Jul i Yangon

Vi är på väg till Thailand för julfirande med den Engströmska sidan av familjen. 

Det ska bli så skönt med lite semester igen. 

Vi firade lillejul hemma med barnen redan i torsdags eftersom vi visste att de skulle vara upptagna med annat ända fram till avresan. 

Det var jullklappsutdelning....

...en sådan tur att tomten hade hittat även till oss i Yangon.

Julfirande var det även i söndags med de andra svenskarna i stan.  Anders och hans fru hade ordnat ett fint kalas med knytis hemma hos sig.

Alla var med och dansade kring granen. Till flera låtar dessutom.

Vi fick njuta av ett fint luciatåg också....

...som våra barn tyvärr inte ville vara med i.

Julstämning var det även på golfbanan.

Och disigt. Det är ganska så svalt nu om mornarna så dimman brukar ligga tung.

Jag spelade med indonesiska Amy och koreanska Jin i onsdags och vi hade en toppenrunda. Båda damerna är ganska så seriösa med sitt golfspelande och tränar mycket. Jag skärpte därför till mitt spel och kom in på 90 slag totalt.

Lunchen ingår i priset och jag har precis fått reda på att man får beställa upp till tre rätter var. Vi tog därför in flera rätter som vi delade på.

Hugge har haft en stressig vecka med massor av exams. Han har pluggat så hårt vilket verkar ha gett utdelning.

Jag har även hunnit med ett dopp i Novotels fina pool. Måste göra det lite oftare framöver.

 

Party och MVP

Vi hade ett stort party här hemma i fredags. Med catering, bartender, DJ och allt. Tyvärr glömde jag bort att ta bilder under kvällen vilket var synd då vi hade en riktigt kul kväll med både gamla och nya kompisar. Jag hade bland annat bjudit in alla mina nya kompisar från tantresan.

Vi tog mat från en liten mexinkansk krog så det bjöds på olika tacos och margaritas till fördrink förståss. Vår terrass såg riktigt bra ut också. Som en riktig nattklubb nästan.

Sara spelade en volleybollturnering igår och blev vald som MVP i sitt lag. Det var så synd att vi inte fick komma och titta på en match eller två, men Sara verkar inte vilja att vi kommer så vi får aldrig resa på var och när kom ska spela vad. 

Vi var och tittade på Hugos basketträning en stund igår i alla fall.

Jag har haft en mer busy vecka en vanligt då det tar tid att fixa saker inför en stor fest. I torsdags tog jag dock ledigt från festförberedelserna och spelade en golftävling.

Jeff, proffset på golkklubben här, hade ordnat så bra sponsorer att allt var gratis under dagen. Över 100 damer dök därför upp och det blev en otroligt bra dag och kväll. 

Fin dukning, buffémiddag och free flow av dryck. Jag hade spelat urdåligt så jag vann tyvärr inte någonting från den fina prisbordet.

Resan hem från Mrauk U

Resan hem från Mrauk U började i ottan och varade en hel dag. Vi fick en liten chock då vi fick reda på att istället för den utlovade privata båten till Sittwe, skulle ta 3-klassfärjan.

Vyerna från däck var vackra i alla fall och vi kunde njuta av dem riktigt länge. Fyra timmar tog båtresan.

Det var dock ganska så svalt där på morgonkvisten och alla svepte in sig i det de hade till hands. Det var därför skönt när solen väl kom upp så vi fick värma oss.

I Sittwe fick vi gå ombord på 70-talsbussen igen för att åka den sista biten till flygplatsen.

Så kul resa med ett härligt gäng!

Några extratimmar fick vi på flygplatsen också då planet var försenat. När det väl landade var det fullt pådrag med stora flotta svarta bilar eftersom en minister hade varit ombord.

Det var skönt att komma hem till civilisationen igen. Nedan damtoaletten på Sittwes flygplats.

Mrauk U - båttur till Chinbyar

Efter soluppgångsäventyret väntade ett annat - vi skulle ut och åka båt på Lay Mro-floden i närheten av Mrauk U. Två båtar låg och väntade på vår lilla explorergrupp.

Vyn över den lilla hamnen. Man har inte kommit så lång med sophanteringen.

Vi såg fram emot att åka till Chin-staten och besöka tre olika byar.

Floden var inte så djup och längs med hela vägen såg vi unga killar som plockade upp sten från botten. Stenen används sedan till vägbyggnad tydligen och de hade hela familjer med sig som bodde tillsammans med dem vid floden nu under hela den torra perioden.

Avstigning vid dagens första by.



Huvudgatan.



Barn fanns det överallt då man här gifter sig redan vid 14 års ålder och inte ofta använder preventivmedel.

Endast 30% av Burmas invånare är uppkopplade till ett elnät. Många förlitar sig på solceller istället.



Och ved.

Rena, rama medeltiden sa de tre franska paren vi mötte på vägen. Varje hushåll hade grisar som verkade lyckliga eftersom de fick springa omkring helt fritt. En fest utan en griscurry är tydligen inte en bra fest sa man i dessa trakter.

Kvinnorna i Chin-staden brukade tidigare tatuera sina ansikten - för att visa vilken by man kom från. Detta förbjöds på 70-talet då militären i den nya enade Burma förbjöd olika sådana statspecifika traditioner. Alla kvinnor med tatueringar är över 60 år gamla idag.

Vi besökte även bykliniken som servade flera av byarna runtomkring.

En ung sjuksköterska berättade om sin verksamhet. Hon visade bland annat ett förlossningskit (bedövning var det inte tal om) och berättade att man hade problem med malaria och olika diarresjukdomar.

 

Alla i byarna tuggade betelnöt och Sanna ville också prova men det var ingen större hit precis. 

Vi fortsatte till nästa by....

....där kvinnorna sålde tyger de hade vävt. 

Jag hittade ett fint tyg i en grov bomull som jag ska ha som bordsduk, men tyvärr verkade det som om man oftast använder sig av billiga polyestergarner i sina saker.

Barn som föds med hår har en speciell frisyr i flera år.

Ungarna i den sista byn hoppade i sandhögarna och hade så kul.

Vi hade under dagen sett några militärbåtar och det verkade nästan som om de hade följt efter oss. I den sista byn gick militären upp i byn direkt efter vi hade lämnat den. Vi hade gett en liten donation till byn som byäldste ville att vi skulle skriva in i en skrivbok så som de andra turisterna hade gjort innan oss. Hoppas, hoppas att militären inte snodde alla pengarna.

En härlig dag på floden...

...som avslutades med ett motorhaveri.

Som tur var bara ett stenkast från hamnen så vi kunde till och med ha vadat i land om inte en båt hade kommit och hämtat upp oss.