BKK med Caro och Pete

Vi har haft en urmysig helg med Peter och Caro i Bangkok. Det var så kul att träffas och resa tillsammans igen - för första gången på länge utan barnen dessutom.

Vi sammanstrålade på hotellet på torsdag kväll och redan på fredagen åkte vi ut på golfbanan. Äktenskapsgolfen vanns av oss - vi är mer vana vid hettan som var påtaglig nu när det är sommarperiod här i trakterna.

Pete och Caro ville också fira Chrilles kommande födelsedag och bjöd oss ut på en helkväll som började på Meatlicious - en av de mer heta restaurangerna i Bangkok just nu.  

Tyngdpunkten låg på kötträtter  - tre av oss delade på en 1,4 kilo stor Tomahawk steak.

Vin fick man ha med sig men restaurangen hade svensk cider.

Kvällen forsatte på en svenskägd bar där Erics gamla basketcoach Sebastian bjöd på tjusiga tiki-drinkar.

Dagen efter åkte killarna ut till en annan golfbana medan Caro och jag shoppade loss. Vi hann med en vinlunch också - så himla trevligt!

Vi mötte även nyblivne pappan Harry samt Bobby och Anshu på Above Eleven och fick en mycket kul kväll tillsammans.

Man har en härlig utsikt därifrån.

På söndagen spelade vi bridge. Försökte i alla fall. Vi satte oss på ett café men blev tillsagda att kortspel är förbjudet i landet. Det gick bättre senare på dagen då vi fick sitta i ett hörn av hotellbiblioteket. Innan dess hann vi även med en middag på Mangotree by the River.

Barnen hade klarat sig helt galant här hemma under tiden, men tyckte att det var bra att vi var hemma igen så de kunde få mat som Hugo sa. Ikväll njöt de av ungsbakad falukorv som Pete och Caro snällt hade haft med sig från Sverige till oss.

Idag har Chrille haft ledigt från jobbet då det var röd dag, men barnen fick snällt gå till skolan. Imorgon ska Chrille åka till Inle Lake på en konferensresa. Jag ska börja packa. Jag hade beställt flyttkartonger av en flyttfirma och de levererades idag. De var betydligt mindre än vad jag hade föreställt mig och det utlovade vita inslagningspappret hade de glömt att ta med. Imorgon måste jag ge mig ut och leta efter det så jag kan börja packa glas och porslin. Jag har nu sålt det mesta av det vi ville ha sålt. Några saker ska vi ha kvar och får lagra grejerna hos Steve och Tess som har en jättebra och stor vind ovanför sin lägenhet. 

Chrilless lag vann äntligen

I lördags var det dags att spela golftävling igen. Denna gångfick alla lag en repstump som kunde användas istället för en putt - man klippte av en bit på repet motsvarande puttens längd. Det gällde att hushålla med repet så man kunde använda det på så många hål som möjligt och vi sträckte ut det till max på det sista hålet. Vi hade så kul åt detta i mitt vita lag.

Chrille var glad eftersom hans lag äntligen vann. De gick runt på minus 13 och hade till och med en bit av repet kvar när de kom in.

Igår spelade jag bridge hemma hos Shirley som bor i Yangons mer hippa kvarter.

Vi började redan på morgonen men trots det hann jag gå en sväng i området innan. Det var full fart på gatorna som vanligt. Nedan syns munkar på sin vanliga morgonrunda. De är helt beroende av välgörenhet och folk skänker dem all deras mat vilket räknas som en god gärning.

Man säljer snacks i varje gathörn. Det är ofta fritterade saker och Shirley brukar bjuda på olika sådana delikatesser varje gång vi spelar hemma hos henne. Det är lika spännande varje gång och jag uppskattar det verkligen eftersom jag själv aldrig hade vågat att köpa något.

Denna utsikt har Shirley från sitt vardagsrum - jag tar med dessa bilder bara för att visa hur otroligt dåligt planerade lägenheterna här är. Det är likadant även i helt nya bostadshus. 

Utsikt och rena fönster är tydligen inget man eftersträvar här i landet. Åratal av duvskit överallt som alltså aldrig kan tvättas bort. Det var en varm bridge igår eftersom AC:n inte fungerade.

Vi har alla haft någon envis virusinfektion på senare tid med en hosta som aldrig ger sig. Många är sjuka här just nu. Vi mår dock bättre nu och är i skrivande stund på väg till Bangkok där vi ska träffa Caro och Pete. 

Barnen är hemma och håller ställningarna i helgen. Hoppas att de inte får det alltför eländigt med många elavbrott - vår generator är trasig och husägaren har vägrat att laga den om inte vi betalar. Lampan i köket har inte fungerat på två veckor snart. Det ska bli toppen att flytta från eländet. Jag har nu också lyckats att sälja av det mesta av möblerna och fått tag på en lokal flyttfirma som ska köra över resterande grejer.

