I förrgår gav vi oss ut på havet. Det hade blåst kraftigt ett dygn i sträck och vi var lite tveksamma om det verkligen skulle gå att snorkla i denna vind.
Arrangören tvekade dock inte utan skjutsade ner oss, en annan svensk familj med tre barn ner och en spanska lärarinna till hamnen.
Det var lugnt till en början men efter en stund - när vi kom ut på öppet hav, var jag glad att jag hade kommit ihåg att ta sjösjukepiller.
30-40 minuter senare la vid till vid Menjangan-ön som skyddade oss från blåsten.
Vattnet var klart och fint...
...och vi snorklade länge på två olika ställen - vid en vägg och vid en coral garden. Det fanns massor med olika fiskar men korallerna var delvis döda. Vi såg ett stim av bläckfiskar (squid) men missade tyvärr den stora white tip-hajjen som spanjorskan hade sett när hon dök i närheten av oss snorklare.
Nasi gorengen till lunch smakade smaskens!
Ett tempel på den annars obebodda ön som är en del av en nationalpark.
Det blåste lika friskt på hemvägen och eftersom kaptenen inte väjde för vågorna var vi alla genomblöta när vi väl kom iland. Chrilles bok fick sig en törn den också.
Vi släppte av svenskarna vid deras hotell som låg en bit uppe på berget och när chauffören sedan skulle vända bilen gick växellådan sönder....inte en dag utan att det händer något spännnande i Indonesien!
Dagen efter var vinden som bortblåst. Typiskt. Jag gick en morgonpromenad innan vi gav oss iväg från Pemuteran.
Man hade slaktat en gris i grannbyn och fyra killar stod och sköljde de långa tarmarna i havet. Det luktade riktigt fränt när man gick förbi dem.
På beachen utanför vårt hotell har man sedan år 2000 drivit ett korallrestaureringsprojekt vilket har gynnat fisket och eco-turismen i området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar