Cykeltur i Hlawga

Igår roade sig de andra med att spela golf medan jag var ute på en cykeltur med Yangon Newcomers.

Vi var i Hlawga National Park som ligger cirka en och en halvtimme norr om Yangon.

Det fanns en hel del djur i parken.

Mest apor som man skulle akta sig för eftersom de var vana vid besökare och snodde gärna allt ätbart.

Det fanns en hel del stora hjortar också....

....men dagens läskigaste var nog ändå pytonormen. Med sina cirka två meter var detta ett ganska så litet exemplar. Och den var så vacker - nästan blåaktig vilket kanske inte riktigt syns på bilden nedan.

Det var ganska så jobbig cykling men en hel del stora upp- och nerförsbackar. Vägarna var inte de bästa heller - man fick koncentrera sig ordentligt för att parera alla ojämnheter och stenar. Vi fick göra flera stopp för att dels hämta andan, dels vänta in alla. En tjej ramlade i en av de första backarna och vågade inte cykla mer.

Jag hade lite problem med att kedjan hoppade snett varje gång jag växlade så jag fick byta cykel.

För att ta oss till lunchstället fick vi gå över en hängbro.

Hela gänget samlat.

Parken är ett populärt utflyktsmål och man kan hyra en liten bungalow vid sjön.

En mycket trevlig utflykt var det trots att vi var rejält trötta när vi väl kom fram. Pust så jobbiga backar det var på slutet. Falanika bjöd då på bananer. Hon hade egentligen tänkt att köpa en, men förstod inte att hon hade betalat för en hel klase.

Några av bilderna är tagna av Sanna Rohr.

Bifreng i Yangon

Birgitta och Fredde är på besök och de landade här i torsdags. Det blev golf för dem och Chrille redan på fredagen och sen middag på Union. På lördagen var jag tvungen att åka till skolan redan halv åtta på morgonen eftersom vi mammor hade mycket att förbereda inför den internationella dagen som i en internationell skola är den allra bästa skoldagen på hela året - detta trots att den här i Yangon firas på en lördag....

Det började som vanligt med en flaggparad och intet ett öga var torrt.

Sen fick alla gå runt och provsmaka mat från världens alla hörn. Danskarna och svenskarna delade bord i år.

Hugo och några av hans kompisar kom och provsmakade köttbullarna. Hugge tyckte annars att Australien hade den bästa maten - de bjöd nämligen på hot dogs med rostad lök och allt.

Louise och de andra danska mammorna hade bland annat fixat fina smörrebröd.

På den svensk sidan bjöd vi på chokladbollar, kanelbullar och polkagrisar förutom köttbullarna.

Birgitta och Fredrik kom och hälsade på de också.

Särskilt Birgitta tyckte att detta var toppen.

Hon hade mycket kul att gå runt och titta på.

En kinesisk tupp.

Burmesiska kläder från en av delstaterna. Jag tror att de är från Kachin.

Det bjöds även på en hel del underhållning i form av internationell sång och dans - här en japansk dans. Tyvärr kunde vi inte stanna och titta på så många uppträdanden eftersom vi skulle åka iväg på....

...en golftävling ute på Pun Hlaing. Detta var vår vanliga månatliga tävling med expatgänget och vi ställde upp som ett lag. Tyvärr hamnade vi inte på prispallen men fick en härlig golfrunda tillsammans. Jag var extra glad eftersom jag - som sällan lyckas sätta några långa puttar, satte hela tre riktigt långa birdieputtar.

På söndagen var det brunch på Melia. Och det visade sig dessutom vara stans bästa brunch. Så bra att vi nog måste gå hit nästa söndag också.

Igår skulle Birgitta och jag gå på the Gems Museum, men det var stängt tyvärr. Det fick bli lite shopping på Myanmar Plaza istället.

National Races Village

Birgitta och Fredrik har landat här hos oss och det är full fart. Jag ligger därför något efter med bloggandet och börjar att skriva om en utflykt från förra veckan. Återkommer till gästerna i ett senare inlägg.

Förra tisdagens utflykt med Yangon Newcomers gick till National Races Village här i Yangon. Det är som ett Skansen med hus från olika delstater här i Burma. Tyvärr finns det inga guider i parken så Beth och Heather, som hade ordnat denna utflykt, hade fått läsa på och berättade om det lilla de hade kunnat hitta på nätet. 

