spela med.

Vi har vackert väder hela tiden och temperaturen är perfekt.