Utflykt med tågresa

På mornarna åker Chrille och barnen hemifrån vid 07:30-tiden. Chrille droppar först av barnen på skolan och fortsätter sedan norröver till kontoret. Idag hängde jag med då jag skulle åka ännu längre norrut eftersom jag skulle på utflykt med Yangon Newcomers.

Jag åkte hem till min bridgekompis Eva som bor i närheten av en pagoda som var dagens mötesplats och vi tog en gemesam promenad bort dit. Det fanns massor att se på vägen.

Vi gick på rena bygator trots att vi inte befann oss särskilt långt från stadens centrum.

Reklam för ooredoo finns överallt.

Även så för huvudkonkurrenten Telenor.

En typisk affär i utkanterna av staden. Det finns många lösa hundar som springer omkring på gatorna.

Mitt i en av byarna spelades det fotboll på morgonen.

Lite längre bort kom små munkar vilket är en vanlig syn här. Jag har dock aldrig sett så unga munkar någonsin.

De var så många dessutom.

Titta på den lille nakne pojken till vänster på bilden.

Så småningom kom vi till Meilamu-pagodan där vi träffade resten av gruppen och guiden.

Det finns ett oändligt stort antal pagodor i det här landet och just denna pagoda byggdes år 1959 och är döpt efter Maeilamu - en kvinna som enligt en legend föddes ur en mangrovefrukt och senare blev mor till kung Okkalapa. Den kung som sedan - enligt en annan legend, byggde Yangons mest kända pagoda - den stora Shwedagon-pagodan som också är landets heligaste plats. I denna skall det enligt uppgift finnas ett antal hårstrån som tillhört den första Buddhan, Siddharta Gautama.

Denna pagoda med tillhörande park var som ett Disneyland för buddhister. Man hade byggt upp stora färggranna statyer föreställande Buddha och hans liv.

Man var tvungen att ta av sig skorna redan vi ingången till parken och sedan gå barfota överallt - det var inte speciellt rent någonstans egentligen. Kakelplattorna med snäckor på som låg på golvet i ett av husen var dock rena och så kitschigt snygga. Sådana skulle jag vilja ha i något badrum. De tillverkas i Kina fick jag veta senare.

Det finns en tåglinje som går runt staden i en cirkel. Det tar cirka tre timmar att åka ett helt varv. Efter pagodabesöket promenerade vi bort till den närmaste tågstationen då vi skulle åka ner till centrum tillsammans.

Tågen går ungefär varje halvtimme och det var en riktig upplevelse att åka med en bit i alla fall.

Tågen går inte så snabbt och stationerna ligger tätt så det tar sin tid att komma fram. Men det finns mycket att titta på längs vägen.

Detta är inte så långt från stadens centrum.

Växterna på bilden nedan odlas i djupt vatten såg vi när killen på bilden försökte skörda och hade vatten upp till bröstet.

Yangon Central nedan. Där gick vi av.

Vi promenerade bort till Sakura Tower och restaurangen på tjugonde våningen varifrån man har denna otroliga utsikt. Man går dit för utsikten och inte för maten hade jag hört och det stämde.

Hugo mår bättre nu ikväll vilket är skönt.

Promenad i stan

I söndags åt vi brunch på vårt systerhotell Sule Shangri-La tillsammans med italienska Sara och hennes man Silvestro. Båda barnen följde med (kors i taket!) och vi hade det urtrevligt tillsammans. Chrille och jag tog en liten promenad efteråt medan alla andra åkte hem för att vila på maten. Brunchen var OK men inte alls i samma klass som bruncherna i Jakan. 

Det var full kommers på gatorna trots att det var söndag. Vi köpte dock ingenting. Inte ens ett par bomullsbyxor till Sara som hon hade velat ha. Jag köpte ett par till henne häromdagen

Och Chrille whatsappade med Kattis under tiden.

Vi handlade efter promanader men ännu har vi inte vågat oss på att köpa någonting från delikatessdisken.

Igår spelade jag bridge med tjejerna igen. För tredje måndagen i rad och vi var hemma hos mig denna gång. Det är riktigt roligt - den burmesiska damen verkar stormtrivas och vill aldrig sluta spela. Innan bridgen hann jag ut och titta på ett hus som var ganska OK. Köket var i och för sig förskräckligt men badrummen var bra.

Gatan utanför var så skitig.

Det låg ett barnhem mittemot och de stackars barnen verkar bo på något som liknar ett sopupplag. Riktigt sorgligt.

Hugo kom hem från skolan och mådde lite smårackigt så han sov hela eftermiddagen. Han fick lite feber senare på kvällen så han var hemma från skolan idag tisdag.

Trägetens år

Det har varit kinesiskt nyår i veckan, men högtiden passerade ganska så obemärkt förbi här trots att en andel av befolkningen har kinesiskt påbrå. Till skillnad från bland annat Indonesien, Singapore och Malaysia var varken nyårsafton eller nyårsdagen lediga dagar.

Hotellet vi bor på hade smyckat fint med anledning av festligheterna och bjöd på traditionsenlig lejondans som vi tyvärr missade. I skolan hade de kinesiska barnen ändå tagit ledigt för att fira sin största helg - i Saras klass var fler än hälften borta.

Yangon är ingen shoppingstad direkt så det blir billigt i längden säger de flesta. Jag har letat efter ett bättre tennisracket än det som jag fick tag på här för ett tag sedan och som egentligen är ett barnracket. Jag har nu äntligen hittat ett ställe där jag kunde köpa ett - i en liten affär som låg i anslutning till några tennisbanor. Både jag och Chrille har spelat med Chit Su - en tjej som för sju år sedan var den bästa tennistjejen i Myanmar.

Jag har hunnit med att ordna en massa annat praktiskt i veckan också. Hugos ipad har inte gått att ladda men det fixade man lätt i Apple-butiken här. Det var bara att blåsa rent i uttaget visade det sig. Nästa vecka ska jag försöka hitta ett ställe där man kan laga hans nya laptop som han råkat tappa i golvet och som inte kan öppnas om man inte samtidigt lyfter på plasthöljet på ett speciellt sätt.

Jag gick också tillbaka till Bogyoke-marknaden som syns till vänster på bilden nedan. Den ligger vid en av huvudgatorna i staden.

Utsikten från gångbron åt andra hållet. Det byggs enormt mycket i stan just nu och om ett par år kommer det nog att se helt annorlunda ut här.

Tyvärr är inte alla arbetsplatser så kallade säkra arbetsplatser. Det är fullständigt livsfarligt att vara byggnadsarbetare här.

På Bogyoke-marknaden letade jag efter något att köpa till Saras trillingkompisar som hade födelsedagsfest förra veckan eftersom hon då inte hade hunnit köpa någonting till dem. Det bästa jag kunde hitta var några små armband med jade-stenar, men de fick helt underkänt av Sara.

Detta ställe är en riktig turistattraktion och många köper handmålade parasoller.

De är riktigt vackra och jag ska nog också investera i ett sådant så småningom.

Jag hittade varsin tröja till trillingarna istället....

...i tre olika färger så att de kan ha likadana.

Jag har sett några fler hus och lägenheter i veckan också. Bland annat ett stor lägenhet på 16:nde våningen i huset nedan.

Huset var inte riktigt färdigbyggt men lägenheten i fråga var redan klar för uthyrning.

Det fanns fyra bra sovrum som alla hade varsitt badrum. Dessvärre hade tre av fyra sovrum inga fönster...

Tvättmaskinen stod också mitt i matsalen och köket, det fanns ingen balkong heller så denna lägenhet var därför inte så intressant.

En kille som åkte hiss med oss upp tog ett steg ut från hissen och åt sidan för att släppa ut oss. Han kunde lätt ha åkt ner i hissschaktet bredvid då det inte fanns några hissdörrar monterade eller någon avspärrning. Ytterligare en livsfarlig arbetsplats. Man får ju verkligen hoppas att inget barn trillar ner där.

Ett av huset jag såg låg väldigt nära skolan, men var ganska så rackigt på insidan tyvärr. Det var hett där inne också eftersom solen låg på och lyste in i alla rum.

I fredags var jag på coffee morning för alla nyanlända i staden. Den arrangerad av Yangon Newcomers. Vi fick träffa några tjejer som hade bott här länge och kunde fråga dem om allt möjligt praktiskt. Mycket bra initiativ av gruppen. På eftermiddagen fikade jag hemma hos italienska Sara som bor i samma hus som vi. På 18:nde våningen dock men med fönster ut mot samma bygge som våra fönster vetter ut mot. Det är ett evigt bankande här nästan dygnet runt eftersom man bygger ett nytt stort område med billiga lägenheter. Senare gick vi ner till poolcafét där det varje fredagskväll ordnas AW. Vi träffade på norska Kari där också och senare åkte jag och mötte Chrille, Tess och Steve på Union. 

Igår var det poolparty hos Per och Bettan. Per är en svensk kollega till Chrille och de bor i ett fint hus ute på golfcompoundet. Det blev en trevlig kväll med många av deras vänner trots att vårt medhavda kött - oxfilé, var segt som tusan. Jag tror att det är vattenbuffel man köper här när man köper biff. De flesta köper allt sitt kött i Bangkok tydligen. Det finns en bra slaktare i ett av Bangkoks shoppingmalls man går till och han vacuumpackar och fryser ner köttet så att man kan transportera hem det. Vi får nog börja göra likadant. 

Barnen har varit ute på sitt hela helgen. Sara var på en sleepover hos en kompis i fredags och igår lördag hade skolan ordnat en Fun Fair som både hon och Hugo var på. Hugo har umgåtts mycket med en kille som bor på vårt hotell - de går till gymmet tillsammans bland annat. De var ett gäng grabbar som spelade TV-spel hemma hos samma kille i fredags. Igår på dagen var Hugo och spelade TV-spel men ett annat gäng killar och gick senare ut på stan med ännu ett annat gäng. Kul att han nu har träffat lite kompisar han också.