På landsbyggden i Burma bor man i enkla hus. Det finns sällan elektricitet till exempel. 'Like the Middle Ages', som några franska turister sa då jag var på resa för ett tag sedan. Husen är ofta byggda på pålar och husdjuren springer runt undertill.

En brunn med ett vattenledningssystem in i huset....

...ganska så finurligt....

....raka vägen in i badrummet....

Miniatyrer av några av landets mest kända tempel fanns uppbyggda också. Just detta har jag besökt i verkligheten i Mrauk U.

En spis.

Interiörerna var inte så avancerade, men flera av husen hade speciella rum för ungkarlar...

....och oskulder. Det fanns även ett delivery room i ett av husen. Vi undrade hur ofta det användes.

Golden Rock är ett populärt utflykts- och pilgrimsmål här i landet. Skönt att jag fick se just det då jag nog inte kommer att besöka det i verkligheten eftersom man måste ta sig upp för ett högt berg. Oftast med en skranglig buss om är öppen baktill uppför en slingrande smal bergsväg av dålig kvalitet. Den färden är inte den säkraste man kan ge sig ut på. Fullständigt livfarlig tydligen.

Denna installation var nästan lite kuslig....

Antagligen en google-översättning från burmesiskan.

Vi klättrade många trappor för att ta oss upp i ett högt utsiktstorn. Utsikten över Yangon var värd strapatsen.

Jag hade dock träningsvärk i vaderna två dagar efteråt.

En mycket trevlig utflykt trots allt!

Vi avlutade det hela med lunch på Ykko - en lokal restaurangkedja där maten visade sig vara överraskande god.

Ett golfproffs i Yangon

Jag och Chrille har spelat golf på Yangon Golf Club några gånger den senaste tiden. Det är en trevlig gammal bana nott om stan, urprungligen anlagd av engelsmännen år 1909. 

Den är inte i lika fint skick som Pun Hlaing-banan, men jag tycker att den är mer varierad och därför mycket roligare att spela.

Jag har även - för den andra gången i världshistorien, slagit Chrille BRUTTO. Sist jag gjorde det var i Jakan och det alldeles innan vår flytt därifrån. Chrille hade nämligen sagt när vi flyttade dit att den dagen du slår mig brutto är det dags att flytta hem. Det kanske är dags att flytta härifrån nu också? Vem vet.

En av dagarna passade vi även på att köpa med oss hamburgare från Burger King eftersom man kör förbi flygplatsen på väg ut till den banan. Man har nu äntligen öppnat en restaurang i inrikesterminalen. Den första hamburgarrestaurangen i landet (som är något att ha vill säga) öppnade i utrikesterminalen förra året, men den kom vi inte åt eftersom den låg efter incheckningen och passkontrollen.

Förra veckan hölls även en Asien Tour-tävling i Yangon. Två svenska killar var med på den och Chrille åkte ut och hejjade på dem under en av dagarna. Oscar Zetterwall lyckades dock inte att kvalificera sig för slutspelet och kom och mötte oss på Envoy på fredagskvällen. Så trevligt att få träffa på ett riktigt golfproffs!

I lördags var det Burn´s Night i den engelske ambassadörens residens. Robert Burns var en skotsk poet så kvällen var anordnad i en härlig skotsk anda med diktläsning, tal, säckpipor och skotska danser. Givetvis flera killar i kilt också.

Vi var där med Tess och Steve och flera andra av våra engelska och skotska kompisar här.

Burns har bland annat skrivit en lovsång till paradrätten haggis.

Haggis görs på inälvor från får och kan enligt Wikipedia beskrivas som ett mellanting mellan korvkaka och pölsa. Lagom gott tyckte vi. Engelsmännen var så besvikna de också eftersom de i förväg hade hört att haggisen skulle direktimporteras hit från ett specialställe i Skottland, men så var inte fallet. Istället serverades grå, ganska så smaklösa korvar. Vi nöjde oss med köttpajen.

Godare åt vi dagen efter då vi var på 800 Bowls med barnen och åt en god kinesisk lunch för att uppmärksamma det kinesiska nyåret.

Year of the Fire Rooster ska inte vara något bra år för dem som är just tuppar. Jag är en av dessa som nu måste se upp och bära något rött och gärna jade för att skydda mig mot farligheter