Några dagar i Jakarta

Efter 70 dagar på plats i Myanmar var vi tvungna att lämna landet för att förnya våra visum. Vi passade då på och åkte en sväng till Jakarta. Barnen var spända som tusan eftersom de har längtat tillbaka till alla sina kompisar. De var lediga från skolan onsdag, torsdag och fredag denna vecka och vi åkte ut till flygplatsen direkt efter det att skolan slutade på tisdagen. Flygplatsen i Yangon är ganska liten och det är inte många flyg som landar här varje dag. Det finns bara fem gater tror jag.

Under mellanlandningen i Bangkok hann vi med ett besök på McDonald´s eftersom vi inte är så bortskämda med västerländska matkedjor i Myanmar. Det var gott.

Resan gick bra ända tills dess att vi landade i Jakarta någon gång efter klockan 00:00 på onsdagsmorgonen och passerade Immigration. Jag och Sara kom igenom passkontrollen och gick bort mot bagagebanden. Hugo - som hade ställt sig i kön bredvid, kom aldrig bort till oss. Efter en stund blev jag lite orolig och gick bort till Imigrasi igen, men han syntes inte till där heller. Jag hörde dock hans röst från ett av förhörsrummen bredvid varpå jag gick in och frågade passkontrollanten vad problemet var. Han svarade då mycket otrevligt - 'Do you have any problem with me?' och jag såg problemen torna upp sig innanför mitt inre efttersom jag har hört många historier om den notoriskt korrupta indonesiska passkontrollen. Det är inte heller så att man kan få hjälp av någon mot dem. Man får klara sig helt på egen hand i detta rättslösa land. 

Kontrollanten skickade ut mig ur rummet och forsatte ställa frågor till Hugo. Han sa bland annat att när han själv var i Hugo ålder hade han ingen mamma som hjälpte honom utan han fick klara sig själv. Han tyckte därför Hugo skulle sköta sig själv mer. Jag tror att det var alla våra visum som orsakade detta strul. Vi har gamla uppehållstillstånd instämplade i passen, men ett exitvisum som gör att vi inte kan åka in på våra gamla multiple entry-visum. Och inte hjälpte det att vi hade löst ett gällande visa on arrival.

Hugge blev utsläppt till slut och vi var alla lite skakade. Till råga på allt försvann en av våra väskor - Saras rosa, som jag såg ligga på bagagevagnen genom flygplansfönstret i Bangkok alldeles innan vi startade. Så lustigt att den kan försvinna när den låg precis bredvid våra andra två väskor som kom fram. Det tog sin tid att skriva en förlustrapport och vi fick reda på att när väskan har varit borta i mer än 24 timmar kunde vi kräva att få 150.000 IDR för klädinköp vilket motsvarar cirka 11 USD. Så generöst av Air Asia!

Väskan kom dock fram kvällen därpå och ingen hade med avsikt lagt ner något obehagligt och olagligt i den som Hugo hade befarat. Vi kunde andas ut.

Vi kom inte fram till Exekutif Paradise förrän klockan 02:30 på natten. Vi bor i Isabelle och Fredriks fina hus denna vecka. De är själva bortresta men vi hinner att ses en sväng innan vi åker.

Första dagen på plats i Jakan åkte jag tidigt in till banken och Pondok Indah Mall eftersom det var en hel del praktiska saker jag var tvungen att ordna.

Dagen var grå och så småningom började det att regna. Regnperioden i Jakarta är i sin slutfas och det är då det regnar som mest.

Hugo och Sara mötte upp senare och efter att ha fått ett fungerande simkort och pengar drog Hugo genast till sina kompisar. Sara var på shoppinghumör och vi hann att beta av en hel del ställen efter en god lunch på Union tillsammans med Birgitta. Birgitta hängde också med på shoppingturen och det var toppen att få sällskap och ha någon att snacka med medan Sara strosade runt i alla sina favoritaffärer inriktade mer på tonåringar.

Vi hann även med att åka till dBrasco och CITOS där jag och Brigitta avslutade dagen  med varsitt stort (!) glas vin och mer snack.

Jag stupade i säng och skulle ha sovit som en stock om inte brandvarnaren hade börjat att pipa mitt i natten. Jag fick ner den med en biljardkö till slut och kunde somna om.

Den andra dagen i Jakan började men en helt fantastisk morgon. Jag promenerade bort mot Brigitta hus då vi skulle åka och spela golf. 

Vi åkte ut till Palm Hills...

... och hann med 15 hål innan det började att regna igen. På ett av hålen på den banan står det ett träd mitt framför damernas tee. Detta är Birgittas favoritträd eftersom hon träffar det med bollen varje gång hon slår ut där. Självklart så även denna gång, men lyckades trots det vinna den rundan ändå.

Vi åkte sedan vidare till Koi där vi träffade Vibecke som vi åt lunch med. Efter lite mer shopping på Livingroom på eftermiddagen och vin hemma hos Gitte och Kenneth åkte jag och Gitte tillbaka till Koi igen. Vi fick inte tag på någon taxi trots att vi försökte sno en som en annan tanta hade bokat. Taxichauffören blev helt konfunderad när växeln ringde och sa att tantan inte alls hade blivit upplockad på sin adress så som vi hade hävdat när vi hade hoppat in i bilen. Vi blev genast avsläppta ur taxin då chauffören absolut ville åka och hämta rätt person så jag och Gitte fick då ta varsin ojek - alltså motorcykeltaxi, istället. Gitte skrattade hela vägen bort till Koi där vi träffade Birgitta, Mari, Jenny, Linda och Melissa. Så kul och jag hade inte räknat med att träffa så många alls eftersom de flesta är bortresta nu när det är springbreak och allt.

Igår, på vår tredje dag i Jakarta, var Hugo med sina polare igen. Han kommer hem en gång om dagen för att duscha och få lite mer pengar innan har ger sig ut igen. I torsdags hängde Sara med Ruby, som är den enda av hennes vänner som har varit i stan. De hade sleepover och igår träffade Sara även några gamla killkompisar på PIM. Jag spelade då min vanliga fredagsgolf med Birgitta och Mari ute på Riverside. Så kul!

Vi hade tur med vädret också. Riverside-banan är så vacker!

Vi hade så himla kul - gick och skrattade mest hela tiden.

På ett av korthålen spelade Birgitta in sin boll bara någon meter från flagg. Jag skojade då att jag planerade att göra ett ännu bättre slag vilket jag mot förmodan lyckades med och la min boll några decimeter närmare pinnen. Jag fick tyvärr inte till någon birdie, men lyckades vinna gårdagens runda. Vi fikade hos Mari efteråt och hann med en sväng bort till outleten i Rempoa också, men hittade tyvärr inget intressant där alls.

På kvällen gick jag och Sara på bio på Lippo Mall. Vi såg Cinderella som var riktigt trevlig. Det var fullt med folk på Lippo eftersom de hade en mat- och designfestival där som lockade dit fler människor än vanligt.

Utomhus fanns det många matstånd uppställda och mångade verkade komma från Santa-marknaden som tydligen är ett hippt ställe med många bra och moderna små restauranger. Jag hoppas att jag hinner dit en sväng också eftersom jag hört så mycket bra om det stället.

Trafiken på Antasari var vidrig när vi skulle åka hem vid 22-tiden på kvällen. Vi fick inte tag på någon taxi förrän vi gick över gatan och tog en åt fel håll. Vi fick guida chauffören genom smågatorna i våra gamla hemkvarter och kom fram till slut.

Idag ska jag vara med Sara och ikväll är det middag hemma hos Carmela.

Solnedgång

I fredags var jag på en trevlig men ack så svettig lunch med Bettan och Helena på She Sa Bwe - en restaurang som även utbildar restaurangpersonal. Det finns en fin trädgård man kan sitta i, men vi satt inne eftersom det är så varmt mitt på dagen. Tyvärr var det strömavbrott i området precis då och AC-apparaterna fungerade därför inte. Vi svettas alla under de tre rätterna som ingick i lunchmenyn. Bettan är fru till en av Chrilles kollegor och Helena är författaren till boken Innan floden tar oss.

På kvällen mötte jag upp Chrille och Steve på Yangon Sailing Club - ett helt fantastiskt ställe som ligger vid Inya Lake - den stora sjön i staden. Huset som vi ska flytta in i ligger inte så långt härifrån heller.

En sådan idyll mitt i stan. Vissa vyer kunde nästan vara från Mälaren. Så vackert!

Klubbhuset nedan.

Vi såg flera roddbåtar. Yangons Universitet har en roddklubb i området också.

Det lokala ölet heter självklart Myanmar.

Jag kom i lagom tid för att se solnedgången men det var många som inte hann med detta. Klubben hade ordnat en St Patricks Day-fest den kvällen med levande musik och dans. Det var riktigt många som dök upp senare på kvällen och det blev ett riktigt party.

Vi träffade på några av Steves lokala kollegor och de tog med oss till en skaldjursrestaurang som låg i närheten.

Vi hade nog aldrig hittat hit på egen hand....

... det är så toppen att haka på de lokala ibland. Maten var urgod så hit ska vi gå fler gånger. Vi åt fisk. räkor, musslor och squid bland annat. Det var så billigt dessutom.

Chrille har annars mest spelat golf hela helgen - både lördag och söndag. Hugo har spelat en fotbollsturnering i lånade skor eftersom han tappade bort en dojja under en träning i veckan. Tur att tränaren hade ett par i storlek 45 att låna ut. Jag har även fått med mig barnen ner till poolen vilket hör till ovanligheterna.

Sara var och klippte topparna på samma ställe där Hugo klippte sig häromdagen. Det blev inte särskilt rakt så vi ska nog gå till frissan i Jakan också så de får snygga till hennes hår.

Rekognocering inför utflykt

Hugo har under en lång tid nu sparat ut till lång hår, men igår tröttnade han på de svallande lockarna och bad frisören klippa håret kort. På vägen dit ville han fortfarande vara långhårig och bara snygga till frisyren lite, men han ändrade sig i när han satte sig i stolen.

Vi var på den lokala salongen som ligger i det lilla köpcentrat vid skolan. Frisören klippte och klippte och stylade till slut till en riktig mohikanfrisyr som verkar vara het bland de unga burmeserna. Tyvärr fick jag inte med den på bild.

Tyvärr blev han inte nöjd med resultatet. Inte alls faktiskt utan var arg som ett bi hela vägen hem.

Jag fick åka tillbaka till skolan på kvällen också eftersom det var föräldramöte. Man gick igenom det nya betygssystemet - man har inför en sjugradig skala istället för den femgradiga man hade tidigare. Det som skapade mest diskussioner var dock frågan om alltför korta shorts på flickor. Det debatterades säkert i en halvtimme. Vissa föräldrar vill alltid ha skoluniform och det var det några som förelog igår också. Suck.

Idag åkte jag med gänget på morgonen och släppte först av barnen i skolan och därefter Chrille på jobbet.

Jag skulle nämligen träffa Eva och rekognosera inför en utflykt som vi ska arrangera för de andra i Yangon Newcomers. Vi åkte ut till Thiri Mingalar-marknaden - en stor marknad i västra delarna av staden som tydligen har öppet dygnet runt.

Marknaden var verkligen stor.

Man fick se upp för både bilar och cykeltaxis i de trånga gångarna också.

Efter frukt- och grönsaksstånden kom vi till fiskdelen. Det fanns inte någon färsk fisk utan allt var tillrett som till exempel berget med saltad småfisk blandad med ris nedan.

Torkad fisk i olika storlekar och färger.

Detta är ngapi - fiskpastan som görs av antingen fermenterad fisk eller räkor, och används friskt i matlagning i de södra delarna av Myanmar. Det är det som luktar så illa när de lokala lagar mat.

Man sålde även betelnöt som många tuggar på. Nöten färgar saliven röd och man ser spår av röda spottloskor överallt eftersom de som tuggar måste spotta hela tiden. Betelnöten har en lugnande och hungerdämpande effekt och de flitiga tuggarna ser lite halvhöga ut.

Betelnöten blandas ut med tobak ibland och rullas in i gröna små blad och säljs i färdigpackade små paket överallt.

Mitt bland bananstånden kunde man få en tatuering.

Männen i tatueringsstudion ville gärna vara med på bild och poserade för oss. Det är inte så många västerlänningar som besöker denna marknad och folk var så trevliga mot oss. Överlag är burmeserna oerhört vänliga.

Eva hade läst om de röda bananerna som odlas i Myanmar så vi köpte en klase. De var stora, söta och goda.

Det fanns en jätteavdelning med blommor, mestadels rosor i olika färger.

Blommorna speciellt var så oerhört billiga. Man kunde få en hel knippa orkidéer för en spottstyver.

Eva handlade friskt inför en middag hon skulle ha och var tvungen att köpa en korg att bära allt i. Det fanns bärare man kunde anlita som bar alla varorna åt en. Jag köpte bara en påse limefrukter och några avokados. 

Vi var helt genomsvettiga efter vår rundvandring. Men trots det blir detta nog en bra utflykt.

Barnen är och spelar tennis nu på kvällen.