Mot varmare tider....

Det blir bara varmare och varmare. Det kommer tydligen att bli ännu mer så och luftfuktigheten kommer att öka gradvis den också ända fram till monsunperiodens början i maj eller juni. Jag har haft en hel del huvudvärk på senaste tiden och det kanske beror på förändringar i lufttrycket.

I lördags spelade Sara en fotbollsturnering i hettan. De höll till på en fotbollsplan tillhörande en bilfabrik som en av de andra internationella skolorna har som sin hemmaplan.

Chrille var dessvärre tvungen att jobba i lördags och jag fick därför ta en taxi ut till ett industriområde som ligger cirka en timme öster om stan. Som tur var fick jag tag på en taxiförare som både kunde prata engelska och hittade dessutom bra i stan. Och med hjälp av Google Maps gick det hur bra som helst att lokalisera bilfabriken.

Det var en turnering för Middle School som både tjejer och killar var med i. Saras lag spelade totalt tre matcher.

Och vilade sig i skuggan mellan spelet.

Det gick bra för tjejerna - de vann alla sina matcher och även hela turneringen.

I söndags spelade Chrille och jag golf med Per och Bettan. Per är en kollega till Chrille. Vi spelade match tjejerna mot killarna och killarna vann med bara ett hål upp. Vi tjejer spelade ganska bra och det var jämnt hela vägen, men hade lite otur då grabbarna gjorde back to back birdies på de sista hålen.

Parami Pizzeria ligger på vägen hem från golfen och där har vi stannat till ett par gånger och köpt pizza till söndagmiddag. Efter pizzan i söndags firade vi även Stevens vinst i softball-ligan med ett par drinkar vid poolen med några grannar.

Barnen kalasade då på nutella-pizzan som de hade beställt till efterrätt.... den var faktiskt riktigt god.

Igår spelade jag bridge med mina bridgetjejer hemma hos Sheraly. Hon bor inte så långt från oss och jag kunde därför promenera hem därifrån. 

Det var riktigt trevligt på bridgen igår och vi pratade en hel del om den politiska situationen i landet. Det har säkert stått en hel del om studentdemonstrationerna i landet även i utländska tidningar. Hur polisen slog ner och tillfångatog demonstranterna. Tydligen hade man också släppt ut ett stort antal fångar från fängelserna som skulle slåss mot studenterna....Militären har stor makt här i landet och burmeserna själva säger att de är för snälla och timida för att ifrågasätta den styrande och korrupta eliten. Folket håller sig lugna så länge de har två mål mat om dagen.

Ett typiskt bostadshus i staden.

Idag var jag och klippte mig hos en kambodiansk dam som driver en hårsalong i sitt hus. Jag höll på att svimma när jag skulle betala. Hon tog hela 170 USD för klippning och färgning trots att salongen inte höll någon vidare klass - hon tvättade mitt hår i ett handfat i sitt egna badrum och jag fick då sitta och balansera på ett plaststol. Damen ifråga är gift med en man från Nya Zeeland och har drivit salong där i många år. Hon verkar ha tagit med sig prislistan därifrån antar jag.

Min bridgekompis Eva hade rekommenderat frisörskan som i och för sig gjorde ett bra jobb. Eva bor i närheten av henne så jag och Eva träffades efter klippningen för att äta lunch. Vi åkte till Feel Myanmar - en burmesisk restaurang som serverade relativt god mat och med en skål nudlar i magen gav vi oss ut för att titta på möbler. 

På bilden nedan syns även Aung - vår chaufför, i röd tröja och longyi - den traditionella klädedräkten för både män och kvinnor.

Vi åkte bland annat till ett second hand-ställe som hade mycket 50-talsmöbler. Jag köpte dock ingenting.

Nu ikväll har Chrille och jag spelat tennis med Steven och Kate. Det var riktigt svettigt.

En birdie och souvenirer

Igår var det tjejgolf igen ocj jag spelade i samma boll som Kari och Laura. Vi hade en trevlig runda även om både jag och Laura tappade hela spelet under de sista nio hålen.

De första nio gick bra för mig då jag gjorde en birdie och kom in på totalt 42 slag. Under lunchen fick jag därför välja en liten fågel. Det är min första birdie i damgolfen och jag hoppas självklart på att kunna spela till mig en i varje färg så småningom....

Idag åkte jag till Air Asias kontor för att köpa flygbiljetter så nu har jag bokat en resa till Jakarta för mig och barnen. Vi åker den 24 på kvällen och landar åter här den 30 mars.

Chrille ska resa till KL den helgen. Det är nämligen lite för långt att flyga till Jakan härifrån för bara en helg. Resan tar sin tid eftersom man måste mellanlanda i antingen Kuala Lumpur eller Bangkok på vägen.

Jag tog därefter en sväng ner till den 13:nde gatan där denna lilla affär med lackade saker finns.

Utifrån ser affären inte mycket ut för omvärlden, men jisses vad mycket de hade att välja på! De lackade teak- och bambusakerna är typiska för Burma även om man han hitta det på andra håll i Asien också. Mycket är guldigt och pråligt men man kan hitta fina saker också.

Jag åkte även förbi Pomelo - en annan souveniraffär som säljer lokalt hantverk. Sakerna tillverkas bland annat i några verkstäder där fattiga och på annat sätt utsatta människor arbetar och på så sätt tjänar pengar.

Idag hann jag även med en sväng till den japansk/koreanska affären. Dit åker jag när jag ska köpa kött och kyckling då det som säljs där verkar lite bättre än på andra ställen. Jag är inte mycket för att köpa fabrikslagad mat, men eftersom matutbudet här är ganska så skralt brukar jag köpa några av de färdiglagade koreanska rätterna då och då. En del saker är ganska goda. Sara gillar de små grönsakspirogerna.

Igår lagade jag fisksoppa och som tur var innehöll påsen nedan något som liknade fiskbuljong. Det är inte alltid så lätt att veta vad man köper.

Det går bra i skolan för barnen. De är duktiga och gör sina läxor även om Sara redan har börja slarva med klarinettspelandet. Hugo var nöjd igår eftersom han hade haft alla rätt på ett läxförhör i matte. Han läser sannolikhetslära just nu och det kan ju vara lite trixigt.

Grillkväll

Det var en kort arbetsvecka förra veckan då både måndagen och onsdagen var lediga dagar. På tisdagskvällen mötte jag upp Chrille på Vista Bar där man har denna fina utsikt över Shwedagon-pagodan.

Vista Bar är en rooftop-bar och vi var nog yngst i publiken. Tur att inte Hugo var där den kvällen - han hade nämligen varit där en gång tidigare och träffat sina kompisar....

På onsdagen var tjejgolfen inställd men jag spelade istället med Chrille och ett amerikanskt par som bor på samma ställe som vi - Kate och Steven.

Det verkar som om det blir vanligare och vanligare med strömavbrott och värre ska det bli enligt uppgift. Ju varmare det blir, desto fler AC:s är igång och då räcker inte alltid elförsörjningen till. Häromdagen när jag var och handlade blev det strömavbrott flera gånger. Det tog en stund innan reservgeneratorn i affären slogs på så man fick vandra runt i mörker emellanåt.

Området där vårt (vårt och vårt förresten - kontraktet är ännu inte påskrivet...) hus ligger är tydligen inte så utsatt för elavbrott - i alla fall inte lika ofta som på andra ställen i stan. Det bor en hel del höjdare där och de har sett till att minimera avbrotten...

I lördags var barnen ute på sitt - Sara spelade fotboll och Hugo var och gamade med tre kompisar hemma hos en burmesisk kille. Chrille och jag gick då en promenad runt Kandawgyi-sjön som vi för tillfället bor vid. På andra sidan hittade vi en trevlig restaurang som serverar mat från Singapore på bottevåningen och italienskt en trappa upp.

Vi var helt ensamma där uppe och maten fick godkänt men inte mer än så tyvärr. Och likadant är det på de flesta andra ställena här. Maten på restaurangerna är oftast OK, men godast hemma mestadels. Men baren såg trevlig ut och deras specialité var bål av olika slag.

På lördagkvällen grillade vi tillsammans med Steve&Tess - våra kompisar från Jakan som har flyttat hit, det amerikanska paret Steven&Kate samt Chrilles chef Steve som också han bor där vi bor. Triss i Steve med andra ord. Det lustiga är att Kate är 25, Tess 35 och jag 45. Trots det har vi jättetrevligt ihop.

Vårt hotell har en liten grillhörna man kan boka. Det finns två stora elgrillar och man slipper städa efteråt vilket är skönt.

Igår söndag spelade Chrille golf igen medan jag var med barnen. Sara ville åka till Junction Square då vi hört att de säljer Triangle-bikinin som Sara så gärna skulle vilja ha. Det stämde dock inte insåg vi när vi hade gått runt hela shoppingcentrat ett par varv. Inte en endaste bikini med mer västerländskt snitt fanns det att köpa. Att det dessutom skulle finnas en Triangle-bikini var det inte tal om.

Vi åkte förbi Peoples Park på hemvägen för att köpa lite take away till lunch. Sara var då tvungen att göra ett pit stop på sin favorit Chatime och köpa sig en lime/yoghurt-smoothie. Peoples Park en en stor park där det även finns många restauranger.

Jag smet in på Happy Noodles för att köpa en burmesisk nudelrätt till mig, men Sara tyckte att det luktade för illa där inne på restaurangen och satt och väntade utanför. Hon ville inte ha nudlar utan köpte grillade kycklingvingar och pommes med olika såser till sig och Hugo inne på Potato Break istället. Det visade sig vara ett bra val. Varken nudelrätten eller salladen på grön mango var något att hänga i julgranen.

Saras ben var alldeles prickiga igår. Hon var med och grillade med oss en sväng kvällen innan och hade glömt att ta myggmedel...

I april firar buddhisterna sitt nyår och det är stor fest i Yangon en hel vecka i sträck då man firar den så kallade vattenfestivalen. Alla är lediga och så även vi. De flesta västerlänningar här passar då på och åka iväg någonstans eftersom mycket här är stängt. Vi har också bokat biljetter till Thailand som är vårt närmaste grannland. Vi ska en sväng till Pattaya denna gång och avsluta med ett par dagar på Koh Samet där vi kommer att sammanstråla med Annelie och Anders vilket ska bli jätteroligt.

I slutet på mars är barnen också lediga från skolan en onsdag, torsdag och fredag. Vårt 70-dagar långa visum går ut i den vevan så vi måste resa ut från Myanmar då också. Vi funderar på att åka till Jakarta en sväng men har inte bestämt oss ännu. Kompisarna i Jakarta har nämligen springbreak precis då och Saras alla kompisar utom en är bortresta tyvärr. Några av Hugos kompisar skall dock finnas på plats. Vi får se hur vi gör.

Citywalk

Jag var på en underbar utflykt med Yangon Newcomers idag. Stadsturen började redan klockan 08:30 imorse för att vi skulle undvika att gå runt i hettan mitt på dagen. Jag promenerade hemifrån till stadshuset, vilket bara tog en halvtimme då vi bor ganska nära stadskärnan just nu.

Sule-pagodan - som ligger granne med stadshuset, är den plats varifrån man räknar avstånden till och från stan. Enligt legender är denna pagoda väldigt gammal, men byggnaden man ser är inte äldre än 150 år. Egentligen är inga byggnader här äldre än så. När engelsmännen koloniserade Yangon, och började anlägga staden på 1850-talet fanns det inte mycket kvar efter en stor brand som förstörde i princip allt som fanns här innan. I början av 1900-talet hade Yangon, eller Rangoon som staden då kallades, en infrastruktur i nivå med London.

Elina - en finsk dam, ledde dagens Heritage Citywalk. Hon är en mycket duktig guide som ibland reser runt med turister både i och utanför Yangon. Hon var otroligt påläst och kunde berätta mycket intressant om de koloniala byggnader vi hann se under förmiddagen, arkitekterna bakom samt roliga anekdoter. Många arkitekter som har ritat de stora huset här var engelsmän och skottar och de var verksamma även i andra länder här i Asien där engelsmännen härjade på den tiden. Stadshuset på bilden nedan har dock en burmes ritat...

...och huset har en mer burmesisk arkitektur.

Nära stadshuset ligger en annan intressant byggnad där det idag finns en bank. Urspungligen var detta ett stort varuhus - Rowe & Co, som under sina glansdagar var känt som the Harrods of the East. Huset var på sin tid mycket modernt med elektriska takfläktar och hissar. Tydligen reste man förr i tiden till Yangon för att shoppa. Det gör man inte idag.

Elina berättade att det har funnits en hel del missionärer här vilket några kyrkor i staden vittnar om. Det var dock tungt att omvända buddisterna så missionärerna lyckades tydligen inte något vidare med sitt arbete.

Yangon är den stad i Sydöstasien som har flest koloniala byggnader. Nästan hela stadskärnan består i huvudsak av byggnader krån kolonialtiden även om inte alla är lika väl underhållna som huset på bilden nedan. De flesta står och förfaller med fasader täckta av svartmögel.

Telegrafkontoret låg i denna pampiga byggnad. Idag kan man köpa mobiltelefoner där - ett annat kommunikationsmedel, vilket är lite lustigt.

Högsta domstolsbyggnaden var också pampig, men idag finns landets högsta domstol i huvudstaden Naypyidaw. Engelsmännen transporterade hit allt byggmaterial från England.

Förr i tiden var det mer riskabelt att vara en expat så livförsäkringar var populära. I det vita huset man bara ser en del av på bilden låg ett försäkringsbolag som sålde just livförsäkringar. Idag ligger den indiska ambassaden i huset och där kan man också gå på yoga varje dag - både morgon och kväll.

I huset bakom bussen på bilden ligger baren och restaurangen Gekko som vi har varit på. De fina kakelplattorna på golvet som man inte kan undgå att se är originalplattor och tillverkades tydligen i Manchester en gång i tiden. Och jag som trodde att kaklet var det nu mycket populära marockanska kakel man ser överallt. Förr i tiden var detta ett stort handelshus. 

Idag finns det inga västerländska banker på plats, så man får sköta sina bankaffärer utanför landet även om det ryktas om att några banker ska öppna kontor här under detta år. På engelsmännens tid fanns det flera stora bankkontor i staden. Lloyds låg bland annat i huset nedan.

Standard Chartered - eller den tidens motsvarighet till denna bank, låg bredvid i detta hus. Idag finns det en lokal bank i dessa två vitblåa grannhus.

Mittemot - i en häftig mer art deco-byggnad, låg en annan storbank.

Det pågår en konstfestival i staden just nu och vi gick förbi en fotoutställning på vägen.

Man hade hängt upp fina bilder i gångbron som leder ner till hamnen.

Från gångbron hade man också en fin utsikt över Strand Road. Huset med kupolen till höger på bilden har tydligen köpts av kinesiska investorer som enligt uppgift planerar att inhysa en opera där, men man vet idag inte om det blir en kinesisk eller en västerländsk sådan.

Tittar man ut åt andra hållet ser man ett stort hus i vilket det av engelmännen drivna Bombay-Burmesiska handelskompaniet låg.

När Burmeserna fick sin självständighet 1948 var detta hus ett av de första man tog över från engelsmännen och sedan dess finns det burmesiska statliga flygbolaget där.

Längre bort ligger tjusiga Strand Hotel. Det är ett flott ställe och baren har tydligen stans längsta happy hour på fredagarna då det är halva priset på drinkar nästan hela kvällen.

Tullhuset gick vi också förbi.

Utanför myndighetsbyggnader finns det ofta små mobila kontor på gatan där folk med gamla hederliga skrivmaskiner kan hjälpa en att fylla i formulär bland annat. Detta kontor låg vid pensionsmyndigheten.

I detta hus skall börsen flytta in.

Vi avslutade rundturen på samma ställe där vi träffades på morgonen - i parken vid stadshuset.

Elina berättade på slutet lite om general Aung San och Burmas frihetskamp. Obelisken nedan är rest till minne av självständigheten 1948.

Vi promenerade bort till en nyöppnad, ganska så hipp restaurang - Rangoon Tea House.

Temenyn var omfattande, men jag beställde istället en fantastiskt juice med kokosvatten, ananas och ingefära. Så gott!

Den burmesiska cyrryn med kokosris var ganska god den också. Salladen på fermenterade teblad som serverades till är inte min favorit. Linssoppan som ingick var dock god.

Igår var det röd dag här då man firade Peasants Day och Chrille var ledig från jobbet. Eftersom barnen gick till skolan som vanligt fick Chrille och jag fick en ledig dag ensamma och åkte in till stan och åt lunch på en thailändsk restaurang som jag hade fått rekommenderad. Det luktade så illa när man gick in - den burmesiska shrimp paste- och fish sauce-lukten låg tung inne i restaurangen. Men maten var helt OK.

Sen gick vi en promenad genom staden bort till sportaffärerna.

Vi var på jakt efter bra tennisbollar. De som säljs här är sådana som har passerat bäst före datum i Thailand och skickas därför hit och dumpas. Resterande produkter är nog kinesiska kopior.

Vi åkte även och tittade på ett av husen som jag ville att Chrille skulle se. Huset är jättefint men även Chrille tyckte att det var för stort. Vi gick där ut på takterrassen och fick se en massa konstiga plåtlådor på vinden. De såg ut något som militären hade kunnat använda för att transportera vapen i.

Vi åkte även ut till vårt favorithus igen eftersom Chrille ville se hur bygget fortskred. Jag har idag träffat ägaren igen och fått veta att vi inte kommer att kunna flytta in förrän den 22 april. Men det passar oss ganska bra då vårt flyttlass kommer landar här någon gång i den vevan. Vi är dessutom lediga 11-19 april då vi sticker till Thailand.

Köket är inte stort, men man kan ju inte få allt. Nu håller vi tummarna för att kontraktet skall skrivas på av båda parter asap.

Jag har lagat pulled pork i veckan - för första gången någonsin. Och det blev riktigt lyckat. Jag är förvånad över hur lätt det var. De fina pitabröden är från Sharky´s.

Sen njuter vi också av godiset som Pete hade med sig till oss från Sverige. Stort tack!

Sara är dålig idag och har därför varit hemma från skolan. Hon har feber och har kräkts en gång. Imorgon är det en röd dag och då är även barnen lediga från skolan. Sara får nog ligga och vila då också.