Utflykt västerut, till Twante

I fredags gjorde jag en utflykt västerut, ut till Twante (Twantay) tillsammans med Mia och Louise. Vi stannade till vid en bro för att ta dagens första bilder - härliga panoramavyer med Yangon i bakgrunden.

Vi körde bara i cirka en timma, men förflyttade oss tillbaka i tiden desto mer.

På torget i Twante stog General Aung San staty. Han räknas som grundare av det självständiga Burma och är pappa till Aung San Suu Kyi. Såg på Wikipedia att självaste George Orwell var polis i staden - på britternas tid.

Vi letade efter keramikverkstäder och fick fråga oss fram med hjälp av chauffören flera gånger. Mia passade också på att fråga om pris på solpaneler på ett ställe.

De sålde även TV-apparater där. Främst tjocka sådana.

I utkanten av den lilla staden låg keramikverkstäderna.

Vi förflyttades ännu längre bak i tiden, men på ett ställe fanns det biljardbord.

Bybor offrar till olika andar, men man får inte gå nära dessa offerställen i onödan.

Vi såg att det rök ur en skorsten så vi chansade och gick dit.

Och visst tillverkades det keramik där. Under mycket primitiva, mörka och dammiga förhållanden.

Det mesta gjordes för hand.

I denna verkstad tillverkade man bara ett sorts kärl....

 ...som visade sig vara vattenfilter - ett projekt sponsrat av FN. Ett paket bestående av en plastdunk med kran och keramikfilter kostar cirka 10 USD.

Kärlen tillverkas av lokal lera uppblandad med risskal. På andra håll i världen har användandet av dessa gjort så att man halverat antalet insjuknade i diarrésjukdomar.

Verkstadens toalett, en enkel inrättning men som låg idylliskt nere vid floden.

Innan man slår till och köper ett filter kan man testa det och se att det fungerar.

I en annan verkstad tillverkade man andra saker....

...och vi fick en hel genomgång av vad man kunde få fram. En man satt vid drejskivan som snurrades av hans kusin, för hand.

Han var otroligt skicklig, en riktig drejmästare.

Kusinen hade ett tungt jobb hon.

De sålde ingenting där på stället....

...utan vi fick åka till affärerna vi floden för att kunna köpa keramiken.

Vi gick även förbi den lokala frisörsalongen som för tillfället var tom. Det var nog lunchrast precis då.

Även handeln på marknaden var slut för dagen.

Vi såg bara en gris som fortfarande gick omkring bland marknadsstånden.

Jag ville passa på och handla lite lök i en affär som fortfarande hade öppet, men löken var dessvärre lika svartmöglig som på alla andra ställen. Just lök ska vara svårt att lagra i detta klimat.

Vi fortsatte vår tur och åkte till ett lokalt väveri som verkade ha specialiserat sig på att väva tyg till väskor.

En och en halvtimme tog det att väva tyg som räckte till en väska. Fyra tyger var per dag vävde flickorna på bilden.

Tyvärr var väskorna lite halvtaffligt ihopsydda och vi frågade därför om de hade tyger som de inte hade hunnit sy ihop till en väska redan. Det hade de som tur var och vi köpte några stycken som man kan ha som löpare istället. Detta ställe skulle verkligen behöva hjälp med produktutveckling och kvalitetstänk.

Tygerna var verkligen vackra.

Vid det här laget började det att kurra ordentligt i magen och vi kom på att vi hade kört förbi några restauranger i utkanten av staden som hade sett helt OK ut. Vi satsade på Shangri-La. 

Vi hade enormt låga förväntningar när vi blev ledda in i ett privat luftkonditionerat rum, med egen toalett dessutom. Maten var förvånandsvärt god och vi hade råkat att beställa in mat till ett helt kompani. Det gjorde ju inte så mycket då notan inte slutade på mer än 20 USD.

Vi fick sedan skjuts till Dala - ett samhälle som ligger söder om Yangon - på andra sidan av floden så vi tog färjan över in till stan.

Försäljare i hamnen i Dala....

...som för övrigt var otroligt välorganiserad. En gångbro för passagerare som gick av båten, och en för dem som skulle gå på. Verkligen imponerande. Detta är ett stort pendlarställe.

En försäljare ombort. Hon har thanaka i ansiktet - det är bark från ett träd som man blandar med vatten till en pasta. Thanaka används dels som kosmetika, dels som solskydd. En kvinna utan thanaka är inte inte lika vacker som med tycker man här. De flesta kvinnor och barn har thanaka i ansiktet och man verkar lägga stor möda på att applicera det snyggt - gärna i något mönster.

Dalasidan.

Yangon-sidan.

Man möts av leenden överallt. Det är fantastiskt.

En härlig dag.

Fotboll, golf, bokklubb och bridge

Hugo och Sara har båda kommit med i skolans fotbollslag - för high school. De tränar och laddar inför en turnering i Singapore i slutet av oktober. Igår hade Hugo träning och en träningsmatch mot ett antal lärare och andra fotbollsspelande vuxna. Hugos gäng vann vilket han tyckte var kul då han sprang sig riktigt trött under hela matchen. 

Det började att regna ymnigt mot slutet och det var inte bara Hugo som blev dygnsur. Vi hade bara ett paraply med oss, och eftersom Sara också var med fick vi alla inte plats under det. Vi tog en taxi hem och möttes av en icke-öppningsbar grind. Det hade varit strömavbrott i nästan ett helt dygn och generatorn stog därför på hela tiden. Dieseln hade tagit slut under tiden vi var borta hemifrån och vi fick inte upp grinden för att den var inställd på det elektroniska öppningsläget. Suck. Vi fick alla klättra över vårt höga staket - jag med hjälp av en stege för att ens kunna komma upp, och invänta Chrille och chauffören som var ute vid golfbanan, innan vi kunde åka iväg och köpa mer diesel. Det tar på krafterna att bo i ett u-land.

Vi har elavbrott varje dag, ibland flera gånger om dagen. Och ibland alltså hela dagar. Vår generator ska slås på automatiskt och också stängas av automatiskt då elen kommer tillbaka. Automatiken fungerar dock inte utan när generatorn väl är igång så är den det. På nätterna till exempel när vi inte vet om att den är igång. Generatorn är stor, låter mycket och släpper ut tunga avgaser. Våra grannar i parhuset bredvid har inte varit så nöjda med detta vilket de påpekat för oss, men nu de har samma problem som vi har. Vi har på omvägar fått höra att de bråkar med hyresvärden om precis allting och jag tycker att det är skönt att veta att jag inte är den enda som gnäller om allt.

Jag brukar inte följa med och spela golf på helgerna nu då det mestadels regnar på eftermiddagarna. Det är inte värt att betala en hel greenfee och sen inte kunna spela en hel runda då det regnar och åskar. Tyvärr går det inte att boka morgontider på helgerna. Burmesiska medlemmar i golfklubben, de med VIP-status, har bokat upp alla morgontider.

I fredags blev Chrille och jag bjudna på en flott middag på Le Planteur - en av de finaste restaurangerna i stan. Den ligger tjusigt vid en av sjöarna i staden och är otroligt flott. Maten var bra, men vi fick vänta hemskt länge på varmrätten. Så länge att Chrille till slut var ute i köket för att kolla hur det gick med vår beställning. Den långa väntan berodde på att de mitt i middagsrusningen hade haft en brand i köket så kocken skickade ut en flaska champagne som tack för vårt tålamod.

Vi åkte hem till Simon och Michelle efteråt då allt annat var stängt. Steve&Tess och Paul&Audra kom också dit. Nu inför valet har myndigheterna sagt att de kommer att stänga ner de ställen som bryter mot regeln och fortsätter att ha öppet efter klockan 23 på kvällerna.

Annars har veckan passerat i rekordsnabb fart. Jag har varit upptagen med att leta efter dels en datorreparatör, dels en AC-dito. Många elapparater går sönder på grund av alla dessa ständiga strömavbrott. Jag hittade ett serviceställe för datorer inte så långt hemifrån som tur var då jag fick åka fram och tillbaka flera gånger innan de kunde hjälpa mig då de varken hade sladdar till datorerna eller externa hårddiskar för att lagra data på. Jag hittade en AC-kille också, men han verkar mindre seriös. Han skulle ha kommit redan i tisdags, men dök inte upp förrän på fredagen då jag tyvärr inte var hemma och kunde godkänna en kostnad för patronbyte. AC:n i Saras rum fungerar därför fortfarande inte. Nedan en gatubild från Yankin i Yangon - kvarter inte långt från vårt hus där jag hittade AC-reparatören.  En frisörsalong syns på bilden.

Jag spelade golf med Pun Hliang-damerna i onsdags också - terminens första golfrunda. Vi klarade oss från regnet och jag gjorde två birdies dessutom - kom in på 94 slag totalt. En bra start.

I torsdag hade jag bokklubben hemma på middag - den första någonsin med bokklubben här i Yangon. Flera var tyvärr bortresta, så vi blev bara fyra men det blev en trevlig kväll som började med vattenmelonmargaritas. Som tur var kom Louise lite tidigt och kunde hjälpa mig med drinkarna - jag hade testat ett nytt recept där man skulle frysa allt utom limen dagen innan. Det blev en två kilo tung isbit som min mixer inte lyckades driva runt något vidare så det krävdes mycket handpåläggning innan vi fick till det. Men det blev urgott i alla fall. Vi passade också på och firade att Helena fyllt jämnt i sommar. Jag hade köpt en White Lady cake - en tårta med vit choklad från Sule Shangri-La.

Vi hade läst nedanstående böcker skrivna av en tysk journalist som varit Asien-korrespondent och bott och rest en hel del i Burma. Böckerna blev ganska så sågade av proffsen i klubben - vi har en författare och en lärarinna i svenska med. De tyckte båda att böckerna inte var så imponerande, men vi var i alla fall överens om att det var en fin kärlekshistoria och roligt med Burmaanknytningen nu när vi  bor här.

I fredags var jag tidig till en träff med bridgetjejerna och passade då på och letade efter någon som kunde hjälpa mig att rengöra silversmycken ute vid den stora Bogyoke-marknaden. Jag hittade ett ställe som på tio sekunder fick mina brillar att gnistra, men silverarmbanden blev bara något ljusare. Jag betalade cirka tio kronor för kalaset.

Första gången för terminen blev det med bridgetjejerna senare. Shirley - en burmesiska som också är med i detta gäng, var dock bortrest. Engelska Nat fick hoppa in istället och vi träffades på hans restaurang the Hummingbord och spelade i några timmar på eftermiddagen. Det var mysigt att se Sangita och Eva igen.