Glasfabrik

Danska Louise tog med sig mig och Mia - en annan nyinflyttad svenska, på en urhäftig utflykt i tisdags. Vi åkte ut till Nagar Glass Factory - en glasfabrik som startades 1948 av en glasblåsare och hans fru. Fabriken togs sedan över av deras sju barn som fortsatte att tillverka det vackra munblåsta glaset. Av oklara anledningar tvingades man tyvärr att stänga verksamheten i samband med Saffranrevolutionen 2007. Två år senare ödelades fabriken av en cyklon. Det som finns kvar av verksamheten idag är glas som är utspritt över ett stort igenvuxet område. Några av barnen - som idag är i pensionsåldern, bor kvar där fortfarande och guidar turister som kommer på besök.

Det ligger skålar, glas och vaser överallt i stora högar bland träden. Man går runt och rotar bland löv och växter och man hittar konstigt nog ganska så många hela saker.

Jag tyckte att det var lite läskigt att rota bland grejerna då jag var rädd för orm hela tiden. Louise såg en jättespindel och vågade inte gå runt mer efter det.

En av ugnarna där glaset brändes.

Det fina man hittar tar man med sig till shopen där det blir diskat. Jag köpte två vackar skålar för sju dollar stycket. Jag måste åka ut dit fler gånger och köpa fina vinglas.

På kvällen var vi på stand-up på en av expatbarerna i stan, 50 Street Bar. 

De fem komikerna som uppträdde var inte proffs utan verkade ha andra jobb runtom i Asien allihopa - några jobbade som lärare i Hong Kong till exempel. De var väldigt roliga.

Jag förstår dock inte hur de fick detta gig att gå ihop. Publiken var ju inte jättestor och biljetterna kostade bara 20 kronor stycket.Tess och amerikanska Kate var med och vi fick en mycket trevlig kväll som slutade alldeles för sent.

Vi har börjat att förhandla med ägaren till 4-våningshuset och jag hoppas så att allt blir klart snart. Om det går i lås så flyttar vi in den första april. Jag har idag varit ute och tittat på kylskåp, torktumlare och tvättmaskin för att visa ägaren vad vi vill ha för utrustning. Jag hittade dock ingen spis så det blir till att åka ut imorgon igen och leta upp Electrolux-affären som jag sett någonstans i stan. 

Egentligen ville ägaren inte tillhandahålla några hushållapparater trots att hyran då skulle höjas ganska rejält. När agenten visade intresse för att göra det istället och på så sätt göra en bra vinst så ändrade ägaren sig tack och lov.

Jag fortsätter att titta på fler hus eftersom man aldrig kan vara säker innan kontraktet är påskrivet och klart. Nedanstående hus var alldeles nytt och helt OK. Det fanns dock inte en gnutta trädgård och det låg en bit från skolan och stan. Ganska nära Chrilles jobb dock.

Nästa hus var också helt OK men det låg alldeles vid en stor trafikerad väg.

Detta hus låg granne med Chrilles jobb, men var på tok för litet för oss. Vardagsrummet var kanske 15 kvadratmeter stort och de tre sovrummen var pyttesmå de också. Utöver detta fanns det bara ett litet kök och två små badrum i huset. Synd, för det var fräsch och fint.

Huset på bilden nedan ägs av sonen till en av Myanmars stora filmstjärnor. Hon gick bort för något år sedan och sonens kompis sköter nu uthyrningen eftersom sonen bor i USA. Han vill dock ha en månadshyra av mig som betalning för sina agenttjänster om vi skulle bestämma oss för att ta huset. När jag frågade om han inte fick betalt av husägaren som ju annars är det vanliga, svarade han att han tar betalt av båda. 6x2=12 tusen dollar är ganska bra betalt...

Huset var jättefint och låg bra till, men det var kakelplattor på väggarna överallt...lite lustigt. Badrummen var gamla också. Det är det enda huset med pool som jag sett här.

Denne lustige kille lurade mig sedan att åka långt norrut - mitt i eftermiddagstrafiken dessutom, då han ville visa en lägenhet som tillhörde en annan kompis till honom.

Lägenheten var fantastiskt fin och hade den legat närmare stan skulle jag nog ha slagit till. Men den låg tyvärr in the middle of nowhere.