Rekognocering inför utflykt

Hugo har under en lång tid nu sparat ut till lång hår, men igår tröttnade han på de svallande lockarna och bad frisören klippa håret kort. På vägen dit ville han fortfarande vara långhårig och bara snygga till frisyren lite, men han ändrade sig i när han satte sig i stolen.

Vi var på den lokala salongen som ligger i det lilla köpcentrat vid skolan. Frisören klippte och klippte och stylade till slut till en riktig mohikanfrisyr som verkar vara het bland de unga burmeserna. Tyvärr fick jag inte med den på bild.

Tyvärr blev han inte nöjd med resultatet. Inte alls faktiskt utan var arg som ett bi hela vägen hem.

Jag fick åka tillbaka till skolan på kvällen också eftersom det var föräldramöte. Man gick igenom det nya betygssystemet - man har inför en sjugradig skala istället för den femgradiga man hade tidigare. Det som skapade mest diskussioner var dock frågan om alltför korta shorts på flickor. Det debatterades säkert i en halvtimme. Vissa föräldrar vill alltid ha skoluniform och det var det några som förelog igår också. Suck.

Idag åkte jag med gänget på morgonen och släppte först av barnen i skolan och därefter Chrille på jobbet.

Jag skulle nämligen träffa Eva och rekognosera inför en utflykt som vi ska arrangera för de andra i Yangon Newcomers. Vi åkte ut till Thiri Mingalar-marknaden - en stor marknad i västra delarna av staden som tydligen har öppet dygnet runt.

Marknaden var verkligen stor.

Man fick se upp för både bilar och cykeltaxis i de trånga gångarna också.

Efter frukt- och grönsaksstånden kom vi till fiskdelen. Det fanns inte någon färsk fisk utan allt var tillrett som till exempel berget med saltad småfisk blandad med ris nedan.

Torkad fisk i olika storlekar och färger.

Detta är ngapi - fiskpastan som görs av antingen fermenterad fisk eller räkor, och används friskt i matlagning i de södra delarna av Myanmar. Det är det som luktar så illa när de lokala lagar mat.

Man sålde även betelnöt som många tuggar på. Nöten färgar saliven röd och man ser spår av röda spottloskor överallt eftersom de som tuggar måste spotta hela tiden. Betelnöten har en lugnande och hungerdämpande effekt och de flitiga tuggarna ser lite halvhöga ut.

Betelnöten blandas ut med tobak ibland och rullas in i gröna små blad och säljs i färdigpackade små paket överallt.

Mitt bland bananstånden kunde man få en tatuering.

Männen i tatueringsstudion ville gärna vara med på bild och poserade för oss. Det är inte så många västerlänningar som besöker denna marknad och folk var så trevliga mot oss. Överlag är burmeserna oerhört vänliga.

Eva hade läst om de röda bananerna som odlas i Myanmar så vi köpte en klase. De var stora, söta och goda.

Det fanns en jätteavdelning med blommor, mestadels rosor i olika färger.

Blommorna speciellt var så oerhört billiga. Man kunde få en hel knippa orkidéer för en spottstyver.

Eva handlade friskt inför en middag hon skulle ha och var tvungen att köpa en korg att bära allt i. Det fanns bärare man kunde anlita som bar alla varorna åt en. Jag köpte bara en påse limefrukter och några avokados. 

Vi var helt genomsvettiga efter vår rundvandring. Men trots det blir detta nog en bra utflykt.

Barnen är och spelar tennis nu på kvällen.