Ett golfproffs i Yangon

Jag och Chrille har spelat golf på Yangon Golf Club några gånger den senaste tiden. Det är en trevlig gammal bana nott om stan, urprungligen anlagd av engelsmännen år 1909. 

Den är inte i lika fint skick som Pun Hlaing-banan, men jag tycker att den är mer varierad och därför mycket roligare att spela.

Jag har även - för den andra gången i världshistorien, slagit Chrille BRUTTO. Sist jag gjorde det var i Jakan och det alldeles innan vår flytt därifrån. Chrille hade nämligen sagt när vi flyttade dit att den dagen du slår mig brutto är det dags att flytta hem. Det kanske är dags att flytta härifrån nu också? Vem vet.

En av dagarna passade vi även på att köpa med oss hamburgare från Burger King eftersom man kör förbi flygplatsen på väg ut till den banan. Man har nu äntligen öppnat en restaurang i inrikesterminalen. Den första hamburgarrestaurangen i landet (som är något att ha vill säga) öppnade i utrikesterminalen förra året, men den kom vi inte åt eftersom den låg efter incheckningen och passkontrollen.

Förra veckan hölls även en Asien Tour-tävling i Yangon. Två svenska killar var med på den och Chrille åkte ut och hejjade på dem under en av dagarna. Oscar Zetterwall lyckades dock inte att kvalificera sig för slutspelet och kom och mötte oss på Envoy på fredagskvällen. Så trevligt att få träffa på ett riktigt golfproffs!

I lördags var det Burn´s Night i den engelske ambassadörens residens. Robert Burns var en skotsk poet så kvällen var anordnad i en härlig skotsk anda med diktläsning, tal, säckpipor och skotska danser. Givetvis flera killar i kilt också.

Vi var där med Tess och Steve och flera andra av våra engelska och skotska kompisar här.

Burns har bland annat skrivit en lovsång till paradrätten haggis.

Haggis görs på inälvor från får och kan enligt Wikipedia beskrivas som ett mellanting mellan korvkaka och pölsa. Lagom gott tyckte vi. Engelsmännen var så besvikna de också eftersom de i förväg hade hört att haggisen skulle direktimporteras hit från ett specialställe i Skottland, men så var inte fallet. Istället serverades grå, ganska så smaklösa korvar. Vi nöjde oss med köttpajen.

Godare åt vi dagen efter då vi var på 800 Bowls med barnen och åt en god kinesisk lunch för att uppmärksamma det kinesiska nyåret.

Year of the Fire Rooster ska inte vara något bra år för dem som är just tuppar. Jag är en av dessa som nu måste se upp och bära något rött och gärna jade för att skydda mig mot farligheter