I fredags var jag på en barbeque-tjej-kväll hemma hos Meme. Hon bor på samma ställe som vi fast högst upp i den andra skrapan och har en helt fantastisk takterrass. Därifrån hade man en otrolig utsikt över Shwedagon-pagodan och halva staden. Det blev en trevlig kväll och jag träffade ett gäng andra tjejer som också bor här, bland annat Sara - en trevlig italienska som verkade sugen på att umgås. Det finns så mycket att göra i staden och många verkar därför uttråkade och intresserade av att träffas.
Chrille hade missat att boka golftider i helgen och till råga på allt arrangerade två av banorna i stan tävlingar endast för sina medlemmar så det var helt omöjligt att komma ut och spela. Det blev därför ingen golf för oss. Vi följde med Hugo till skolan i lördags istället då han skulle spela fotboll med några skolkompisar.
Det var bara en liten träningsmatch - en så kallad friendly game, men kul för honom att spela fotboll igen. Dessvärre är både fotbolls- och basketsäsongen slut för tillfället och han har därför inte kommit igång med någon lagsport ännu. Han har varit lite låg den senaste tiden och saknar alla aktiviteter och kompisar i Jakan, så det är kul att han får hänga med på några grejer. Han och Chrille har kommit igång och börjat träna på gym också.
Vi hann med en mani-pedi under tiden som Hugo spelade. Den bästa mataffären ligger i närheten av skolan och där finns även en frisörsalong och ett spa. Jag tyckte dock att spa-tjejerna var lite väl hårdhänta och ska se mig om efter ett annat ställe.
Sara spelade också fotboll på lördagen och var på en födelsedagsfest resten av den dagen och kvällen. Vi andra i familjen gick då ut och åt. Vi hade tänkt oss att gå på restaurang Monsoon, men där var det fullt. En gruppresa hade bokat hela restaurangen. Vi gick till hotell Strand istället som är ett tjusigt ställe där det också var fullt av turister. De flesta som kommer hit är pensionärer på gruppresor. Eller pensionärer på kryssning. Den andra stora turistgruppen - ryggsäckturisterna. har kanske inte råd att gå på de finare ställena så de syntes inte till den kvällen.
I söndags var vi på bio för första gången här i Yangon och det var en upplevelse i sig. Det var fullt med folk och en stank av mat och vitlök slog emot en när man gick in i den gamla biosalongen där inredningen kanske var från tidigt 50-tal. Sen tog alla, och då menar jag alla, fram sina snackspåsar och började smaska. Munnarna gick som symaskiner på folk och det var helt sjukt. Det lät som om det var en hel svärm med gräshoppor inne i salongen. Folk tuggade och tuggade på sina nötter och chips hela filmen igenom. Sara var glad att hon inte hade följt med när vi sedan kom hem och berättade för henne om vår upplevelse, Vi andra lyckades efter ett tag att koppla bort smaskandet en del i alla fall och kunde koncentrera oss på filmen. Vi såg Project Almanack som nog Sara hade gillat.
Efter filmen föreslog jag att vi skulle ta en kort promenade till den populära nudelrestaurangen som jag tidigare hade varit på och ta med oss take-away till söndagsmiddagen.
Chrille och Hugo var väligt tveksamma till en början men jag lyckades övertala dem att gå in på den restaurangen.
Vi satt och väntade en stund på maten och såg då många ryggsäckturister.
Vavs hade en lugn och skön söndag hemma. Hon har varit lite småförkyld nästan hela tiden här och det beror nog främst på att hon har alldeles för kallt i sitt rum. Det är som ett kylskåp när man går in dit - hon har AC:n på för fullt och även takfläkten som snurrar ständigt. Här provar hon Papprets nya glasögon. Pappa Chrille kallas för övrigt Pappret numera.
Igår måndag ställde en av husagenterna in vårt möte och jag spelade då tennis istället men en tennistränare. Det gick riktigt bra, men min härliga morgon förstördes av att se den lille bollkallen på på banan bredvid. Han såg så ung ut så jag var tvungen att fråga hur gammal han var. 11 år svarade han.
Hans shorts var alldeles för stora i midjan dessutom så han fick hela tiden dra upp brallorna när han sprang omkring och plockade bollar. Det är så beklämmande att se barn som är tvungna att arbeta istället för att gå i skolan och man vet ju inte vad man ska göra. Ifrågasätter man detta så förlorar han ju jobbet och familjen sin inkomst. Och då kommer det istället en annan pojke och tar hans plats för cirka en USD i timmen. Här i landet finns en hel del barn som arbetar.
På eftermiddagen var det bridgepremiär hemma hos den pensionerade burmesiska engelskalärarinnan Sheraly som bor i en lägenhet i nedanstående skrapa. Nepalesiska Sangita och ungersk/italienska Eva var också med och spelade. Det var mycket trevligt och Sheraly hade bullat upp men massor av snacks till bridgen. Vi spelade i nästan tre timmar och alla utom en var bra på både spel och budgivning. Den fjärde får vi andra lära upp på vägen. Sheraly tyckte att det var så roligt att hon ville spela redan på fredag igen. Men det räcker nog att spela en gång i veckan.
Det var mycket trafik på vägen hem då jag hamnade mitt i eftermiddagsrusningen.
Men det är ganska underhållande att sitta och titta ut genom bilfönstret eftersom det finns mycket att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar