tisdag 1 september 2015

Bangkok

Chrille och jag har tillbringat en helg i Bangkok. Jag åkte dit redan på onsdagen eftersom jag hade några hälsokontroller inbokade. Tyvärr vägrade försäkringsbolaget att betala för den viktigaste av dem - koloskopin som jag då fick ställa in i sista sekunden. Först när jag landat i Yangon igen, fick jag veta att de godkände kostnaden. Det blir till att åka tillbaka till Bangkok en annan gång. Och eftersom Bangkok är en sådan trevlig stad så är det ju bara positivt med en utflykt till.

Jag lyckades klämma en första phad thai redan första dagen. Efter att först ha försökt checka in på fel hotell - många hotellkedjor har flera hotell med snarlika namn och jag åkte till fel Park Plaza först. Lite jobbigt eftersom jag hade tagit tåget från flygplatsen och fick släpa på resväskan upp och ner för en massa trappor och gator.


Sen promenerade jag bort till sjukhuset.


Entren var lika tjusig som en hotellobby.


 Och inuti fanns det flera affärer och restauranger.


Även Starbucks fanns på plats. Det var otroligt mycket folk från mellanöstern på sjukhuset. 


Jag tillbringade hela eftermiddagen där och var smått frustrerad eftersom jag var exakt tre timmar sen till varje besök. Suck. International SOS i Bangkok - som hade hjälp mig att arrangera allt, hade glömt att meddela sjukhuset om vissa ändringar så väl på plats fick jag tjata mig till att få komma in på de olika klinikerna. Jag träffade bland annat en reumatolog och hon konstaterade att jag inte hade reumatism, och det enda resultatet som var dåligt var att jag hade vitaminbrist - B12.

På vägen hem gick jag bland annat förbi Erawan Shrine som ju varit i ropet den senaste tiden.



Det blev en stilla middag på restaurangen som låg granne med mitt hotell på Soi 18. Alla servitörerna var från Burma för övrigt.


Torsdagen och fredagen blev betydligt roligare. Jag åkte bland annat ut till Jim Thompsons outlet-affär, men lyckades inte köpa så mycket där.


Jag besökte även MBK och sist jag var där var nog 1990.


Det blev inte så mycket shoppat på MBK heller, men jag lyckades köpa svensk godis i en mataffär på Soi 11 som en kompis i Yangon hade tipsat om.


Till skillnad från både Jakarta och Yangon, så går man mycket i Bangkok. Det är också smidigt att ta BTS:en och att slippa sitta i bilkö i rusningstrafik. Man ser så mycket när man är ute och rör sig på stan. Jag gick bakom denne försäljare en av dagarna.


Han sålde både fiskar och små bebissköldpaddor. 


Jag gick på bio och såg dokumentärfilmen om Amy Winehouse som jag hade svårt att släppa efteråt. Så rörande och så bra.  

På nedanstående restaurang undvek jag att byta bord, men det hjälpte inte. Det blev fel i alla fall. Tre gånger till och med. Fel dryck, fel mat och fel sallad. Men det var gott ändå. Som alltid i Thailand.


Chrille anslöt på fredagen och vi träffade då Bobby och Harry på en av deras favoritskybarer - Above Eleven på Soi 11. Vi känner båda från Jakan och det var lite synd att deras fruar inte kunde vara med - den ena höll på att packa inför en flytt och den andra hade dengue.


Det blev en kul kväll i alla fall och vi tog en tuktuk hem till hotellet.


Jag bytte hotell för övrigt då Chrille ville bo på ett bra ställe. Mitt val fick dock helt underkänt då det visade sig vara ett helt alkoholfritt hotell. Det fanns ingen bar, restaurangen serverade inget med alkohol i och i minibaren fanns det bara två vattenflaskor..... det var rent och snyggt i alla fall. Ett omdöme som inte tyder på något höjdarställe enligt Chrille. Läget var dock suberbt - vi bodde precis vid BTS-statione Phloen Chit. Mitt i smeten. Det bodde mycket muslimer på hotellet.


På lördagen hade vi tid för lite sightseeing och åkte till Jim Thompsons fina hus.


Vi gick en guidad tur som leddes av en skojfrisk kvinna - tyvärr verkade det som om folk inte riktigt uppfattade hennes skämt.


Huset var väldigt speciellt och tyvärr fick man inte ta foton inomhus. Rundturen var inte så informativ - man fick mest reda på varifrån de olika möblerna kom. Jag hade velat höra mer om själve Jim Thompson och hans liv som avslutades med att han försvann spårlöst i Malaysias djungel. Det hade också varit roligt att få veta mer om hans silkestillverkning. 


Huset låg vid en av khlongerna.





En kille satt och spann silkestråd i alla fall.


Vi fortsatte sedan till ett konst- och kulturentrum som visade flera fotoutställningar....


...och videokonst av flera polska konstnärer. Jag gillade bäst fotografierna tagna på Bangkoks gator.


Vi hann med lite shopping också och i ett av alla schoppingcentra fanns denna restaurang med ett roligt namn.


Vi gick på lyxbio, biljetterna var ganska dyra men det ingick en snacksbuffe innan filmen. Man kunde beställa skumpa till om man ville.


På söndagen träffade vi Harry och Bobby igen och åt då brunch på en restaurang som drivs av en svensk kille. Det fanns flera svenska rätter på menyn och de smakade riktigt, riktigt bra allihopa. Vi fick även med oss kanelbullar hem till våra små gryn som hade varit helt ensamma hemma i Yangon hela helgen. De blev glada både för bullarna och för cheeseburgarna som vi sedan köpte på flygplatsen i Bangkok.


2 kommentarer:

  1. Jag trodde att restaurangnamnet var en sammanfattning av era år tillsammans... ;-)

    SvaraRadera