söndag 15 januari 2017

Besök på Sekretariatet

Vi har varit hemma i Yangon i drygt en vecka och tiden den har bara rusat iväg utan att vi egentligen har gjort någonting vettigt. Barnen har i och för sig gått i skolan och Chrille har kurerat sig. Jag har mest pysslat hemma med kortare turer ut på stan.

Förra söndagen träffade vi Stickan och Tess samt Audra och Paul för en brunch på Inya Lake Hotel. Det är ett gammalt ställe som ligger fint vid en av sjöarna i stan. Trots att maten var ganska så dålig blev vi kvar länge....


...tillräckligt länge så att för att hinna njuta av solnedgången faktiskt. 


Det var en otroligt trevlig söndag och vi hade så mycket att prata om efter julledigheterna att vi även gick förbi hemma hos Stickan och Tess en sväng. De hade satt upp en affisch på kylskåpsdörren som har cirkulerat här på sistone - ja, affischen alltså. Den visar vilken mat man absolut inte får äta tillsammans. Vissa kombinationer tror man kan innebära död till och med....jordnötter och choklad har jag för mig också är en farlig kombination.


Jag har även varit ute och promenerat med Mia och Louise.... 


...och vi upptäcker alltid en massa kul saker tillsammans. Denna gång hittade vi en affär som sålde Bollywood-kläder och Mia köpte en stass där.


Själv funderade jag om jag skulle köpa en tunika, men avstod eftersom det var slits upp till rumpan på båda sidorna. Vi åt lunch på favoriten Green Gallery efteråt där Mia tog den svartvita bilden på mig.

 

Idag söndag har Chrille och jag besökt Sekretariatet här i Yangon. The Minister´s Building, eller the Secretariat, byggdes av britterna i slutet av 1800-talet och var det administrativa sätet här i det Brittiska Burma. Därefter huserade Burmas regering här. Det var också här som Aung San Suu Kyis pappa, general Aung San blev skjuten den 19 juli 1947 - strax efter Burmas självständighet. Han och sex andra ministrar dödades den dagen - den 19 juli har därför blivit Martyrernas Dag. Det är också den enda dag på året som sekretariatet har varit öppet för allmänheten. Resten av tiden har den magnifika byggnaden bara stått och förfallit eftersom den burmesiska regeringen numera sitter i den nya huvudstaden Naypyidaw. 


Just nu pågår det dock en konstutställning i huset som man tror kommer att bli den viktigaste på många år. Den visar också stadens intentioner att dedikera detta hus åt de sköna konsterna i framtiden - efter den renovering som nu påbörjats. 
Man fick tyvärr inte ta några bilder på utsidan av huset eller inne på området överhuvudtaget. Jag vet inte om man skäms över att visa hur söderfallet och vanvårdat detta minnesmärke är i dagsläget. 







Mannen bakom utställningen Where the Land and Water End heter Wolfgang Laib...


...och det var lite synd att det inte gavs några guidade turer eftersom man som lekman har svårt att förstå de enskilda konstverken på egen hand. Hus av marmor med ris runtom nedan.


Tavla utan titel. Pencil, Oil Pastel on Burmese paper.


Milkstone, White Marble and rice.
Detta konstverk tvättades rent varje dag eftersom man varje morgon fick täcka det med mjölk. Håligheter i den slipade marmorn fylls med mjölken för att skapa en illusion av ett kompakt föremål. Konstverket ska även påminna om dagliga tempelritualer i Sydindien.






Här ser man lite av fasaderna i rött tegel ut mot innergården. 


Sekretariatet tar upp ett stort kvarter i stan och utanför pågår bokförsäljning - mobila antikvariat har satt upp sina stånd nu under den torra perioden.


På eftermiddagen åkte vi ut till the American Club eftersom Sara hade en softball-match. Det är första gången vi ser henne spela softball och tempot var inte högt även om det var högre än på baseball-spelen i Jakarta. Saras lag förlorade tyvärr. Motståndarna spelade smart - de slog knappt på bollen, gjorde 14 walks och vann lätt eftersom Saras gäng hade lite problem med sin kastare.



Nu under den torra och kalla perioden passar många Yangoniter på att göra aktiviteter utomhus. Gärna tidiga mornar....redan 05:24 har musiken till gymnastiken i parken utanför vårt hus dragit igång. Och på kvällarna är det ofta konserter i närheten och vi kan lätt ta del av musiken från dem. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar