Utflykt till Helping Hands

Igår var det terminsstart för explorer-gruppen och vi besökte då Helping Hands.

Annie - i röd klänning på bilen nedan, är en helt fantastisk person. Hon flyttade till Burma för åtta år sedan och är eldsjälen bakom organisationen. Efter den stora cyklonen Nargis, som drabbade landet 2009, startade hon en rörelse för att hjälpa människor i nöd. Hon anställer folk som renoverar gamla teakmöbler och tillverkar nya. Träverkstaden ligger i hennes trädgård och för närvarande är det ungefär 50 män som arbetar där. Måndag till lördag. Hon har inte mycket egentid. Arbetarna uppmuntras dessutom att vidareutbilda sig och lära sig simma i poolen på fritiden.

Jag hittade självklart ett skåp som jag ville köpa, men dessvärre har vi ingen plats för några nya möbler alls. Det fick bli några fina skärbrädor istället.

Olika nyanser av lasyr.

Några av killarna var oerhört skickliga på snideriarbeten och man kan köpa helt fantastiska spegelramar till exempel.

En trappa upp, i rottingverkstaden, sprang en liten pojke omkring. De händer att folk har med sig barnen till jobbet.

Systugan inne i huset upptar hela nedervåningen och är en arbetsplats för ytterligare ett 40-tal personer. Där arbetar både kvinnor och män med att sy bland annat kläder och väskor av olika traditionella tyger. Produkterna sälj senare inne i stan i en populär souveniraffär som heter Pomelo. 

Denna del av verksamheten drivs av en annan ytterst driftig kvinna - Sabrina i mitten på bilden nedan. En tredjedel av vinsten går till hälsovård eftersom många av de anställda kvinnorna är HIV-positiva.

Handmålade tyger som senare ska bli väskor eller kuddar.

Husets hjärta är som alltid köket. Här lagar man lunch till alla anställda, det vill säga cirka 90 personer - varje dag måndag till lördag. Detta är Annies egna privata kök också.

En lunch består alltid en buffé där det serveras en soppa, en curry och någon grönsaksrätt. Igår bjöd man på en fläskcurry, fiskbollar och en soppa gjord på morning glory. Ris hör självklart till också - flera stora kastruller ris går åt varje dag.

En flicka satt och limmade kassar av gamla tidningar i ett litet utrymme. Det kändes verkligen som om det pågick verksamhet i husets alla hörn och man kan inte göra annat än beundra Annie som verkligen gör en helt fantastisk insats för samhället.

Den mycket trevliga och intressanta utflykten avslutades på restaurang Signature. Där kan man som synes dricka rich people water....

I söndags besökte vi en annan restaurang - den mexikanska Tin Tin som ligger inne i stan.

Båda barnen var med och så även Saras kompis Aisha.

De fem olika tacosorterna till förrätt var godast. Och guacamolen till självklart. Chokladshaken till - en 500-gramshistoria som bättre hade lämpat sig som efterrätt, gick inte av för hackor. Barnen kunde knappt röra sig efteråt.