Utflykt till Dala

På andra sidan floden, mittemot det anrika Strand Hotel, ligger Dala. Ett område bestående av 25 byar i vilka det bor cirka 200.000 människor. Vi var 17 damer från Yangon Newcomers som tog färjan över och fick sedan sätta oss tillrätta i varsin rickshaw.

Detta är huvudgatan i Dala och det kändes som om man hade åkt betydligt längre bort från stan än vad vi hade gjort.

Första stoppet var vid ett tempel. Såklart.

En fiskeby skjutsades vi sedan till, men det verkade som om det inte var så mycket fiske som pågick precis här eftersom det knappt fanns vatten i floden.

 Barnen har sommarlov här just nu och det var en massa barn som sprang omkring överallt.

Förvånansvärt många hus såg riktigt sjyssta ut, men det fanns undantag. Vatten fick många hämta i små smutsiga sjöar.

Ett stopp var vid tsunamibyn som den kallas. Cyklonen Nargis slog ju till hårt här i Yangon år 2008 och många barn blev då föräldralösa. I tsunamibyn samlades många av dessa barn och fick bo inneboende hos olika familjer. Det var stor uppståndelse i byn när vi kom eftersom en gris precis hade fött åtta kultingar.

Så himla söta och jag fick hålla i en till och med.

Det låg en gris till bredvid som också skulle föda vilken minut som helst.

Denna del av Dala var fattig.

Det hängde påsar med fuktig sand överallt. De kommer till användning vid brand tydligen.

Olika hjälporganisationer arbetar fortfarande med donationer och vi samlade ihop pengar till några säckar ris som hämtades vid riscentralen i Dala.

 
Min chaufför var 24 år gammal och precis nygift. Han verkade riktigt klipsk och pratade bra engelska trots att han inte hade gått i skola i mer än fem år. Hans syster pluggar dock på universitetet och en lillebror går på gymnasiet fick jag veta. Han själv fick förmodligen hjälpa till med inkomsten hemma istället för att studera.

Vi tog färjan på tillbakavägen också och det är en upplevelse i sig.

Det är tydligen japaner som byggt och donerat färjan och terminalerna och det är nog därför detta fungerar så bra.

Dessa småkillar höll oss sällskap hela överresan och var helt fascinerade över min holländska reskompis som hade piercingar i både tunga och läpp.

Igår var det bokklubb hemma hos Susanne också och vi var en tapper skara på bara fyra personer. Folk här reser så mycket. Man är ute och far på så kallade visa runs eller bara sticker från stan då och då för att komma till mer utvecklade ställen. Det är därför svårt att få till ett datum då all kan komma.

Bangkok och gässlingar

Jag kom iväg till Bangkok till slut - var där måndag till onsdag förra veckan. De två första dagarna var ganska trista med en massa besök på ett av de stora sjukhusen i stan, men den tredje dagen lyckades jag få helt fri från möten och började istället med en simtur redan före frukost. Så härligt.

Sen gav jag mig ut på stan. De stora shoppingmallsen hade jag redan besökt, så det blev en annorlunda dag med en hel del sightseeing istället.

Jag åkte både lokalbuss, tuk-tuk...

...och båt...

...samt promenerade en hel del.

Hamnade på en trevlig restaurang på åttonde våningen där jag hade denna fina utsikt över staden.

Väl hemma igen var det party direkt eftersom Nordiska Huset hade inflyttningsfest. De nordiska ambassaderna sitter på samma ställe och har flyttat till ett nybyggt och flott hus.

På lördagen åt Chrille, Hugo och jag en god lunch på en vietnamesisk restaurang (Sara hade som vanligt inte tid att följa med) och hamnade på en fotoutställning efteråt.

En lokal fotograf ställde ut och hans specialitet verkar vara att fotografera saker på väldigt nära håll - den röda bilden till vänster föreställer till exempel en vattenmelon.

Fotografierna var riktigt häftiga men vi köpte inget då de var ganska dyra och vi har inte mer plats för någonting just nu.

På söndagen - kors i taket - följde Bafs med på lunch på favoriten Port Autonomy. Chrille och jag hade varit och spelat golf innan och fick sitta där helt genomsvettiga.

Det är tur att man sitter utomhus där. Husgässen hade fått ungar också!

Annars har det precis blivit klart att vi ska flytta tillbaka till lägenhetshotellet där vi bodde under våra första månader i landet. Lägenheterna är dessvärre möblerade, så jag har börjat att sälja av allt vi äger och har. Lite ska vi behålla så klart, men mycket ryker nu. Det känns ganska så bra då många av våra möbler har flyttats runt ett par varv vid det här laget och måste ändå bytas ut så småningom. Vissa saker är dock synd att göra sig av med. Steve och Tess har ett extrarum som vi kan ha saker i. Där kommer vi nog att placera våra tavlor samt en del andra småsaker. Flyttlasset kommer nog att gå den 19 april.