fredag 23 september 2016

Indiska tempel och galamiddag

I tisdags var det utflykt i Yangon igen. Vi besökte då tre olika indiska tempel i staden och började med ett hinduistiskt. 


Ganesha vaktar detta tempel men det fanns även en hel del Buddha-figurer på området då många buddhister går hit och ber då de tror att de blir mer lyckosamma då. Vi fick lära oss att hinduismen egentligen inte är en religion då det inte finns någon grundare av läran, ingen helig bok som alla hinduer har kunnat enas om och ingen organisation som talar om för folk vad de ska göra. Man gör istället lite som man vill och tillber vem man vill och det skall finnas uppemot tre miljoner olika gudar att välja på. Det finns ungefär en miljard hinduister i världen varav de flesta finns i Indien.


I templet fanns också en skulptur av en lokal vis man som folk ber och offrar saker till. När vi var där hade han både en flaska after shave bredvid sig och en rykande cigarett i handen.


Man kunde bli välsignad om man ville och fick då en röd prick i pannan.


Vi åkte sedan vidare till ett annat tempel - ett jainismiskt sådant. Jainism är en mycket liten religion i jämförelse med hinduismen - den har bara tre-fyra miljoner följare. Det är en mycket gammal religion med indiskt ursprung och bland annat Gandhi levde efter deras levnadsregler som bland annat säger att man inte ska döda något levande. En jain äter därför enbart vegetarisk föda, de äter inte ens rotfrukter då de tror att man skadar levande organismer när man drar upp rotfrukterna ur jorden.


Det finns bara 3 jain-familjer kvar i Yangon och deras tempel ligger i ett helt fantastiskt hus.


Även mittemot fanns det vackra fasader.


Vi fick vara lite tysta då en av familjerna var på plats och bad.


Mannen erbjöd sig att berätta lite om sin religion för oss och sa bland annat att menstruerande kvinnor inte får besöka templet. Man måste även vara hel och ren vid besök. Jainisterna har tydligen nu tagit över diamanthandeln i Antwerpen.


Sist besökte vi ett Sikh-tempel. Sikhism är en relativt ung religion och grudades år 1499 av guru Nanak. Det är en monoteistisk religion där gud är tidlös, formlös och osynlig.

En sikh känns igen på sin turban och klipper inte sitt hår - varken män eller kvinnor. De avstår också från droger och alkohol. Det är en mycket trevlig och inkluderande religion där alla är lika mycket värda, oavsett religion, kön eller rang i samhället. Ett sikhiskt tempel är alltid öppet för pilgrimer och om man skulle råka i nöd ska man alltid leta upp ett sådant tempel för att få hjälp och mat.


Man har inga präster utan bara böneledare.


Vi blev bjudna på en söt massa ur burken på bordet. Den delades ut för hand men ingen av oss blev dåliga i magen. Detta tempel var dagens renaste också.


En mycket trevlig dag som avslutades med en indisk lunch och sen gick Ardy, Louise, Nailah och jag på bio och såg ett grandiost holländskt kostymdrama - Michiel de Ruyter, eftersom det pågår en europeisk filmfestival i stan precis. I mitten av filmen skrek Louise till då det var en råtta som krafsade henne på foten. Vi andra skrek då högt vi med och satt med fötterna upp under resten av filmen.....det är aldrig tråkigt här i Yangon...


Jag har sett flera filmer den här veckan och fick även med mig barnen på den franska - Comme un Avion, som de tyvärr inte gillade. Den finska The Fencer var lite långsam men intressant då den var baserad på en sann historia. Den danska Stille Hjerte tyckte både Louise och jag om. Igår kväll såg Tess, Dania och jag den tyska Victoria som var en kul historia - tydligen tagen på en enda lång tagning där skådespelarna fick improvisera mycket. Vi gick senare till Union och gladde oss att vi slapp uppleva några råttor den kvällen. Det har varit ful fart här med andra ord.

I lördags var det stor fest på Novotel när Yangon Newcomers firade sitt treårsjubileum med en stor galamiddag. Det blev en mycket trevlig kväll det med.


Min golfkompis Sarah samt Louise och Mia satt vid samma bord bland annat. Chrille hade den nye rektorn från barnens skola till bordet. Tyvärr kom Chrille och jag lite sent till festen och missade därför fördrinken och den obligatoriska fotograferingen. Även lotterna var då redan slut vilket var lite synd eftersom man kunde ha vunnit riktigt fina priser.


Under middagen bjöds det på trubadursång, ninjadans av ett duktigt japanskt par samt en tjusig modevisning med nationaldräkter som tema. Flera tyckte att den polska dräkten var finast - den bars dock inte av mig. Nedan min golfkompis Amy i en indonesisk kreation. En DJ spelade otroligt bra musik efter middagen så otroligt många av oss dansade sig rejält svettiga. Vi avslutade kvällen med dans även inne på Sports Bar och var nästan sist på plan när vi gick hem 02:30.


Dagen efter gjorde vi en kort utflykt till Myanmar Plaza där Ooredoo nu öppnat sin flagship store. En känd DJ stod mitt i butiken och spelade öronbedövande högt vilket alltid tycks uppskattas av burmeserna.


Barnen har pluggat mer än någonsin. Båda två. De kämpar på så otroligt duktigt. Hugo hade tre prov på samma dag i förra veckan och lyckades trots det få bra betyg på alla. Han planerar att åka iväg till beachen med sina kompisar på höstlovet. Det blir hans första riktiga resa på egen hand. Sara och jag kanske drar till Jakan då. Både hon och jag har fortfarande kompisar kvar där.

söndag 11 september 2016

Promenad igen

I fredags var Louise, Mia och jag ute på en promenad igen. Denna gång gick vi till People´s Park och passerade den stora och fina Shwedagon-pagodan på vägen.


People´s Park är en stor park här i stan. På området ligger även ett konstgalleri, flera restauranger och ett stort nöjesfält med diverse karuseller och berg-och dalbanor som ser mer eller mindre läskiga ut. Mest för att underhållet av saker och ting här i landet inte håller någon högre nivå. Vi skippade därför alla attraktioner och gick runt hela härligheten istället, men vände när vi såg en hund som såg mycket sjuk ut. Den var halvt om halvt paralyserad och dräglade ymnigt från munnen - vi misstänkte att den hade rabies.


Vi såg även ett annat djur i parken. Dött i och för sig.


Det var rejält varmt och luftfuktigheten var hög...


...så efter cirka 8000 steg var v tvungna att ta en drickpaus på Feel Myanmar-restaurangen.


Vi tog varsin limejuice och jag beställde även in ett stekt bröd - liknande det indiska parathabrödet, som killarna på bilden nedan snabbt slängde ihop. Det serverades med bönröra till och var mycket gott.


Promenaden fortsatte och vi såg en stor folkmassa i en av de andra parkerna som vi gick förbi. Man firade minnet av U Ottama - en munk som ledde en antirörelse mot koloniseringen på den tiden Burma fortfarande var under Brittiskt styre.


Detta firande ledde till att det blev trafikstockningar runt halva stan resten av dagen.




Cykeltaxis finns fortfarande i Yangon - de kör mestadels bara kortare sträckor inom ett område, ett township som staden är uppdelad i.


Denna uppfinning är så smart om man bor i flervåningshus - man behöver ju inte gå ner för att hämta sin tidning eller post. Det hänger klämmor i olika långa snören överallt. Jag har även sett mat hissas upp med hjälp av snörena. 


I torsdags, den 8 september, firade Chrille och jag vår bröllopsdag. På dagen en månad för sent. Detta för att vi befann oss på olika ställen den 8 augusti. Chrille kom hem med två enorma buketter. Den ena bestog av 100 röda rosor...


...den andra av vita orkidéer. Ganska många de också. Otroligt vackert.


Samma kväll gick vi på en fransk vinmiddag anordnad av en fransman boende i Hong Kong som sålde franska viner runt om i Asien.


Vi hamnade vid ett stort bord tillsammans med ett antal andra vinintresserade. Det blev en mycket kul kväll då de andra vid bordet visade sig vara riktigt roliga och trevliga. Maten till var också helt OK. Bäst var de olika laxbitarna till förrätt.


Jag frågade det japanska paret var man kan äta den bästa ramen här i Yangon, och de rekommenderade restaurang Hokkaido. Igår var barnen och jag där och åt lördagslunch medan Chrille var ute på golfbanan. Det var riktigt gott.


Hugo skulle sedan spela fotboll. I ösregnet stackaren.


Jag var på tjejmiddag igår kväll men mötte upp Chrille på 50th Street Bar där man firade Woodys födelsedag. Idag vilodag då vi bland annat sett den underbara filmen med Meryl Streep - Florence Foster Jenkins. 

Några av bilderna är tagna av Mia.

onsdag 7 september 2016

Utflykt till Helping Hands


Igår var det terminsstart för explorer-gruppen och vi besökte då Helping Hands.


Annie - i röd klänning på bilen nedan, är en helt fantastisk person. Hon flyttade till Burma för åtta år sedan och är eldsjälen bakom organisationen. Efter den stora cyklonen Nargis, som drabbade landet 2009, startade hon en rörelse för att hjälpa människor i nöd. Hon anställer folk som renoverar gamla teakmöbler och tillverkar nya. Träverkstaden ligger i hennes trädgård och för närvarande är det ungefär 50 män som arbetar där. Måndag till lördag. Hon har inte mycket egentid. Arbetarna uppmuntras dessutom att vidareutbilda sig och lära sig simma i poolen på fritiden.


Jag hittade självklart ett skåp som jag ville köpa, men dessvärre har vi ingen plats för några nya möbler alls. Det fick bli några fina skärbrädor istället.


Olika nyanser av lasyr.


Några av killarna var oerhört skickliga på snideriarbeten och man kan köpa helt fantastiska spegelramar till exempel.



En trappa upp, i rottingverkstaden, sprang en liten pojke omkring. De händer att folk har med sig barnen till jobbet.


Systugan inne i huset upptar hela nedervåningen och är en arbetsplats för ytterligare ett 40-tal personer. Där arbetar både kvinnor och män med att sy bland annat kläder och väskor av olika traditionella tyger. Produkterna sälj senare inne i stan i en populär souveniraffär som heter Pomelo. 
Denna del av verksamheten drivs av en annan ytterst driftig kvinna - Sabrina i mitten på bilden nedan. En tredjedel av vinsten går till hälsovård eftersom många av de anställda kvinnorna är HIV-positiva.



Handmålade tyger som senare ska bli väskor eller kuddar.


Husets hjärta är som alltid köket. Här lagar man lunch till alla anställda, det vill säga cirka 90 personer - varje dag måndag till lördag. Detta är Annies egna privata kök också.


En lunch består alltid en buffé där det serveras en soppa, en curry och någon grönsaksrätt. Igår bjöd man på en fläskcurry, fiskbollar och en soppa gjord på morning glory. Ris hör självklart till också - flera stora kastruller ris går åt varje dag.


En flicka satt och limmade kassar av gamla tidningar i ett litet utrymme. Det kändes verkligen som om det pågick verksamhet i husets alla hörn och man kan inte göra annat än beundra Annie som verkligen gör en helt fantastisk insats för samhället.


Den mycket trevliga och intressanta utflykten avslutades på restaurang Signature. Där kan man som synes dricka rich people water....


I söndags besökte vi en annan restaurang - den mexikanska Tin Tin som ligger inne i stan.


Båda barnen var med och så även Saras kompis Aisha.


De fem olika tacosorterna till förrätt var godast. Och guacamolen till självklart. Chokladshaken till - en 500-gramshistoria som bättre hade lämpat sig som efterrätt, gick inte av för hackor. Barnen kunde knappt röra sig efteråt.