Idag hängde jag med på en utflykt som några tjejer i Yangon Newcomers Group arrangerade. Vi besökte Mary Chapman School for the Deaf - en skola som startades redan 1918 av en engelsk dam.
Barnen kommer från hela landet och många bor därför i skolan. Vissa åker inte hem mer än tre gånger per år men de trivs. För många av dem är det först när de kommer hit som de får ett språk och kompisar. Barn som kommer från landsbygden lever ofta väldigt isolerat eftersom det inte alltid finns hjälp att få som döv.
Man börjar skolan när man är sex år men det finns nybörjarklasser för äldre barn också, så kallade late starters - barn vars föräldrar inte kände till i tid att det fanns en skola för döva.
Skolan erbjuder undervisning till och med årskurs sju, sen kan eleverna gå vidare i den ordinarie skolan. För de som inte är intresserade av högre utbildning erbjuds viss yrkesutbildning. Det var härligt att se att barnen såg så friska och hela och rena ut. Även lokalerna verkade välstädade vilket hör till ovanligheterna här i landet.
Vi besökte en klass med late starters. De lärde sig bland annat burmesiska, engelska och teckenspråk. Samt läsa på läppar. Alfabetet verkar vara samma som det svenska teckenspråksalfabetet.
Två pojkar i kindergarden. Den ene av dem var svårt sjuk i tuberkulos när han kom till skolan, men var frisk nu.
Syverkstaden - här tillverkar man enklare saker som säljs i skolans souvenirshop.
Skolan har även skönhets- och massageutbildning och man tar emot kunder för att tjäna lite pengar. Halva vårt gäng tog shiatsumassage, medan vi andra gick ner till salongen för diverse behandlingar. Jag provade en mani-pedi och allt var toppenbra förutom lackeringsmomentet.
På eftermiddagen cyklade jag ner till skolan för att se Hugo spela en basketmatch. De har en miniturnering med några lokala skolor just nu. Tanya och jag satt och hejjade på våra gossar och Hugges lag vann stort. Det var trevligt att se att alla fick vara med och spela. Saras lag hade bortmatch idag - tjejerna spelar i turneringen de också.
....och det borde de göra det lite oftare. Det tar inte många minuter att ta sig till plugget och det är ganska så mysigt att cykla på smågatorna i området. Vädret är så härligt just nu också.
I söndags var vi ute och åt lunch på Gekko - en trevlig japansk restaurang.
Utanför säljer man böcker. Jag köpte två som handlade om Burma - en roman och en om landet.
Jag har fortsatt mina promenader längs sjön. Ibland får jag sällskap av Helena och ibland lyssnar jag på P1. Det är ljuvligast på mornarna då det nästan är småkyligt i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar