Full fart denna vecka

Denna vecka har inte bara handlat om hus - jag har varit social också. I onsdags spelade jag golf med ett tjejgäng ute på Pun Hlaing. Vi var totalt nio stycken och gick ut tre och tre i tre stycken bollar. Jag spelade med en trevlig norska - Kari och Laura - en rolig italienska. Kari bor dessutom på samma ställe som jag så jag fick skjuts både dit och hem. Alla åt lunch tillsammans efteråt och Kari och jag låg en stund vid poolen tillsammans när vi kom hem också.

Igår torsdag träffade jag två bridgesugna tjejer på ett kafé för att planera bridgespel. En ungerska och en tjej från Nepal. Tyvärr spelar inte deras män så det blir bara tjejbridge. Vi tre och en burmesisk kvinna ska träffas på måndag igen för att spela.
På eftermiddagen spelade jag tennis med en burmesiska som hade kontaktat mig via facebook. Det blev dessvärre helt misslyckat. Först och främst var hon en hel timme sen, sedan kunde hon knappt träffa bollen. Efter en halvtimme sa hon att hon hade diarré och försvann ut på toaletten. Jag gav då upp. Vi kommer nog inte att spela någon mer gång.

Idag var det coffee morning med Yangon Newcomers vilket var trevligt. De hittar på en hel del roliga saker som jag kommer att kunna vara med på. De gör utflykter och har en bokklubb bland annat. Jag träffade också en japanska som spelar tennis - får testa med henne istället. Jag träffade också en nigeriansk tjej som bjöd in till en modevisning som hon ska ha i nästa vecka. Hon bjöd även in mig på en tjejbarbeque nu ikväll som jag kanske ska gå på. Hon bor också på samma ställe som jag så det är nära och bra. Jag åt därefter en lunch med två norskor och Linda -  en svenska som är här och startar upp ett headhuntingsföretag. Vi var på ett mycket fint ställe Alamanda Inn - en fransk restaurang i en trädgård i Golden Valley som också är en Bed&Breakfast och ligger nära barnens skola.

Jag har tyvärr inte hittat så många nya intressanta hus denna vecka trots att jag har varit ute och åkt med både en gammal och en ny agent. Den nya ville visa mig ett antal av de hus som jag redan hade sett tidigare. Hon hade ett par nya men antingen var huset gammalt och skruttigt eller så var det för dyrt för oss - som vanligt med andra ord. Husägarna vill ta ut oerhörda hyror och än så länge har det varit svårt att pruta. Huset vid skolan är till exempel 1.500 USD för dyrt för oss och ägaren vägrar att gå ner i pris.

Ett av veckans nya hus gillar jag verligen trots att det inte är så stort. Ett gästrum saknades till exempel och det fanns inte mycket förvaringsutrymme. Det är ett parhus där ombyggnaden pågår fortfarande och man räknar med att bli klar med den ena delen i mitten av mars. Chrille och jag åkte och tittade på huset i morse.

En nackdel är att det är fyra våningar. Längst ner i huset finns det bara en toalett och ett litet arbetskök. En trappa upp finns ett master bedroom, kök, matsal och ett litet vardagsrum. Två trappor upp ligger två bra sovrum med varsitt badrum och en stor hall som man kan ha som TV-rum för barnen.

Det bästa är vardagsrummet högst upp med en fin terrass utanför. Husen här har som regel inga trädgårdar eller uteplatser och det är sällan de har balkonger eller terrasser som man kan vara på. Det är nog den största anledningen till varför jag har fastnat för detta hus.

Utsikten är fantastiskt. Till skillnad från Jakarta är det inte så hysteriskt varmt här och man kan faktiskt vara utomhus utan att svettas ihjäl. Just nu är det svenskt bra sommarväder här just nu.

Detta hus fick dock helt underkänt av Chrille som inte gillade tanken att springa i trappor mellan de fyra våningarna.

Ett rum i ett fräscht hus kan se ut som det nedan. Nästan deprimerande om man tänkter på att bli instängd i ett sådant hus utan att ha en trädgård att gå ut i. Om kök och badrum dessutom är gamla, dåliga och mögliga on top of that så kan jag inte alls tänka mig att bo där.

Ett hus hade en svensk skylt. Huset låg bra, men var dock mörkt och deprimerande och på tok för dyrt för oss.

Huset nedan såg jag idag och det är det första jag ser som har en trädgård. Det låg en bit utanför staden, nära Chrilles jobb. Det var ganska gammalt, standarden i kök och badrum var sådär men trots det ville ägaren ha 8.000 USD i hyra för det. Hutlöst.

Dagens bästa hus var annars det på bilden nedan. Det är dock en tusing för dyrt.

Badrummen i nästa hus var mögliga och vissa fönster på baksidan låg bara en meter från höghuset bakom. Ägarinnan var dock jätterar. 

Nedanstående hus såg så fint ut på utsidan men var för ruttet på insidan och dyrt dessutom. Man såg också att vissa brädor i parkettgolvet var nya - det hade nyligen funnits termiter i huset.

Så här kan ett bra burmesiskt kök se ut. I vanliga fall är det hälften så stort och mörkt. Ugn brukar heller inte finnas utan man får oftast nöja sig med två gasplattor.

Ett typiskt badrum ser ut som det på den tyvärr suddiga bilden nedan - med duschen mitt i rummet. Helt utan duschväggar eller draperi runtom. Fruktansvärt opraktiskt.

Dagens sista hus hade varit ett kontor och var på tok för stort för oss och för ruttet. Trots att ägaren var där och försökte fräscha till det. Jag sa till honom att han utsätter sina arbetare för onödigt stora risker.... svajjar killen till och tappar balansen så dör han ju.

Coffee morning och bra hus äntligen

Jag har haft lite kontakt med en svensk familj som har bott i stan i ett år och via Helena - mamman i familjen, fick jag en inbjudan till en coffee morning idag. Den ordnades av International Friendship Group som är ett nätverk för kvinnor i Yangon. De ordnar bland annat utflykter för medlemmarna och arbetar med välgörenhet. Idag träffades man ute på Inya Lake Hotel - där vi var och åt brunch igår. En talare var inbjuden och hon berättade för oss om konstscenen här i Yangon. Jag pratade med några tjejer och en av dem letade bridgekompisar. Kanske kan vi få till lite kortspel här också. På fredag är det en coffee morning med ett annat kvinnonätverk i stan - Yangon Newcombers Group, som jag också ska gå på.

Ute på Inya Lake Hotel ligger även stadens SOS-klinik som jag passade på att kika in på när jag ändå var i krokarna.

Sen väntade husletning igen med agenten Htoo som uttalas som engelska Two. Han imponerade idag och visade flera bra kåkar. Äntligen! Det bästa huset var det nedanstående som låg precis granne med barnens skola. 

På nedervåningen fanns ett kök, matsal och ett rum.

Köket var bland det bästa jag sett här hittills.

En trappa upp fanns ett vardagsrum med liten terrass utanför och tre sovrum med varsitt badrum.

Från terrassen såg man skolan.

Huset var i princip nytt och husägaren - som bor i ett annat hus alldeles bredvid, är den enda som bott i huset och då bara i någon månad. Badrummen var bra.

Master bedroom hade massor med förvaringsutrymme vilket är toppen.

På tredje våningen fanns det två rum och en stor terrass. Detta hus är verkligen bra - tyvärr något för dyrt för oss. Vi hoppas dock på att kunna förhandla ner hyran och få ägarinnan att ta ut möblemanget.

Jag såg flera hus som var helt OK. Det nedanstående hade dock för litet kök och bara badkar och inga duschar. Det fanns inte en millimeter trädgård runt huset heller.

En fransk arkitekt hade ritat huset nedan och det var mycket fint öven om det var något litet och tyvärr såg man bara i en en stor mur i vardagsrummet.

Det nedanstående var dagens äldsta med trista gamla badrum och kök.

Nedanstående hus är också bra och kommer att bli fördigbyggt inom någon vecka bara.

Köket kommer att bli toppen och huset ligger ganska nära skolan.

Tyvärr hade man satt galler för varenda fönster vilket är lite lustigt då inte många andra hus har det. De som arbetar inom oil&gas brukar i och för sig gilla det.

Imorgon ska jag träffa ännu en ny husagent.

Sara och Hugo trivs i den nya skolan. Sara har ett ämne som heter Band denna termin och måste därför börja spela ett instrument. Hon fick prova ut ett lämpligt sådant i fredags och kom hem med en klarinett. Hon ville egentligen spela trummor, men det var tydligen för många på den positionen i orkestern redan. Hon verkar dock nöjd med klarinetten och går och tränar på att blåsa lite varje dag. Hugo också.

Sara har också börjat spela fotboll med middle school-laget. Tyvärr verkar det som om det inte finns någon lämlig sport i skolan för Hugo denna termin eftersom både fotbolls- och basketsäsongen har avslutats precis. Han måste aktiveras på annat sätt.

Den andra helgen i Myanmar

Helgerna går alltid fort och så även här. I fredags var Chrille och jag ute med Steve och Tess igen och denna gång träffades vi på ett riktigt skumt ställe som det inte var så lätt att hitta till. The Blind Tiger låg i ett bostadshus och det var endast ett par oranga tassavtryck som visade vägen till dörren i slutet av den långa korridoren.

Väl framme fick man knacka på och vänta på att någon kom och öppnade. De tittade först på en genom tillhålet.

Väl där inne var det en helt annan värld. Så häftigt ställe! Vi drack vin och åt tapas och blev förvånade över hur billigt det är med vin i detta land.

Vi lämnade Tigern efter ett tag och åkte vidare till hotell Sedona eftersom en kompis till Steve och Tess hade en födelsedagsfest där...

...på hotellets Ice Bar. Det blev en ganska sen kväll med dans till och med. Mycket trevligt.

Dagen efter blev det golfpremiär för oss och vi åkte då ut till Pun Hliang (uttalas Pan Lao) - alltså det compoundet som Chrille helst vill bo på. Det tog dock en timme att ta sig ut dit på en lördag förmiddag så även Chrille början nu tänka om.

Vi spelade med två australiensiska killar - Steve och Michael, och hade en riktigt kul golfrunda med dem då vi tävlade. Vi slog ut allihopa och de två som var mest till höger på utslaget bildade ett lag på det hålet och de två till vänster ett annat. Man bytte på så sätt partners hela tiden och det var riktigt kul.

Golfbanan ligger vid Yangon-floden och är riktigt fin. Den var mycket gåvänlig också eftersom den var platt.

Det låg flera vätskekontroller längs banan - ungefär var fjärde hål fanns det en liten kiosk. Den som puttade i sin putt sist på hålen innan varje ställe fick bjuda på förfriskningarna. 

Chrille vann tävlingen och jag kom två. Vi åkte på och fick betala flera drickpauser dock så det hela jämnade ut sig. Efter rundan tog vi en öl tillsammans i klubbhuset och träffade där ett större expatgäng som alla kände varandra. De var alla mycket vänliga och trevliga och jag tror att expat-communityn här är liten och tajt - alla umgås med alla känns det som. Jag träffade på en av Chrilles kollegor också - svenske Per och hans fru Elisabet som bor där ute. Jag ska spela golf med Elisabet och hennes tjejgäng på onsdag.

Idag söndag har vi umgåts med våra barn. Vi åt brunch på Inya Lake Hotel som jag hade hört skulle vara bra. Det var ett charmigt ställe och det kändes som man hade blivit förflyttad till 70-talet. Atmosfären, inredningen, musiken - ja, allt var 70-tal.

Maten var bra och det mesta fanns på buffén.

Vi gick en sväng i parken efteråt. Hotellet ligger fint vid Inya Lake - en av sjöarna i staden.

Själva hotellet såg dock lite väderbitet ut och dess glansdagar har nog passerat. Jag började också må lite illa i bilen efteråt men klarade mig från att må sämre än så. Chrille fick dock upp hela brunchen när vi kom hem den stackaren så det kanske var första och sista gången vi åt brunch där. Jag ska ut dit imorgon igen då International Friendship Group har coffee morning för sina medlemmar. IFG är ett nätverk för kvinnor som bor i Yangon som ska vara kul att vara med i har jag fått tips om.

Jag tittade på några till hus i slutet av förra veckan och det var egenligen bara huset nedan som var intressant. Det låg bra och standarden var OK. Planlösningen på nedre våningen var kanske det sämsta eftersom vardagsrum och kök låg långt ifrån varandra. Det fanns ingen trädgård att tala om heller. Jag ska titta på fler hus imorgon eftermiddag.

Downtown Yangon igen

Jag har tagit mig ner till downtown några gånger den gångna veckan. Staden är inte så värst stor och det går att promenera här till skillnad från Jakarta. Så här ser en av huvudgatorna i stan ut - detta är Sule Pagoda Road och man kan skymta hotell Shangi-La till höger på bilden, eller Traders som de flesta säger.

En turistattraktion i staden är den stora Bogyoke-marknaden....

...som tar upp ett helt kvarter. På utsidan finns det lite finare affärer.

På insidan samsas affärer med mer enkla marknadsstånd i en jättestor hall. Man kan köpa allt möjligt på denna marknad och det fanns otroligt många smyckesaffärer eftersom man utvinner en hel del ädelstenar i landet.

Nere vid hamnen ligger Strand Hotell - ett anrikt hotell som under kolonialtiden var ett av det Brittiska Imperiets mest tjusiga.

Hamnen söderut är mer en småbåtshamn och det var mycket liv där eftersom det finns en hel del färjetrafik på floderna öster och väster om staden.

Mitt bland alla hamnskjul låg ett konstgalleri som tyvärr skulle stänga.

Precis som på andra ställen i Asien samlas affärer av samma sort i klunga. På en gata såg jag i princip bara affärer som sålde stämplar och tryckte inbjudningskort. På en annan gata låg det flera sportaffärer på rad. På 34:e gatan sålde man tyger och annat på rulle.

Där låg även nudelrestaurangen 999 Shan Noodle Shop som enligt Tripadvisor är den tredje bästa restaurangen  i staden.

Det fanns många olika nudelrätter på menyn och stället var fullt av både lokala gäster men även många travellers hade hittat dit. De flesta av den veganska sorten - med dreadlocks i håret så klart. Det var nog mycket tack vara dem som som Tripadvisorrankningen är så bra.

Maten var både god och billig nämligen. Jag betalade två USD för min mat - inklusive te.

En typisk restaurang i stan kan annars se ut så här:

Jag har inte ännu vågat mig på att äta på en sådan. Jag har ännu inte smakar på den riktiga burmesiska maten som ska vara en blandning av dem thailändska och den indiska som ju låter fantastiskt gott. Det luktar dock inte så gott när de tillagar maten då man kännder lukten av räkpasta hela tiden.