Citywalk

Jag var på en underbar utflykt med Yangon Newcomers idag. Stadsturen började redan klockan 08:30 imorse för att vi skulle undvika att gå runt i hettan mitt på dagen. Jag promenerade hemifrån till stadshuset, vilket bara tog en halvtimme då vi bor ganska nära stadskärnan just nu.

Sule-pagodan - som ligger granne med stadshuset, är den plats varifrån man räknar avstånden till och från stan. Enligt legender är denna pagoda väldigt gammal, men byggnaden man ser är inte äldre än 150 år. Egentligen är inga byggnader här äldre än så. När engelsmännen koloniserade Yangon, och började anlägga staden på 1850-talet fanns det inte mycket kvar efter en stor brand som förstörde i princip allt som fanns här innan. I början av 1900-talet hade Yangon, eller Rangoon som staden då kallades, en infrastruktur i nivå med London.

Elina - en finsk dam, ledde dagens Heritage Citywalk. Hon är en mycket duktig guide som ibland reser runt med turister både i och utanför Yangon. Hon var otroligt påläst och kunde berätta mycket intressant om de koloniala byggnader vi hann se under förmiddagen, arkitekterna bakom samt roliga anekdoter. Många arkitekter som har ritat de stora huset här var engelsmän och skottar och de var verksamma även i andra länder här i Asien där engelsmännen härjade på den tiden. Stadshuset på bilden nedan har dock en burmes ritat...

...och huset har en mer burmesisk arkitektur.

Nära stadshuset ligger en annan intressant byggnad där det idag finns en bank. Urspungligen var detta ett stort varuhus - Rowe & Co, som under sina glansdagar var känt som the Harrods of the East. Huset var på sin tid mycket modernt med elektriska takfläktar och hissar. Tydligen reste man förr i tiden till Yangon för att shoppa. Det gör man inte idag.

Elina berättade att det har funnits en hel del missionärer här vilket några kyrkor i staden vittnar om. Det var dock tungt att omvända buddisterna så missionärerna lyckades tydligen inte något vidare med sitt arbete.

Yangon är den stad i Sydöstasien som har flest koloniala byggnader. Nästan hela stadskärnan består i huvudsak av byggnader krån kolonialtiden även om inte alla är lika väl underhållna som huset på bilden nedan. De flesta står och förfaller med fasader täckta av svartmögel.

Telegrafkontoret låg i denna pampiga byggnad. Idag kan man köpa mobiltelefoner där - ett annat kommunikationsmedel, vilket är lite lustigt.

Högsta domstolsbyggnaden var också pampig, men idag finns landets högsta domstol i huvudstaden Naypyidaw. Engelsmännen transporterade hit allt byggmaterial från England.

Förr i tiden var det mer riskabelt att vara en expat så livförsäkringar var populära. I det vita huset man bara ser en del av på bilden låg ett försäkringsbolag som sålde just livförsäkringar. Idag ligger den indiska ambassaden i huset och där kan man också gå på yoga varje dag - både morgon och kväll.

I huset bakom bussen på bilden ligger baren och restaurangen Gekko som vi har varit på. De fina kakelplattorna på golvet som man inte kan undgå att se är originalplattor och tillverkades tydligen i Manchester en gång i tiden. Och jag som trodde att kaklet var det nu mycket populära marockanska kakel man ser överallt. Förr i tiden var detta ett stort handelshus. 

Idag finns det inga västerländska banker på plats, så man får sköta sina bankaffärer utanför landet även om det ryktas om att några banker ska öppna kontor här under detta år. På engelsmännens tid fanns det flera stora bankkontor i staden. Lloyds låg bland annat i huset nedan.

Standard Chartered - eller den tidens motsvarighet till denna bank, låg bredvid i detta hus. Idag finns det en lokal bank i dessa två vitblåa grannhus.

Mittemot - i en häftig mer art deco-byggnad, låg en annan storbank.

Det pågår en konstfestival i staden just nu och vi gick förbi en fotoutställning på vägen.

Man hade hängt upp fina bilder i gångbron som leder ner till hamnen.

Från gångbron hade man också en fin utsikt över Strand Road. Huset med kupolen till höger på bilden har tydligen köpts av kinesiska investorer som enligt uppgift planerar att inhysa en opera där, men man vet idag inte om det blir en kinesisk eller en västerländsk sådan.

Tittar man ut åt andra hållet ser man ett stort hus i vilket det av engelmännen drivna Bombay-Burmesiska handelskompaniet låg.

När Burmeserna fick sin självständighet 1948 var detta hus ett av de första man tog över från engelsmännen och sedan dess finns det burmesiska statliga flygbolaget där.

Längre bort ligger tjusiga Strand Hotel. Det är ett flott ställe och baren har tydligen stans längsta happy hour på fredagarna då det är halva priset på drinkar nästan hela kvällen.

Tullhuset gick vi också förbi.

Utanför myndighetsbyggnader finns det ofta små mobila kontor på gatan där folk med gamla hederliga skrivmaskiner kan hjälpa en att fylla i formulär bland annat. Detta kontor låg vid pensionsmyndigheten.

I detta hus skall börsen flytta in.

Vi avslutade rundturen på samma ställe där vi träffades på morgonen - i parken vid stadshuset.

Elina berättade på slutet lite om general Aung San och Burmas frihetskamp. Obelisken nedan är rest till minne av självständigheten 1948.

Vi promenerade bort till en nyöppnad, ganska så hipp restaurang - Rangoon Tea House.

Temenyn var omfattande, men jag beställde istället en fantastiskt juice med kokosvatten, ananas och ingefära. Så gott!

Den burmesiska cyrryn med kokosris var ganska god den också. Salladen på fermenterade teblad som serverades till är inte min favorit. Linssoppan som ingick var dock god.

Igår var det röd dag här då man firade Peasants Day och Chrille var ledig från jobbet. Eftersom barnen gick till skolan som vanligt fick Chrille och jag fick en ledig dag ensamma och åkte in till stan och åt lunch på en thailändsk restaurang som jag hade fått rekommenderad. Det luktade så illa när man gick in - den burmesiska shrimp paste- och fish sauce-lukten låg tung inne i restaurangen. Men maten var helt OK.

Sen gick vi en promenad genom staden bort till sportaffärerna.

Vi var på jakt efter bra tennisbollar. De som säljs här är sådana som har passerat bäst före datum i Thailand och skickas därför hit och dumpas. Resterande produkter är nog kinesiska kopior.

Vi åkte även och tittade på ett av husen som jag ville att Chrille skulle se. Huset är jättefint men även Chrille tyckte att det var för stort. Vi gick där ut på takterrassen och fick se en massa konstiga plåtlådor på vinden. De såg ut något som militären hade kunnat använda för att transportera vapen i.

Vi åkte även ut till vårt favorithus igen eftersom Chrille ville se hur bygget fortskred. Jag har idag träffat ägaren igen och fått veta att vi inte kommer att kunna flytta in förrän den 22 april. Men det passar oss ganska bra då vårt flyttlass kommer landar här någon gång i den vevan. Vi är dessutom lediga 11-19 april då vi sticker till Thailand.

Köket är inte stort, men man kan ju inte få allt. Nu håller vi tummarna för att kontraktet skall skrivas på av båda parter asap.

Jag har lagat pulled pork i veckan - för första gången någonsin. Och det blev riktigt lyckat. Jag är förvånad över hur lätt det var. De fina pitabröden är från Sharky´s.

Sen njuter vi också av godiset som Pete hade med sig till oss från Sverige. Stort tack!

Sara är dålig idag och har därför varit hemma från skolan. Hon har feber och har kräkts en gång. Imorgon är det en röd dag och då är även barnen lediga från skolan. Sara får nog ligga och vila då också.